– Man lever med sin röst. Den är så sårbar. Man hör direkt i rösten om något är fel med en människa, säger Monica Groop.

Operasångerskan Monica Groop: ”Vår röst är själens spegel”

musik.

Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär.

5.6.2025 kl. 19:46

Berghälls kyrka är platsen för operasångerskans Monica Groops allra första musikminnen. Hennes mamma Astrid Riska, Finlands första ordinarie kvinnliga organist, satt bakom orgeln.

– Jag skulle vara med på gudstjänsterna och hålla mig tyst. Jag minns russinpaketet och psalmboken som jag ritade i. Bladen i psalmboken var fulla av mina teckningar.

I ett hus ägt av församlingen, granne med Berghälls kyrka, växte Monica Groop upp bland diakonissor, präster, kantorer och vaktmästare. Då var området ett arbetarkvarter, inte det hipsterkvarter det senare blivit. I familjens hus strömmade musiken genom vägg, golv och tak.

– Mamma spelade alltid på kvällarna när vi hade lagt oss, på sin lilla orgel som hon hade köpt för hemmabruk.


Musiken omgav Monica

Hon beskriver sin mamma som både sträng och varm och helt avgörande för hennes bana som sångerska.

– Hon har varit min lärare och min alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär.

Monica sjöng solo som barn i kyrkans kapell. Men det var inte vilken musik som helst.

– Vi gjorde svår musik, till exempel Schütz, Schein och Buxtehude. Det var inte rajtan-tajtan.

När Monica var elva år hörde hon sin morbror Fride sjunga Sibelius Svarta rosor på Martin Wegelius-institutets sommarkurs i Övermark.

– Jag hade aldrig hört något liknande. Han sjöng med full kraft och skolad röst. Det gjorde ett starkt intryck på en liten flicka.

Hos familjen kommenterades röster i radio och tv.

– Människans röst är så fascinerande. Den kan vara så otroligt olika. På ytan ser vi mer eller mindre likadana ut, men ljuden som kommer ur oss kan vara helt olika.

Och rösten, den som tidvis varit Monicas både bästa vän och värsta fiende, påverkas av allt.

– Man lever med sin röst. Den är så sårbar. Man hör direkt i rösten om något är fel med en människa. Man säger ju att ögonen är själens spegel, men nog är rösten också själens spegel.


– Det är svårt att förklara, men just i kyrkorummet, med musiken och texterna och själva rummet omkring då känner jag mig som närmast något större.



Monica Groop studerade först till talpedagog, på sin pappas inrådan. Först sedan sökte hon till Sibelius-Akademin.

– Jag vet att mamma var väldigt orolig. Hon ville att jag skulle söka till kyrkomusikavdelningen – som kyrkomusiker har man ju ett tryggt jobb. Om man satsar på den solistiska linjen vet man aldrig vart det bär.

Men för Monica Groop bar det. Långt. Hon har haft en internationell karriär och gjort sig ett namn i operor av bland andra Mozart, Strauss, Berlioz, Debussy och Saariaho. Hon har spelat in över 80 skivor.


Hur tänkte du om tro när du var liten och hur tänker du om tro idag?

– Som barn var tron väldigt naturlig. Man läste aftonbön på kvällarna och Barnens bibel som kvällssaga. Men jag fick kanske lite för mycket av det goda. Jag satt igenom många högmässor och långa förrättningar.

Småningom ersattes barnatron av en annan sorts närhet. En som förmedlas genom musiken.

– När man lyssnar eller sjunger sig igenom Matteus- eller Johannespassionen, då upplever jag den allra djupaste andliga dimensionen, säger Monica Groop.

– Det är svårt att förklara, men just i kyrkorummet, med musiken och texterna och själva rummet omkring då känner jag mig som närmast något större.


Livskriser och sorgearbete

2017 fick Monica livmodercancer.

– Det är min största livskris. Alla som fått ett sådant besked vet hur det känns i den stunden. Jag har alltid varit så noga med att sköta konditionen så jag blev både arg och förtvivlad.

Sjukdomen uppdagades i ett tidigt skede och Monica tillfrisknade lyckligvis.

I efterhand ser hon även sångprofessuren vid Sibelius-Akademin, och händelserna som slutligen ledde till att hon avgick, som en kris.

– När jag ser tillbaka på det var det en tung period i mitt liv. Det var en stor ära, men också ett vägval ta emot tjänsten. Jag kände att jag hade vissa saker ogjorda i min karriär, men undervisningstjänsten gjorde att jag fick tacka nej till en del erbjudanden. När jag ser tillbaka på det, är det en stor sorg.

Hon och hennes man hade 2014 skaffat ett hus på Pellinge i Borgå skärgård.

– Vi hittade ett gammalt butikshus som vi renoverade. Det blev mitt sorgearbete mig och gav något att fokusera på.

Med tiden började idéerna ta form.

På Pellinge fick hon kontakt med människor som frågade: ”Skulle inte du kunna ha en musikfestival på ön?”

– Jag insåg att det faktiskt gick att förverkliga en liten festival här. Det fanns en scen, ett kapell och ett skärgårdshem. 2015 var den första sommaren som jag bodde på ön och började bekanta mig med den. 2016 ordnade jag den första festivalen. Det är tio år sedan.


Liten organisation med stort värde

Så småninom bildades en liten förening. Monica Groop blev musikdagarnas konstnärliga ledare.

– Det tar ganska mycket av min tid i anspråk att varje år ordna festivalen. Vi har inte en stor organisation, vi är bara några få i styrelsen.

Tioårsjubileet går av stapeln 7–10 augusti i sommar. Jubiléet till ära kommer musikdagarna i år att ha en större satsning tillsammans med Lojo stadsorkester och Finska kammarkören i form av Haydns Missa in tempore belli, vilket översatt från italienska betyder Mässa i krigstider, även kallad Pukmässan. Den framförs i Borgå domkyrka.

– Mässan är otroligt vacker – en sådan musik som alla kan njuta av, den är lätt att ta till sig och lyssna på. Vi har fått dit en orkester och Finska kammarkören, som också de firar jubileum. Det är Eric-Olof Söderström, kapellmästare och körledare, som ska dirigera. Han har just gått i pension som domkyrkokantor. Vi känner varandra sedan väldigt länge – han sjöng i min mammas Jubilate-kör.

På musikdagarna blir det också vokalmusik och den 14-åriga violinisten Lilja Haatainen från Lappland.

– Hon har en imponerande talang som lett till att hon blivit antagen till Violinakademin i Borgå. Lilja är otroligt skicklig och har alla förutsättningar att bli en framstående violinist. Vi är glada över att ha henne som solist vid den avslutande konserten.

Monica Groop

– Finländsk mezzosopran och operasångerska.

– Född 1958 som dotter till organisten och dirigenten Astrid Riska.

– Har haft en lång internationell karriär.

– Känd för roller i bland annat operor av Mozart, Wagner, Strauss och Debussy.

– Professor i sång vid Sibelius-Akademin 2009–2013. Har fortfarande soloelever på akademin.

– Familj: Man och en son, två barnbarn.


Pellinge Musikdagar

– Tioårsjubileum 7–10 augusti 2025.

– Musikdagarnas konstnärliga ledare är Monica Groop.

– Firar bland med en stor festkonsert i Borgå domkyrka lördagen den 9 augusti. Där framförs Haydns ”Missa in tempore belli”, även kallad Pukmässan för kör, orkester och fyra solister, under ledning av Eric-Olof Söderström.

Christa Mickelsson


KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26