I sommar då vi rest med hela familjen märker jag ibland att alla ställen inte är anpassade för småbarn eller småbarnsfamiljer. Det kan vara fråga om utrymmen som på något sätt utgör en fara för småbarn eller som det ofta kan vara, att småbarnen utgör en fara för utrymmen eller föremål. Då kan man lätt känna sig ovälkommen.
En tanke som slår mig ibland är hur Josef och Maria kände sig då de kom till Betlehem och det inte fanns något rum för dem. Ju större familjen blir desto lättare har jag att identifiera mig med Josef och Marias situation. Ett exempel är när man exempelvis kommer till ett hotellrum som man hoppats att man kunde övernatta i men märker att det på sätt eller annat inte fanns plats för oss.
Jesus som fick uppleva detta redan då han föddes, blev också senare bemött på samma sätt. Det fanns inte rum för honom, eller mera specifikt för hans lära. Som kristna kan vi även i många sammanhang uppleva att vår övertygelse inte stämmer ihop med omvärldens och på så sätt kan vi känna oss som främlingar även hemma, precis som Jesus gjorde.
Jesu svar på detta bemötande är ändå väldigt radikalt. I denna världen blev han inte väl emottagen men själv vill han se till att det finns plats för alla i evigheten: ”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni skall vara där jag är.”
Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort och jag hoppas att vi i våra församlingar kunde bli bättre på att bemöta mänskor och familjer som inte passar så bra in i våra existerande modeller och sammanhang.
