Sin första roll på en proffsteater gjorde Marika Westerling på Teater Viirus, samma år som hon skrev studenten 1996.
– Jag har alltid sjungit och spelat, börjandes i Matteus barnkör, Furahakören och His Master’s Noise. Sedan gled jag liksom bara in i teaterns värld och trivdes bra.
I vår har hon bland annat spelat Raka Rör! på Svenska teatern, och före sommaren blir det ännu en premiär i form av clownföreställningen Strömsö på Lilla Teatern.
– Det har varit jätteintressant med näsan, tekniken och rösten – clowngenren är en helt egen inriktning inom teatern och ny för mig. Det är också teatergruppen Red Nose Company’s första premiär på svenska.
Lyssna efter sin plats
Vid sidan av scenen och musiken är Marika Westerling också utbildad i socialt arbete, hon har bland annat arbetat som frivillig inom olika organisationer utomlands.
– Socialt arbete är inget jag gjort bara för skojs skull, jag utbildade mig för att jag verkligen vill hjälpa människor. En tid i livet sökte jag också hängivet efter ledning från Gud, jag ville verkligen satsa allt på att höra var Gud behövde mig just nu.
Resan ledde bland annat till ett kollektiv i Spanien och till att Westerling vandrade en del av pilgrimsleden till Santiago de Compostela.
– Med alldeles för tung packning. I efterhand tror jag inte att jag behövdes just där, men själv kan jag ha behövt det avbrott och äventyr som resan bjöd på.
I dag är hon aktiv i sin hemförsamling Matteus församling i östra Helsingfors, där hon bland annat är medlem i församlingsrådet.
– Jag engagerade mig som förtroendevald delvis för att aktivera mig själv som församlingsmedlem. Jag vill vara en aktiv del av kyrkan, men det blev liksom inte riktigt av.
Hon uppskattar gemenskapen i församlingsrådet och bredden av kunskap hos de förtroendevalda.
– Jag slutar inte heller att fascineras över hur barn och ungdomar tycks dras till Matteuskyrkan. Det arbetet vill jag fortsätta jobba för, det är för värdefullt för att sparas eller schabblas bort.
Ett nytt språk
Vårens uppsättning på Svenska teatern är en översättning av Susanna Haavistos original-
verk Kraanat auki!. Marika Westerling spelade rollen som Elina, men är själv också kvinnan bakom hela översättningsarbetet, även till de femton sångtexterna.
– Med tiden har översättning av manus och sångtexter blivit något jag gärna jobbar med, själva språket har börjat intressera mig på ett nytt sätt. Översättning är också en bra skola för det egna skrivandet, man måste dyka ner i sina egna erfarenheter och kreativitet för att lyckas förmedla samma känsla men på ett annat språk.
Nu är hon nyfiken på att skriva själv, både egna sånger och en hel föreställning är under planering.
– Många av oss bär på drömmen om att skriva något, en bok eller kanske en doktorsavhandling. Jag har en berättelse inom mig som vill både ifrågasätta och provocera. Jag hoppas få spela den i kyrkor.
Mer än så vill Marika Westerling inte avslöja om innehållet. Meningen är inte att chockera eller att få någon att må dåligt.
– Tron är fortfarande viktig för mig, jag vill tro. Samtidigt har jag problem med mycket i tron som jag inte får att gå ihop. Föreställningen jag vill börja skriva är en del av min kämpande tro och jag tror att där finns teman som många kan känna igen sig i. Ibland tvivlar jag både på Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra.
