”Visdagboken” har varit ett terapeutiskt sätt att bearbeta livet, säger Matte Fontell.

Matte Fontell: "Jag blev helad bit för bit från skammen"

Personligt.

För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet.

20.2.2025 kl. 18:53

Mats ”Matte” Fontell växte upp i en medelklassfamilj i Esbo, i skuggan av en jätteduktig storebror.

– Min bror var bra på allt: han hade lätt i skolan och var skolans bästa fotbollsspelare. Jag var ett överaktivt barn och hade det svårare. Genast när skolan började utmärkte jag mig med att rymma. Idag hade jag säkert fått adhd-diagnos.

Men han hade en annan utmaning: han led av svår stamning. Stamning är en neuropsykiatrisk funktionsvariation som är ärftlig. Matte Fontell hade exempelvis en faster som i tiden fick höra att hon inte kan bli lärare eftersom hon stammar, men som sedan blev rektor i Åbo.

– Jag måste omedvetet ha märkt att när jag spelar teater eller sjunger, då stammar jag inte. Jag flydde stamningen in i den kreativiteten. Jag började skriva sånger och verser redan i tolvårsåldern.

Att spela teater och sjunga var också en social räddningsplanka.

– Det var en sådan lycka att kunna göra min röst flytande när jag förställde den. När jag gick i nian hade jag ena huvudrollen när vi satte upp Astrid Lindgrens Rasmus på luffen i skolan.

Det var viktigt för honom att vara bra på något, eftersom det enda ämne han lyste i var uppsatsskrivning.

– Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet.


Helad bit för bit

Än idag kan han känna sig förundrad över att han klarade av att bli en offentlig person, ”den stammande trubaduren” i Borgå stift. Att han vågade bli ungdomsarbetsledare. Att han vågar tala och stå på scen.

– En gång i min ungdom gick jag på ett helandemöte med en brittisk predikant för att jag så mycket önskade bli kvitt min stamning. Medan predikanten bad människor med olika krämpor komma upp till förbön bara väntade jag att han skulle nämna någon som stammade. Men det gjorde han inte. Efteråt sökte jag upp honom och bad om förbön. När han bett för mig tittade han på mig och sa att han tror att stamningen kommer att lätta bit för bit, under livet. Idag ser jag att han hade rätt.

I tonåren ledde stamningen till många förödmjukande situationer.

– Det var ett helvete. I tonåren vill man ju vara som alla andra, och när man inte får ut orden … Jag undrade om någon flicka någonsin skulle vilja börja sällskapa mig. Det hände ju också att någon var intresserad men drog sin undan när hon märkte att jag stammade.


Skrivandet fördriver skammen

Stamning i sig är förknippad med mycket skam. Men också det här med att inte vara lika duktig som storebror var skamfyllt.

– Det var mycket som gick åt pipan i tonåren, kanske på grund av stamningen eller min livlighet. Jag hamnade i fel sällskap, jag blev relegerad, jag använde tidigt alkohol och rökte. När jag drack stammande jag mindre.

Idag tänker han att det var Guds beskydd att han inte hamnade på riktigt dåliga vägar. Efter skriban fångade kyrkan upp honom.

– Det blev min räddning. Ungdomsledaren sa att kyrkan behöver sådana som du, sådana som sjunger och spelar gitarr. Han tog mig till Höstdagarna och där fick jag sjunga mina visor för 1 000 deltagare.

Skrivandet är än idag ett terapeutiskt verktyg för honom. Han kallar visorna sin dagbok.

– I slutet av 90-talet hade jag jobbat som ungdomsledare i femton år och vi hade haft ett jättejobbigt läger. Jag kände mig färdig med skriban. Då såg jag i tidningen att Församlingsförbundet utannonserade en romantävling. Jag insåg genast att jag ska skriva en roman som handlar om ett konfirmandläger där en konfirmand dör.

På två veckor skrev han en råversion liksom i trans, med tårarna rinnande nedför sina kinder.

– Jag sov knappt. Och boken fick delat första pris och sålde bra, också i klassuppsättningar. Jag var så stolt! Jag träffade sedan min gamla rektor från Munksnäs högstadieskola, hon kom fram till mig och sa: Jag visste nog alltid att det kommer bli nånting av dig också. Det värmde så mycket.

Efter det orkade han med jobbet igen.


Dela det personliga

Han har valt att sjunga visor som är mycket personliga.

– Några tycker kanske att det är motbjudande och patetiskt men ganska många tycker om det också.

En visa som många gamla konfirmander kommer fram och kommenterar är ”Livet är inget Nintendo”.

”Livet är inget Nintendo / där Gud styr vart enda steg jag tar / då blir livet fort ett än sen då / och ansvaret jag har finns inte kvar.”

Han tycker det är viktigt att säga vi har ett ansvar för hur vi lever våra liv.

– När jag sjunger den visan brukar jag berätta om min barndomskompis, vars pappa var diplomat i Irak. En dag när de körde utanför Bagdad frågade han sin pappa varför det finns så mycket bilskrot längs vägarna. Och pappan svarade att de gör helt vansinniga omkörningar, för de tänker att om Gud har bestämt att jag ska dö idag, då gör jag det oavsett hur jag kör.

Hans väg har inte på nåt vis varit spikrak. Han har varit gift i 40 år och har underbara barn, han har mycket att vara tacksam för. Men med jämna mellanrum ramlar han ner i en grop.

– För kanske tio år sedan ringde telefonen hemma i Ebbo en sommardag. Det var Marja från Stockholm. Henne lärde jag känna då jag studerade i Borgå på 80-talet, vi var nära då men tappade sedan kontakten. Hon ringde precis när jag hade en dyster period, och hon frågade: Är du lycklig?

En insikt han fick efter det samtalet resulterade i en sång: ”Så efter samtalet snurrar frågan kvar / Är jag lycklig och är det i så fall sant? / tills jag inser nånting och säger till mig själv / att hela frågan är ganska ointressant / För lyckan den kommer, lyckan den går / Men nåt större har jag förstått / Ett liv med kärlek och innehåll / är ju den största gåva som jag fått.”

Men det finns också sådant som det inte går att skriva sånger om. För tjugo år sedan dog hans mamma, som var hans bästa vän och största uppmuntrare, i en trafikolycka på Tavastvägen i Helsingfors. Hon blev påkörd av en buss.

– Otaliga gånger har jag drömt om att hon kommer och ringer på. Jag skrev en kolumn om det – men jag fick inte ihop det till en sång. Den blev för patetisk.

Men det gör ingenting. Det som inte blir en sång blir kanske en kolumn.

– Jag tror att när jag blir pensionär kommer jag att sitta vid min skrivmaskin och jobba i trädgården, som min pappa gjorde.


Mats ”Matte” Fontell

– Ungdomsarbetsledare i Borgå domkyrkoförsamling. Kolumnist vid Borgåbladet. I höst skrev han sin hundrade kolumn.

– Fru och tre vuxna barn. Bor i Ebbo.

– Barndomsfamilj: En teaterintresserad och sjungande mamma, och en pappa som var chefredaktör för tidningen Trädgårdsnytt och skrev historiska memoarer. Två
äldre syskon.

– Drömmer om: att skriva en andaktsbok.

– Artist han lyssnar mycket på: Melissa Horn.

– Aktuell med i vår: Trubadurkonsert för att fira att hans visdagbok fyller 50 år. Ordnas på kulturhuset Grand i Borgå 6 april kl. 18.

Text och foto: Sofia Torvalds


mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00

julkalender. En del har på sociala medier uttryckt bestörtning över texterna bakom luckorna i årets julkalender, som sänds till församlingsmedlemmar i bland annat Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. 3.12.2024 kl. 13:15

adventskalender. I den här veckans Kyrkpressen får du en adventskalender: varsågod! Texterna bakom årets luckor är skrivna av essäisten, författaren Antti Nylén. – Jag tar mina läsare på allvar och kräver mycket av dem, säger han. 26.11.2024 kl. 12:47

Kultur. 26-åriga Kristian Vuoristo komponerade ett körverk till en gammal psaltarpsalm – med klassiska teman som känslan av att vara omringad och pressad. – När allt blir för överväldigande, då rinner man bort. Man ger vika eller ger upp – och accepterar, säger han. 29.11.2024 kl. 13:08

ortodoxa kyrkan. Ortodoxa kyrkomötet samlat på Valamo kloster har valt Uleåborgsmetropoliten Elia till ny ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland 27.11.2024 kl. 13:26

Personligt. Då Stefan Löv var 28 år blev han pastor i en församling som var nedläggningshotad. Drygt 25 år senare blomstrar församlingen, men själv har han mött sjukdom, sorg, sitt eget bekräftelsebehov och utmattning. – Det som lär en absolut mest om tro är lidande, säger han. 27.11.2024 kl. 15:19