– Jag fick själv lektioner av den lokala kantorn hemma i byn i Kungsäter i Sverige. Jag fick en nyckel till kyrkan och fick springa där och öva redan som fjortonåring. Jag är evigt tacksam för den möjligheten, säger Niels Burgmann.

Nu behövs barn och unga vid orgeln – inom tio år har var tredje kantor i stiftet gått i pension

kyrkomusik.

I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln.

13.5.2025 kl. 00:00

Det är som i den svenska 60-talsschlagern: Det strömmar skön musik / från en Mälarö­kyrka / en pojke spelar Bach en kväll när inte nån hör på.

Så verkar kantor Niels Burgmann från Mat­teus församling i Helsingfors önska att det skulle vara runtom i landet. Kyrkor kunde vara öppna för musikinstitutens elever. Kantorer kunde ge orgel- och musiklektioner.

I sitt projekt "Kyrkomusiken som kulturbärare" har Niels Burgmann ordnat med Orgeltramp-kurser där barn och unga har dykt upp. I sommar ska han vara orgellärare vid Wegelius-institutets stora sommarkurs i Karis, där är alla från tretton år uppåt välkomna, sannolikt till orgeln i medeltida Karis kyrka.

– Jag hoppas att intresse väcks redan i tonåren. Wegeliuskurserna är jätteviktiga, att man på ett läger i en vecka får umgås med en massa likasinnade som gör det man själv är intresserad av. Och får känna att man är musiker, säger han.


Det brådskar nu

Det är bråttom med att få unga människor att intressera sig för kyrkomusik, med allt det numera innebär. Annars är kantorsyrket som vi lärt oss känna det på väg att dö ut i stiftet.

För tillfället finns det totalt åtta svenskspråkiga kantorsstuderande vid de två högre utbildningarna, Sibelius-Akademin i Helsingfors eller Yrkes­högskolan Novia i Jakobstad.

– Jag fick själv lektioner av den lokala kantorn hemma i byn i Kungsäter i Sverige. Jag fick en nyckel till kyrkan och fick springa där och öva redan som fjortonåring. Jag är evigt tacksam för den möjligheten, säger Niels Burgmann.

I dag verkar det vara en hel del popuplägg med gitarr, bas och trummor som gäller. Är orgeln viktig för att hålla kyrkomusiken vid liv?

– Det ena utesluter inte det andra. Men det praktiska jobbet som kantor gör man mest med något tangentinstrument. Ju bättre man kan det, desto bättre förutsättningar har man också för att förverkliga alla stilriktningar i dagens kyrkomusik nuförtiden, allt från renässansmusik till gospel och rock, eller när man ska ta ut stämmor för en kör. Men så har man också förrättningsmusiken som måste vara bra. Kan man till exempel piano har man mycket gratis i det här yrket, säger han.


Ett lyxigt musikerjobb

Också för erfarna musiker i branschen tänker Niels Burgmann att ett spårbyte till kantors­yrket kunde vara intressant.

– Det är egentligen ett lyxigt musikerjobb. Man har en fast och trygg anställning med en månadslön som inte alls är pjåkig. Och så får man ju väldigt långt bestämma vilken musik man gör. Kantorn har huvudansvaret för musiken i församlingen.


Information om sommarkursen i Karis 23–29 juni finns på Wegeliusinstitutets webbplats mwi.fi.

Text: Jan-Erik Andelin


Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

annorlunda jul. – Fira den jul du kan och vill fira i år, säger Hilkka Olkinuora. Jultraditionerna handlar inte alltid om vad man gör – utan om varför man gör det. 16.12.2020 kl. 11:00

prostar. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar: kyrkoherden i Larsmo församling Max-Olav Lassila, kyrkoherden i Tammerfors svenska församling Kim Rantala och chefen för familjerådgivningscentralen inom Raseborgs kyrkliga samfällighet Ann-Sofi Storbacka. 15.12.2020 kl. 16:14

jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00

julafton. – Jag tror det kommer att bli en speciell stämning. Jag tror att radion blir ett surrogat för den kontakt man vanligtvis haft med släktingar, säger Kjell Ekholm. 16.12.2020 kl. 09:00

biskop. Mari Leppänen är den tredje kvinnan som blir biskop i Finlands evangelisk-lutherska kyrka – och den första med rötter i den laestadianska väckelsen. – Det har lärt mig sådant om utanförskap som jag hoppas jag får nytta av. 15.12.2020 kl. 09:18