Elias Edström är frilansande scenkonstnär som regisserar, skådespelar och undervisar.

”Att bli sviken av vänner och övergiven av Gud – det är ett absolut mörker”

Via crucis.

I sin gestaltning av Jesus har Elias Edström tänkt på manlig vänskap och hur den tar sig uttryck. Lärjungarna låg ju i famnen på Jesus. Det fanns en närhet.

14.4.2025 kl. 18:00

På långfredagen spelas den vandrande föreställningen Via Crucis i Borgå och direktsänds på Yle Arenan. Elias Edström som spelar Jesus ser det som en utmaning att inte bara försöka visa på smärtan, utan faktiskt gå in i den.


Hur är det att spela Jesus, kristendomens viktigaste person, konungarnas konung? Väldigt många har ju en egen föreställning om vem Jesus var, eller är.

– Jag försöker att inte tänka för mycket på vad andra ska tänka. Som med all konst måste människor få lägga in sina egna tolkningar utgående från sina egna erfarenheter.

– Jesus är en väldigt bekant karaktär också för mig. I kristen tro är han ju både sann gud och sann människa. Det är lite annorlunda mot andra karaktärer jag spelat. De har bara varit sanna människor.


Vad vill du ta fasta på i din gestaltning av Jesus, hurdan tror du att han var?

– För mig är Jesus en speciell karaktär i och med att jag tror att han också är en levande person.

– Då handlar det inte bara om att försöka sätta sig in i hans sinnesstämningar, utan också om att försöka låta sig själv fyllas av den karaktären. Lite så tänker man också i kinesisk teater.


Hur gör du det?

– Det är mycket bön och bibelläsning, meditation och kontemplation. Det handlar om tillit, att ge plats åt helig ande att göra sitt.

– Jag är ju bara en skådespelare, men jag vill gärna ge utrymme för något större än mig själv i konsten. Konst ger alltid en ny dimension av verkligheten, och det är som man brukar säga att verkligheten är bäst på teater.

– Själv är jag född i Esbo år 1988. Jag är begränsad i det, i mina erfarenheter och i min kropp. Men i teatern kan jag smaka på hur det är att leva i andra tider. Då får man kanske också en lite bredare förståelse av den mänskliga erfarenheten och livet.


Är det någon del av Via Crucis, eller någon aspekt av påskens händelser, som berör dig särskilt mycket?

– Jag tycker jättemycket om sättet som regissören Jermo Grundström behandlar relationen mellan Jesus och lärjungarna och därmed också vänskapsrelationer mellan män.

– Det här utspelar sig i en kultur väldigt särskild från vår kultur. I den kontexten fanns det en annan intimitet och närhet mellan män. De låg till bords och det står att lärjungarna lutade sig mot Jesus bröst.

Det här utspelar sig i en kultur väldigt särskild från vår kultur. I den kontexten fanns det en annan intimitet och närhet mellan män. De låg till bords och det står att lärjungarna lutade sig mot Jesus bröst.

– Det här är något som regissören valt att lyfta fram, och i det blir också Judas svek starkare. Fastän Jesus visste vad som skulle ske så upplever jag att han på något vis inte ville att det skulle ske genom Judas. Judas var en av de tolv, en av de närmaste i den inre kretsen … det måste ha gjort så ont.

– Påsken handlar inte heller bara om den fysiska smärtan, utan också om den sociala, psykologiska och andliga smärtan. Att bli sviken av vänner och övergiven av Gud. Det är ett absolut mörker.


Och hur är det att gå in i det mörkret?

– Förra gången vi gjorde korsfästelsen kunde jag förnimma en väldigt stark smärta. Utmaningen är kanske att låta smärtan komma. Att inte tänka ”nu ska jag visa smärtan” utan faktiskt gå in i den. Det är skrämmande, men också spännande som en utmaning.

Via Crucis i Borgå – och på Yle Arenan

Påskvandringen Via Crucis spelas fredagen den 18 april klockan 20 i Borgå, med start i Maren.

Via Crucis direktsänds i år också på Yle Arenan och kan ses på Arenan i en vecka efteråt.

Påskvandringen ordnas för femte gången och budgeten för vandringen är cirka 70 000 euro. Både som privatperson och samfund kan man understöda påskvandringen ekonomiskt.

Text: Rebecca Pettersson


. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50

Kyrkomötet. Ett ombudsinitiativ om att Kyrkostyrelsen ska trygga förutsättningarna för att Utsjoki också i framtiden ska kunna verka självständigt har remitterats till kyrkomötets ekonomiutskott. 3.5.2017 kl. 19:21