Linda Andtbacka kan känna en fysisk längtan efter att skapa, att få dra några drag med en pensel.

Om kreativitet och tro – och att bli för trött

Personligt.

En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord.

28.5.2025 kl. 12:50

Linda Andtbacka har kreativiteten i blodet. Det finns konstnärsanlag och hantverkstradition på båda sidorna om släkten. Men då man i skolan fick börja välja mellan musik och teckning valde hon alltid musik.

– Jag kunde ju inte rita.

I dag är hon bland annat utbildad formgivare och verksam som mönsterdesigner.

– Jag har trott att man behöver kunna rita människor för att kunna rita, och det kan jag inte ännu i dag. Men i gymnasieåldern hittade jag ett annat uttryck, det mer stiliserade.

”Stiliserat” betyder lite förenklat, förklarar Linda. Man skalar bort mycket men behåller det viktigaste.

Redan i tonåren tändes dock någon slags gnista, en längtan efter att studera konst. I högstadieskolan i Nykarleby åt konstskolans elever lunch bland tonåringarna från Nykarleby centrum och byarna runtomkring.

– Man såg dem varje dag och jag blev så fascinerad. De vågade uttrycka sig själva också genom sina kläder och vågade vara sig själva. Jag såg en kreativitet där som lockade mig.

Ändå ställde Linda Andtbacka in siktet på att bli lärare, det var ju ett riktigt jobb.

– Jag trivdes jättebra som lärare faktiskt!

”Direkt familjen sa hejdå och stängde dörren kände jag att det här går inte.”

Men nästan tio år in i arbetslivet tog det stopp. Stressen hade byggts upp under tid och lagrats i kroppen. Det blev svårt att andas, nedstämdheten kröp sig på, och så fick hon panikångest.

Då hon blev sjukskriven vågade hon inte vara ensam hemma om dagarna. Hon var livrädd.

– Direkt familjen sa hejdå och stängde dörren kände jag att det här går inte. Jag kan inte.

De sex veckor hon var sjukledig tillbringade hon dagarna med sina föräldrar, medan man och barn var i jobb och skola.

Du hade jobbat som lärare i nästan tio år då stressymtomen kom. Vad hände?

– Jag tror ju inte att det bara var jobbet, utan det var också förknippat med mitt sätt att jobba. Jag vill göra saker ordentligt och har svårt att slarva.

I Kalle Anka-tidningarna som Linda läste som barn minns hon att det fanns små visdomsord nere på sidorna. Ett som återkom var ”Läxorna först och Kalle Anka sen”.

– Det är ju helt idiotiskt men det är en sak som fastnat. Jag har varit den där duktiga flickan som alltid har gjort saker i den ordningen, och det är fel inser jag nu. Man kan inte dela upp det så.

– Eller det kan man kanske som barn, men inte som vuxen.


En vändpunkt

Under perioden av utmattning hade Linda och hennes systrar en julkonsert inbokad i Jeppo kyrka. Att de skulle uppträda var bestämt sedan länge, men med tanke på Lindas mående var timingen dålig.

– Jag tänkte ändå att musiken kunde göra mig gott. Det var något roligt att fokusera på, så vi bestämde att vi skulle genomföra konserten.

Då de övade inför konserten reagerade Linda på hur fridfullt det var i kyrkan. Det var som om hon helt konkret befann sig i en fristad.

– Det där andra som jag upplevde under den perioden, det fanns utanför de väggarna.

Då de skulle åka hemåt igen kände hon ett motstånd mot att gå ut i mörkret som omgav kyrkan. I farstun fanns en skål med bibelord som man fick plocka om man ville.

– Jag tänkte att jag ju kunde försöka och sa åt mina systrar att nu är det upp till bevis.

Hon drog en lapp och fick Psaltaren 18:17: ”Från höjden fattade han min hand och drog mig upp ur djupa vatten.”

– Det var exakt vad jag behövde, det var också så visuellt. Jag upplevde ju att jag var på botten och jag fattade inte hur jag skulle komma upp ur det. Och så får jag det här ordet, att han tar tag i handen och drar upp mig.

”Det var en vändpunkt också i min gudsrelation.”

– Jag kände att då hänger det ju inte längre på mig. Han ser mig. Han tar tag i mig, och han kommer att reda upp det här.

– Det var en vändpunkt också i min gudsrelation.

Det här är mer än tio år sedan, men det är fortfarande känslosamt att prata om. Att bli sedd av Gud mitt i mörkret. Det var starkt.

Linda säger att hon alltid har trott på Gud, men det var något med det här bibelordet i farstun till kyrkan som gjorde att relationen blev mer handgriplig.

– Min tro har varit på riktigt också förr, men den blev befäst. Jag räknar faktiskt med Gud på ett annat sätt nu. Han är mer närvarande i allt.

Linda Andtbacka beskriver sig själv som en väldigt känslosam person, och hon betraktar känslighet som en tillgång.


Fanns det också annat som hjälpte dig vidare?

– En bekant har sagt att det var tre saker som hjälpte henne ur en liknande situation: tabletter, tro och terapi. Det blev det också för mig, jag hade alla tre verktyg som stöd.

Det där som hände i kyrkan blev ändå på något konstigt sätt avgörande. Efter jullovet kunde hon återgå till arbetet.

– Jag bara nosade på väggen, men det var tillräckligt för att jag skulle börja fundera över vad jag håller på med och om jag ska fortsätta så här.


Ett liv är för kort

Svaret blev nej. Linda började studera inredningsdesign vid Novia i Jakobstad 2014. I dag jobbar hon med inredningsplanering för privata och offentliga miljöer och har byggt på sin utbildning med en mastersexamen i cirkulär design.

Hon är mönsterdesigner och skapar mönster för en egen kollektion av bruksföremål, och så undervisar hon i allt hon kan. Allt det här inom ramarna för det egna företaget Andtbacka Design.

Att vara en kreatör ser hon själv som en välsignelse snarare än en förbannelse. Det är ju en del av personligheten.

Den negativa sidan är att hon har en massa idéer i huvudet som hon vet att hon inte kommer hinna omsätta i praktik. Ett liv är för kort.

– Det är något ledsamt i det. Men kreativiteten ger mig också välmående. Jag är en väldigt känslosam person. Att kunna ge uttryck för känslorna genom kreativiteten tycker jag att är superbt. Särskilt musiken har en terapeutisk funktion.


Det går över

För ett och ett halvt år sedan hade Linda en ny period av utmattning. Också den här gången rörde det sig bara om några veckor, men innan och under den här tiden kände hon en fysisk längtan efter att måla och rita för hand.

– Det är intressant att längtan efter det kreativa uttrycket kunde kännas så.

Då kroppen sa stopp fick hon acceptera att allt har sin tid. Att samla ihop sig har sin tid. Att ligga på soffan och försöka få stopp på allt som snurrar i huvudet har sin. Att dra några drag med en pensel då man väl orkar, det har också sin tid.

”Första gången det hände trodde jag att jag var ensam.”

– Det var inte riktigt samma sak som första gången jag blev utmattad. Den här gången hade jag inga paniksymtom. Jag var bara trött och slut.

Och dessutom visste hon, vis av tidigare erfarenhet, att det skulle gå över.

– Första gången det hände trodde jag att jag var ensam. Det var ju inget man tidigare pratade så mycket om.


Drömmar kan slå in

Just den här dagen är Linda Andtbackas liv särskilt spännande. Hon ska bli mormor! Varje pling i telefonen är laddat med spänning.

Överlag känner hon att livet är spännande, inte bara just den här dagen. Hon är inne i en period där hon får bocka av stora mål och drömmar.

– Jag har länge drömt om att leda en kör, och det har jag haft chans att göra nu som vice dirigent i Jacob Gospel. Det är en stor grej.

– Sen drömmer jag om att göra tapet. Förhoppningsvis är det något på gång också med det just nu.

En annan dröm är att någon gång ge ut sin egen musik. Då Linda Andtbacka spelar och sjunger är det en meditation i sig att få lyssna, och kanske någon dag kommer hennes texter och melodier att få större spridning.

Men ett liv är så kort. Man hinner inte med allt.

I väntan på mer tid spelar Linda Andtbacka dragspel för husbehov. Om sommarkvällarna river hon av Taubes valser från terrassen i Nykarleby. En slags ensam konsert, till förmån för att göra sådant man vill – inte bara det man måste.



Linda Andtbacka

– Har en bakgrund som klasslärare men har också studerat inredningsdesign och har en master i cirkulär design.

– Jobbar i dag som inredningsarkitekt med planering för privata och offentliga miljöer, är mönsterdesigner och skapar mönster bland annat för en egen kollektion av bruksföremål.

– Drar ibland kreativa kurser.

– Är uppvuxen och bor i Nykarleby.

– Har tre barn och ett barnbarn. Är gift med Mårten.




Text: Rebecca Pettersson
Foto: Rebecca Pettersson


delaktighet. – Kyrkans delegation för tillgänglighet och funktionsvariationer konstaterade för några veckor sedan att vi gör historia eftersom det inte finns något motsvarande ännu i de nordiska kyrkorna, säger Katri Suhonen och hänvisar till Aktivt delaktig – Kyrkans handlingsprogram 2019–2024. 3.12.2019 kl. 16:32

kyrkoherdeinstallation. Mycket människor, mycket värme och adventsstämning. Det var söndagen i Sibbo i ett nötskal då församlingen fick en ny kyrkoherde i Camilla Ekholm. Samtidig gjorde också nya kaplanen Helena Rönnberg också sin första arbetsdag. 1.12.2019 kl. 20:09

adventstid. Författaren Kjell Westö är svag för adventstiden och julen. Han brukar besöka kyrkor för att sitta ner och fundera en stund – trots att han inte själv är medlem i kyrkan. 28.11.2019 kl. 12:00

julkalender. Församlingarna i huvudstadsregionen delar ut en julkalender till sina medlemmar. Glad adventstid önskar din församling! 28.11.2019 kl. 11:37

betraktat. "Det går så lätt att förvandla den här tiden till ett enda långt fredagsmys. Glögg och pepparkakor för hela slanten. Men ska vi under den här adventstiden försöka slå följe med mannen som lånar en åsna för att komma närmare oss?" frågar Juanita Fagerholm-Urch. 30.11.2019 kl. 09:00

utdelning. Poststrejken är slut och idag trycks Kyrkpressens adventsnummer. På många håll hinner tidningen tyvärr inte fram till första advent 27.11.2019 kl. 14:58

Migrationsverket. Efter Europeiska människorättsdomstolens avgörande meddelar nu Migrationsverket att man kommer gå igenom femhundra negativa asylbeslut. 22.11.2019 kl. 13:57

betraktat. "Domedagen är som en helig dans då Jesus kommer att blåsa ut, rensa ut, döma ut all synd, all smärta, all ondska och allt lidande från världen." 23.11.2019 kl. 12:00

nytt från domkapitlet. Domkapitlet i Borgå stift hade möte på torsdagen och i vanlig ordning var det en diger föredragningslista man behandlade. 22.11.2019 kl. 13:28

val. Kandidatuppställningen inför valet av kyrkomötesombud bjuder på överraskningar och glädjeämnen. Det blir ett spännande val, tror Lucas Snellman. 22.11.2019 kl. 12:28

psalmsång. "Psalmsång är också något som vi skapar tillsammans, det är ingenting som jag kan uppnå ensam." 22.11.2019 kl. 11:53

dop. Ett enda möte kan avgöra om en människa vill ha med kyrkan att göra. Sjur Isaksen tror att dopsamtalet har stor potential. 22.11.2019 kl. 09:12

språk. Teologistuderande vi Helsingfors universitet fick besök av prästen och språkambassadören Tuomas Metsäranta som berättade hur svenskan öppnat dörrar för honom. 21.11.2019 kl. 09:48

val. Både på listan "Tillsammans" och "En kyrka för alla" vill kandidaterna till stiftsfullmäktige arbeta för att alla par ska ha möjlighet till kyrklig vigsel. 18.11.2019 kl. 10:49

val. Listan ”För Kristi kyrka” har nu en programförklaring – och 18 kandidater för stiftsfullmäktige. 14.11.2019 kl. 13:40

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47