Senni Valtonen är multi-instumentalist med två magisterexamina från Sibelius-Akademin, med en karriär som kantor i Munkkiniemen seurakunta bakom sig och en redan tioårig karriär som skådespelarmusiker på gång. För tillfället medverkar hon i Tulisiipi på Tavastehus teater och i Bröderna Lejonhjärta på stadsteatern. Där har hon lärt sig spela kohorn och säckpipa.
– Med nya pjäser får jag nästan alltid nya utmaningar när det gäller instrument. Kohornet var inte lätt för mig att lära mig, det är mitt första bleckblåsinstrument, men nu har jag börjat spela lite kornett också. Säckpipa är mitt senaste instrument, det är inte så användbart i gudstjänstlivet – eller inte vet jag. Jag har nog spelat säckpipa i en gudstjänst i inledningsmusiken en gång, säger Senni. – Jag älskar att skapa nya färger och upplevelser i gudstjänstlivet med olika instrument.
Speciellt gillar Senni folkinstrument från olika traditioner. Kantele är det instrument som står henne närmast. Men hon spelar också bland annat piano och orgel, några folkflöjter från olika traditioner, lite klarinett, saxofon, nyckelharpa, slagverk och dragspel (”det kan jag inte så bra men jag kan fejka lite”).
– Bandinstrument har jag spelat med skribaelever alla år, vi brukar ha egna band på skriborna i Munksnäs. På skribaläger spelar jag helst gitarr i cirkel med ungdomarna. Spelar man piano är man alltid en bit bort.
Närheten, musiken, atmosfären och att med musik kunna uttrycka sådant som orden inte räcker till för, det är viktiga element i Sennis värv som kantor.
– Till exempel vid en begravning hjälper musiken till att skapa en trygg atmosfär där du kan känna saknaden och sorgen, kan färdas igenom avskedsstunden. Med musiken kan vi skapa förutsättningar för en känsla av helighet och andlighet, för sådant som är större än ord. Du kan bli upplyft från vardagen till en annan plats och sedan gå tillbaka till vardagen, med något lite med dig från stunden du varit i.
Senni kommer ursprungligen från Orivesi mellan Tammerfors och Jyväskylä.
– Jag var verkligen en landsortsbo innan jag flyttade till Helsingfors 2005. Men jag trivs i stan och med att ha mycket på gång.
Gillar det finlandssvenska
Hon trivs med utmaningar, vilket bland annat fört henne till Tanzania som lärare i ett år. Delvis är det också utmaningen som lockat henne till en helt svenskspråkig församling.
– Det är både fascinerande och lite skrämmande att försätta sig i en sådan här situation, skrattar hon.
Med jobbet på svenska kommer en ny psalmbok, nya obekanta sånger, nya julsånger.
– Men jag har alltid drömt om att jobba på svenska. Jag vet faktiskt inte riktigt varför, men jag tycker om språket och den finlandssvenska kulturen. Den är mera olik den finska än jag först tyckte den verkade vara. Och vill man lära sig finns det ingen annan väg än att engagera sig i sammanhang där det bara talas svenska.
