– Vad jag säger hjälper inte. Det som är viktigt är att jag är där, säger Benjamin Häggblom.

Bakom varje sjukdom finns en människa – men hur ge själavård åt någon som inte minns?

SJUKHUSPRÄST.

Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro.

2.9.2025 kl. 19:00

Det känns väldigt meningsfullt även om jag inte alltid känner att jag har så mycket att tillföra.

Så säger sjukhusprästen Benjamin Häggblom, 28 år, om sin arbetsbild.

I snart ett år har han tjänat i de sjukas och anhörigas församling vid Vasa centralsjukhus och vid rättspsykiatriska sjukhuset i gamla Vasa.

Då han inledde sin bana som präst var han yngst bland kollegorna i Borgå stift. Sedan dess har han fått några år på nacken, men decennier av erfarenhet är inte en förutsättning för att vara bra på att lyssna.

– En viktig insikt är att det egentligen inte finns jättemycket jag kan göra i de här situationerna. Vad jag säger hjälper inte. Det som är viktigt är att jag är där, säger Benjamin Häggblom.

Vad jag säger hjälper inte. Det som är viktigt är att jag är där.


Vill hellre lyssna än predika

För några år sedan dog en nära vän till Benjamin i en hjärntumör. Det är hans hittills största sorg. Sjukdomsförloppet var kort och sista gången som vännerna sågs var på sjukhuset. Den gången gav Benjamin sin vän nattvard.

– Kanske var det också där, då jag besökte honom, som mina första tankar om att jobba på sjukhus väcktes.

Han har alltid haft en starkare dragning mot att samtala än mot att undervisa. Då det dök upp jobb inom sjukhussjälavården i Vasa såg han sin chans till att göra mer av det han gör helst, och jobbet på sjukhuset skiljer sig markant från att arbeta i en församling. I en församling måste man alltid jobba med framförhållning.

– Här är det mer att man bara finns till och gör sin grej. Jag har inte jättemycket planerat framåt, för jag vet inte vad som händer. Kalendern fylls bakåt.


Benjamin Häggblom rör sig vant mellan avdelningarna i sjukhusets tunnlar.



Från liv och död till väder och vind

En dag i veckan jobbar Benjamin vid Gamla Vasa rättspsykiatriska sjukhus. Där är dagarna betydligt mer förutsägbara och samtalen bokas in på förhand.

– I genomsitt vårdas patienterna där i åtta år, så det är sällan så akuta grejer. Det mesta kan vänta till onsdagen då jag är där.

I Finland finns två rättspsykiatriska sjukhus.Vid dem vårdas människor som begått brott som relateras till psykisk sjukdom och som därför inte dömts till brottspåföljd, men också människor som genomgår sinnesundersökning eller som av olika anledningar inte kan vårdas vid någon annan psykiatrisk avdelning.


Människor som hamnar vid Vasa Centralsjukhus och vid Gamla Vasa sjukhus har kanske rätt olika livsöden. Märks det också i vad man vill avhandla med prästen?

– Absolut. De grejer jag har att göra med här på sjukhuset handlar ofta om liv och död. En överväldigande majoritet av de patienter jag träffar har livshotande sjukdomar, och i en stor del av fallen finns det inte längre något man kan göra. De vet att de inte har lång tid kvar.

– I Gamla Vasa är det inte alltid lika dramatiska saker, utan mer vardagliga grejer, som väder och vind. De kanske berättar om sina familjerelationer och vill prata med någon utanför vårdkedjan.

– Där kan patienterna också vara inne i till exempel en psykos, och då kommer det lite vad som helst.


Hur själavårdar man någon som är inne i en psykos?

– Det är svårt. Det är ju deras verklighet.

– Om man på något vis får fatt i något som man kan börja nysta i, och vända det till hopp …Men jag brukar inte försöka korrigera dem då de pratar om helvetet och djävulen och sådana grejer. Jag försöker snarare lyfta upp att Gud är god och gå den vägen.

Det är förvånansvärt vanligt att den här typen av ämnen, som djävulen, helvetet och kampen mellan det onda och det goda, kommer på tal.

– Jag antar att det är något i psykoserna som gör att man kan bli överdrivet andlig och fastna i de här grejerna. Det skulle vara jätteintressant att veta varför.

I nästa andetag betonar han att han som präst inte är en del av vårdkedjan. Han för inte journalanteckningar, han har inget att göra med medicinering och vård.

– Jag är ett samtalsstöd. Jag försöker möta människan bakom och inte bry mig så mycket om vilken diagnos någon har eller vilket brott de begått. Det spelar egentligen ingen roll.


Fraserna som inte funkar

Benjamin Häggblom beskriver sin egen tro som bekymmerslös. Han är på inget sätt blind inför kristendomens dilemman och människors lidanden.

– Men i något skede tänker jag att man tröttnar på att grubbla, och då är det ganska skönt att bara luta sig mot att jag inte kan förstå de här sakerna, men jag väljer Gud.

För honom blir livets villkor ännu svårare att förstå om man tar bort Gud ur ekvationen. Logiken bakom ett universum utan en skaparkraft ter sig än grumligare än den bakom en allsmäktig Gud.

Samtidigt säger han sig ha blivit lite mer cynisk. I den ständiga kontakten med död och sorg har det blivit så tydligt att slentrianmässiga fraser om att ”vi ses i himlen” eller att de döda ”har det bra där de är nu” inte riktigt funkar.

I den ständiga kontakten med död och sorg har det blivit så tydligt att slentrianmässiga fraser om att ”vi ses i himlen” eller att de döda ”har det bra där de är nu” inte riktigt funkar.

– Eller jo, det kan finnas något i jargongen och fraserna som håller, men samtidigt håller det inte alls.


”Kanske kommer de ändå ihåg känslan”

Då Benjamin Häggblom räknar upp utmaningarna med sitt jobb kommer döden på första plats. Den är vardagens absolut största utmaning. Han står svarslös inför den.

– Vi har ett hopp om att vi en gång ska få ses igen, men det hoppet håller inte alltid. Fallen där man ser att den här personen verkligen skulle behöva vara vid liv ännu, de är tuffa.

Den andra utmaningen han nämner är av mer praktisk karaktär.

– Jag tycker det är ganska svårt att prata med minnessjuka. Då samtalet går i cirklar och jag vet att patienten inte kommer att komma ihåg att vi träffats då jag går därifrån, då är det lite svårt att veta vilken min roll är och hur jag ska bemöta människan.

Han har stött och blött det här dilemmat med sina kollegor. Deras slutsats har blivit att närvaron i sig spelar en roll.

– Kanske kommer de ändå ihåg känslan, att det kändes bra att få prata med någon.

Till de belönande stunderna i sjukhusprästen Benjamin Häggbloms arbetsliv hör de gånger då han får bekräftelse på att närvaron gör skillnad. Någon kanske säger ”det här var den bästa stunden på den här dagen”. Någon annan kanske lyser upp lite då prästen frågar om de ska ta ett snack.

För även om miraklen ofta lyser med sin frånvaro i sjukhusmiljön så finns det, åtminstone ibland, en liten lindring i en annan människas odelade närvaro. Och det är anledningen till att sjukhusprästernas kalendrar nästan alltid är tomma. Då det inte finns några garantier för fler dagar måste ”nu” ha högsta prioritet.

Rebecca Pettersson


Kyrka. Biskop Gustav Björkstrand tilldelade i dag, torsdag, Halvar Sandell en skriftlig anmärkning för att han "i ovislig nit har ställt krav på sin kollega och sina församlingsmedlemmar" utöver det som kyrkolagen och kyrkoordningen medger. Sandell är kaplan i Markus församling i Helsingfors. 29.11.2007 kl. 00:00

Världen. Rektorn för den kristna skolan Källskolan, norr om Stockholm, Sverige knivhöggs i går på eftermiddagen av en 22-årig man. Skadorna uppges inte vara allvarliga. 29.11.2007 kl. 00:00

Kyrka. – Normala biskopsvisitationer hinner jag inte med under min korta period som biskop, säger Gustav Björkstrand. 29.11.2007 kl. 00:00

Världen. Det danska nätverket Præsteinitiativet ger för andra året i rad ut ett julkort som ska uppmärksamma flyktingarnas situation i Danmark och stöda flyktingbarn i danska asylcenter. 29.11.2007 kl. 00:00

Kyrka. Nomineringen av lekmannanombud till kyrkomötet och stiftsfullmäktige är en diffus procedur som få känner till. Ansvaret för nominering och information verkar vara allas – och ingens. 29.11.2007 kl. 00:00

Kyrka. Ärkebiskop Paarma ser helst att kyrkan når en gemensam lösning i frågan om homosexualitet och registrerat partnerskap. Norges väg är inte Finlands, menar Paarma. 28.11.2007 kl. 00:00

Kyrka. Som bäst samlas kyrkliga beslutsfattare till sitt andra seminarium om kyrkan och homosexualitet. Med vårens seminariestoff i bokform i bakfickan tar de sig nu an frågan ur juridisk och medicinsk synvinkel. 28.11.2007 kl. 00:00

Världen. Tyska staten har donerat fem miljoner euro till ett museumsprojekt i Warszawa. 28.11.2007 kl. 00:00

Kultur. Ett åttiotal barn och unga spelar orgel i Jakobstad med omnejd. 28.11.2007 kl. 00:00

Världen. Enligt en färsk rapport från den internationella katolska organisationen Kirche in Not dödas minst 170 000 kristna varje år för sin tros skull. 27.11.2007 kl. 00:00

Kultur. Monika Pensar-Granroths andakt om Sara, som sändes den första oktober, fyller kraven för en kristen andakt och ger ingen orsak för vidare åtgärder. Det bestämde Kristliga Radioutskottet (KRU) på sitt möte förra veckan. 27.11.2007 kl. 00:00

Insändare. I Bibeln läser jag mycket om asketism. Läser och ser upp till Jesus som talade till den förlorade mänskligheten och sade så många visa och sunda ord åt oss. Räddar verkligen allt vi har oss? Det tyckte inte Jesus. Tänker själv försöka finna den trånga porten och gå igenom den, med så litet ägodelar som möjligt för tror de kan vara som en illusion som för oss på avvägar eller skymmer vår sikt. Ögat är hela kroppens ljus. Om ögat är sjukt, när sikten är dålig, så är det väldigt svårt att navigera. Försöker uppmana mig själv och andra att finna glädjen i asketismen som Jesus pratar om, att vi inte behöver ägodelar som är tjohejsan eller så. Vill gärna här också fritt citera Tove Janssons figur Snusmumriken  när Sniff ville beslagta granaterna i granatdalen: ”Allt jag ser på äger jag.” Att liksom kunna röra sig fritt, men ändå äga allting, för man bär det med sig. Minnen, bilder och relationer. Asketism. Tror att den överväldigande materialsmen är ett stort hot mot den sunda mänskligheten. Mot det sunda jaget. Menar nu inte att alla skulle bli som munkar och stänga in sig i kloster, utan att var och en äger det han behöver, och just inget mera. Det fanns väl någon vers också i Bibeln som uppmanar oss att alla saker vi har ska komma till god välsignande användning. Ett mycket sunt beslut för den kristne i det moderna världssamhället är detta: Att be en bön om beskydd från det och att hans syn inte skulle bli störd av all materialism runtomkring. Finner detta viktigt att säga nu, eftersom vi lever i tiden för julkommersialism. Jag försöker få människor att tänka på detta eftersom jag är medveten om allt shoppande som pågår inom några veckors tid ännu och att det inte i alla fall är så sunt. Om inte Gud är med i mitt julfirande är det julfirandet inget värt, och inga klappar har någon betydelse alls. 26.11.2007 kl. 17:13

Kyrka. Den klagan som inkommit mot Markuskaplanen Halvar Sandell ledde inte till disciplinära åtgärder då frågan behandlades i domkapitlet förra veckan. Domkapitlet flyttade över ärendet till biskopens bord. 26.11.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 48/2007 Efter knappa tre veckor skall nomineringen av kandidater till kyrkomötet och stiftsfullmäktige vara klar och valmansföreningarnas listor inlämnade. 26.11.2007 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Semestervecka i november med stora planer att då tapetsera kök och vardagsrum och få nytt tyg på kökssoffan. Jag gladde mig åt veckan, för vi brukar ha roligt då vi jobbar tillsammans. Och med vår sparbudget var det ett ypperligt sätt att samtidigt fira vårt tjugoåriga äktenskap. 26.11.2007 kl. 00:00

vgkyrkor. 265 kyrkor håller i sommar sina dörrar öppna i egenskap av vägkyrkor. Nytt för i år är en smidigare karttjänst. 31.5.2016 kl. 16:33

Nya prster. Benjamin Sandell, Carolina Lindström. Karl-Kristian Willis och Yvonne Terlinden har ordinerats till prästämbetet i Borgå domkyrka. 30.5.2016 kl. 11:26

transfrgor. Genom föreställningen Ninos ark ska poeten Nino Mick ta in transfrågor i kyrkorummet. Hen undrar om transpersoner alls ryms med i arken. 27.5.2016 kl. 15:38

Herrens bn. Nya stiftsfullmäktige uppmanar församlingarna att reflektera över hur de använder Herrens bön och gärna prioritera den ekumeniska formen av bönen. 27.5.2016 kl. 15:14

Gun-Maj Näse tar plats i domkapitlet. 26.5.2016 kl. 12:50