Församlingarna har olika lösningar på platserna för sina läger. Pellinge ägs av samfälligeheten i Borgå men hyrs ut till en företagare.

”Det är ingen guldgruva att driva en lägergård"

LÄGERGÅRDAR.

I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig.

12.8.2025 kl. 19:00

Förvaltningsdirektör Diana Söderbacka i Peders­örenejdens kyrkliga samfällighet ser på lägergårdarna både ur ägarens och hyresgästens perspektiv. Hon föredrar att vara hyresgäst.

– I praktiken blir ett lägerdygn i vår egen läger­gård tre gånger dyrare, säger hon.

Samfälligheten äger Merilä verksamhetscentrum, granne till Pörkenäs lägergård som i sin tur ägs av föreningen Pörkenässällskapet.

Av historiska skäl är Merilä viktigt för Jakobstads finska församling som också använt området mest. För de övriga församlingarna i samfälligheten, Jakobstads svenska och Peders­öre, är Merilä för litet för skriftskolgrupperna. De hyr i stället in sig hos grannen.

– I de interna priserna har vi försökt hålla samma prisnivå på Merilä som vi betalar till Pörkenäs. Men de motsvarar inte kostnadsbilden. På Merilä blir lägerdygnen jätte­dyra eftersom vi står för alla kostnader som investeringar och drift. Ekonomiskt sitter det bäst att köpa lägertjänsterna i Pörkenäs. Då har vi ju fasta kostnader som vi känner till.

Åren 2022–2023 hade samfällighetens egna församlingar sammanlagt cirka 35 lägerdygn och 60–70 övriga tillställningar per år på Merilä.

Som sten på bördan är Merilä stängt sedan hösten 2024 på grund av fukt- och luktproblem. En arbetsgrupp har nyligen inlett arbetet för att utreda vad man ska göra åt lägergården.

Samfällighetens svenska församlingar har ett närapå symbiotiskt förhållande till Pörkenäs. Lägergården arrenderar en del av marken av samfälligheten, som också står också för lejon­parten av kostnaderna för Pörkenäs och Meriläs gemensamma reningsverk. De två församlingarna betalade sammanlagt drygt 140 000 euro­ i avgifter till Pörkenässällskapet 2023–2024.

Verksamhetsledare Greger Forsblom på Pörke­näs räknar också Jakobstads svenska och Pedersöre församlingar som lägergårdens stamkunder tillsammans med Nykarleby församling, Kyrkans Ungdom och laestadianernas förbund.

– Det är församlingar vi har ett gott förhållande till och som utnyttjar våra tjänster.

Stamkunderna får också ett lite förmånligare pris. För barn är det runt 50 euro per dygn, för tonåringar runt 60 och för vuxna drygt 70 euro per dygn. Extra service kostar mera.

– Det är ingen guldgruva att bedriva en lägergård men vi har goda framtidsutsikter. Vi strävar till ett nollresultat efter renoveringar och avskrivningar.

Sällskapet omsätter ungefär 400 000 euro per år. Förutom Forsblom har Pörkenäs två fast anställda, en köksansvarig och en städare. Dessutom har man två anställda på nollavtal under lågsäsongen och tio sommaranställda ungdomar åt gången.

– Vi har mycket talkoverksamhet. De renoveringar som gjorts de senaste åren har varit helt på talko. Vi har duktigt yrkesfolk med olika kunskap som ställer upp.

I april bokade man för 2026. Området kommer att vara igång varje helg från mitten av januari till slutet av november.

– Överlag är bokningsläget gott. Antalet grupper minskar inte och vi har flera förfrågningar. Men gruppernas storlek är mindre vilket leder till vissa utmaningar.


Cateringföretagare hyr lägergård

I Pellinge söder om Borgå hölls det läger redan på trettiotalet, långt innan lägergårdarna byggdes. Borgå kyrkliga samfällighet drev ännu 2012 två lägergårdar, Pellinge och Karijärvi närmare staden. När bägge stod inför omfattande renoveringar beslöt samfälligheten att satsa på den ena och sälja den andra.

Ungdomarna i Borgå svenska domkyrkoförsamling samlade då in 1 600 namn för att bevara Pellinge lägergård vilket också skedde. Karijärvi såldes till slut inte; lägergården revs men kapellet och strandbastun står kvar och är nu ett mål för dagsutflykter.

I samband med att Pellinge lägergård renoverades 2014-2015 gick samfällighetens långvariga husmor i pension och man gick in för köptjänster. I dag hyrs lägergården i Pellinge ut åt en catering­företagare. Ett mycket detaljerat avtal ger församlingarna förtur till lägergården, men när de inte behöver den kan den utnyttjas av andra.

– Det funkar väldigt bra. Men det har det inte alltid gjort. Till en början gick det ganska knaggligt. Men sen fick vi en cateringföretagare som är duktig och väldigt flexibel, säger ungdomsarbetsledare Mats Fontell som har sett både det ena och det andra under sin 40 års erfarenhet av lägergårdar.

För att konceptet ska fungera handlar det med andra ord om att hitta rätt företagare.

– När man kommer på läger med 30 ungdomar måste man kunna förutsätta att köket fungerar och att maten både ska räcka till och vara god. Det är ingen självklarhet, säger Mats Fontell.

Att matlagningen på lägergården sköts genom köptjänst är helt i linje med samfällighetens strategi. När Fontell kom till församlingen på nittiotalet hade samfälligheten en stor köks- och städpersonal och fastighetsskötare. Nu finns det bara några enstaka kvar medan det mesta är lagt på entreprenad.

– De som sitter på siffror och budget har räknat med att det lönar sig.


Lågstadieskola i lägergård

För några år sedan måste Sunnanbergs skola i Pargas stängas på grund av mögel. Det är en mindre byskola för årskurserna ett till sex med tre klasslärare, speciallärare, elevassistenter och timlärare.

Medan beslutsfattarna i staden funderat på skolans framtid har den hyrts in i Pargas
kyrkliga samfällighets lägergård Koupo.

– Det är en intressant lösningsmodell med både för-och nackdelar. Vi får hyresinkomster under stora delar av året och skolan behöver inte utrymmena under lägersäsongen, skolloven. I teorin är det fantastiskt, vilket vi också tyckte i början, säger samfällighetens ekonomichef Jean-Mikael Öhman.

Snart kom ändå vardagen emot. Då samma utrymmen ska användas för helt olika ändamål blev den interna logistiken en utmaning.

– Det fordrar jämkning från båda sidor. Har vi läger på veckoslutet ska skolan föra bort sina saker. Koupo har förlorat en del av charmen som lägergård med pulpeter där man inte vill ha dem.

På grund av skolan har samfälligheten två anställda i köket. Skolmaten kokas i ett centralkök men fördelas i Koupo. En församlings­mästare sköter om fastigheten vid sidan av andra fastigheter.

Koupo består av två delar, den gamla och den nya. Det gamla Koupo är ursprungligen en bondgård med inkvartering i huvudhuset, en stallvind och en lillstuga. Men då den blev för liten byggdes på sjuttiotalet en ny lägergård på ängarna mot stranden. Båda kan användas parallellt året om.

Det avgående stadsfullmäktige i Pargas gjorde som sitt sista beslut att dra in Sunnanbergs skola från och med den 1 augusti 2026. Med tanke på de halverade barnkullarna kan man på sikt räkna med en framtida överkapacitet också på Koupo.

– Vi är villiga att göra hyra ut Koupo till andra församlingar. För tillfället gör vi det inte, vi har väl inte marknadsfört oss tillräckligt bra.

Öhman ser fram emot en intressant diskussion om lägergården efter att skolan flyttat ut.

– Det finns ju många tankar och idéer om dess framtid. För oss kommer en större renovering emot, i synnerhet när skolan flyttat ut. Det är en lägergård från sjuttiotalet. Vi får ta ställning till hur mycket pengar vi ska sätta in. Att sälja den kommer ändå knappast på fråga.


Skulle det vara mera fördelaktigt att hyra in sig på en lägergård än att äga en?

– Det har för- och nackdelar. Ekonomiskt skulle det kanske vara det. Men för verksamheten är det behändigare att ha en egen lägergård med allt man behöver för ett läger färdigt på plats. Det är också enklare med bokningar i en egen lägergård. Men flera församlingar kunde kanske dela på en lägergård.

Både Jean-Mikael Öhman och Diana Söderbacka tror på ett framtida ökat samarbete mellan församlingar kring lägergårdarna.

– Eftersom det är en tung kostnadspost att äga en lägergård tänker jag att man borde satsa mer på samarbete. Många församlingar säljer nu bort eller avvecklar sina lägergårdar, säger Diana Söderbacka.

Text: Johan Sandberg


undantagstillstånd. Nu råder undantagstillstånd i Finland. Gudstjänsterna fortsätter, men utan att församlingen är närvarande i kyrkorummet. 16.3.2020 kl. 19:21

biskopsvisitation. Coronavirusets effekter slog till med full kraft under helgens biskopsvisitation i Korsnäs. Stora delar av det program som planerats fick inhiberas och kvar blev bara biskop Bo-Göran Åstrands träff med förtroendevalda samt söndagens högmässa och påföljande visitationsstämma som ”bakades ihop” till en programpunkt. 15.3.2020 kl. 15:15

coronaepidemin. En stor del av församlingarnas verksamhet tar paus under den närmaste tiden. Gudstjänster och förrättningar sköts, men i något anpassad form för att minska risken för smittspridning. Både i Pedersöre församling och i Petrus församling i Helsingfors betonar man att församlingen fortfarande finns till för den som behöver den. 13.3.2020 kl. 11:49

epidemi. I helgen gör biskop Bo-Göran Åstrand biskopsvisitation i Korsnäs, som planerat – men i mycket avskalad form. – Nu om någonsin ska vi hålla ihop, och jag tänker att tillsammans och med Guds hjälp kommer vi igenom också det här, säger biskopen. 13.3.2020 kl. 10:02

coronaepidemin. Inga resor, inga möten, jobba hemma, rekommenderar Kyrkostyrelsen i anvisningar till församlingarna och stiften med anledning av coronaviruset. 13.3.2020 kl. 09:19

roman. Philip Teir ville skriva en roman han bottnade i, en roman som lyfte känslor som han själv känt. 12.3.2020 kl. 15:38

vikariat. Fyra personer har sökt vikariatet som stiftsdekan i Borgå stift. Stiftsdekanen har det övergripande ansvaret för fortbildning och utbildning i stiftet. 11.3.2020 kl. 14:59

Kyrkpressen. – Vår strategiska tanke har länge varit att gå i den här riktningen – att göra en tidning som är närmare församlingen, säger Hans Boije. 10.3.2020 kl. 17:12

Corona. På grund av Coronaviruset har man från Kyrkostyrelsen skickat ut ett cirkulär där man avråder församlingsanställda från handskakning, uppmanar till god hand- och hosthygien och betonar församlingarnas ansvar att tillhandahålla andlig vård vid krissituationer. 9.3.2020 kl. 11:31

europa. Nordiska kyrkoledare har undertecknat ett uttalande där dom uttrycker sin oro. 10.3.2020 kl. 13:26

Smitta. Inga gemensamma nattvardskalkar, traditionella psalmböcker eller kollekthåvar som går från hand till hand – det är några av de konkreta rekommendationerna från kyrkostyrelsen till församlingarna, för att förhindra spridningen av coronaviruset. 10.3.2020 kl. 10:39

ekofasta. "Jag förstod att jag lärt mig något annat utöver namnet på spännande nya veganprodukter: nämligen uppskattning." 11.3.2020 kl. 00:01

kyrkoherdeinstallation. Replots församling fick på söndagen ny kyrkoherde då Camilla Svevar installerades i tjänst. En välfylld kyrka hälsade den nya herden välkommen, som samtidigt skrev historia då hon är den första kvinnan som blir herde i församlingen. 8.3.2020 kl. 16:13

val. Maria Wikstedt och Malena Björkgren, båda tf. kaplaner i Åbo svenska församling, har sökt kaplanstjänsten i Åbo svenska församling. 6.3.2020 kl. 09:09

Burma. Johan Candelin har fått inbjudan att bli biskop i Myanmar (Burma). Men han vill inte tacka ja förrän polisutredningen om Martyrkyrkans vänners insamlingstillstånd är klar. 2.3.2020 kl. 16:38

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58