Bo-Göran Åstrands 60-år firades med ett porträtt målat av Ninni Heldt.

Biskop Bo-Göran efter fem år: ”Borgå stift ska inte luta sig förnöjt tillbaka”

BORGÅ STIFT.

Bo-Göran Åstrand fick som ny biskop en rivstart i ämbetet med corona­pandemin 2020. Efter 60 år på jorden och fem år som biskop är alla i stiftet inte överens med honom om de liberala förändringar i kyrkan som
”BG” från Pedersöre i den lila skjortan stöder fullt ut.

27.11.2024 kl. 10:00

Vilken är den märkligaste händelse du minns från dina fem år som biskop?

– Dagen på vårvintern 2020 när jag stod i butiken här i Borgå med ett paket spenatsoppa i handen, och de ringde från Yle och sade att vi står inför en pandemi. Jag gick ut i bilen och googlade snabbt vad det handlade om och 10–15 minuter senare gav jag en intervju. Jag var ny som biskop då. Sedan började allt stängas.

Vad sade du i intervjun?

– Att vi står inför en stor osäkerhet och att vi måste hålla ihop och möta det här tillsammans. Då kunde jag inte föreställa mig någonting av det som väntade. Ingen visste på månader vilken vändning allt skulle ta, inte myndigheterna, inte medicintillverkarna.

Och kriget i Ukraina?

– Den morgonen i februari 2022 ringde de mig också och frågade när jag kunde vara i en studio i Böle. Om 50 minuter, sade jag. Det var en speciell atmosfär den morgonen; folk från militärledningen kom och gick. Och sedan höll jag radioandakten den kvällen.

Det sägs ibland att kyrkan inte är densamma efter pandemin. Är det så?

– Det kom en stor trötthet efteråt, både bland anställda och medlemmar. Så mycket hade situationen krävt av alla. Att göra om minnesstunder, smågrupper, alla format så alla kunde närvara. Men den tröttheten börjar vara förbi.

Det positiva av pandemin?

– Tekniken i församlingarna tog sjumilasteg. På tre månader nådde det man annars behöver ha en strategi och minst en treårsplan för … De unga medarbetarna steg fram i församlingen! Före det hade jag hunnit se några gudstjänster streamas med skakiga telefonkameror och tänkt: Är det där allt vi har att ge? Men de unga tog över: Det här fixar vi. Det här måste vi skaffa. Sådan här utrustning behöver vi.

Fem år som biskop, har du någon gång känt att du i någon fråga borde ha varit snab­bare på bollen?

– Borgå stift är i ett läge där vi fortsatt har en hög kyrkotillhörighet. Ur den synvinkeln går det bra. Vi har kunnat luta oss bakåt och tycka att det är ett slags mätare på att det finns en mening i det här. Men nu är vi vid en punkt där det gäller för oss att tänka strategiskt och vara benägna att förändras och utvecklas.

"Jag ser fram emot att få träffa gänget varje gång. Tapio leder oss på ett bra sätt och alla får tänka högt. I biskopsmötet får vi vara oss själva."

– Jag är inte säker på det här grundkonceptet i längden, att bara ha så många medlemmar som möjligt. Vi ser unga familjer välja att inte längre döpa sina barn. Det är en tyst markering, ett slags frågetecken inför vår gemenskap. Kyrkan är till för att ge mera mening, samhörighet och gemenskap. Vi, och jag, måste ta till oss frågetecknen innan de är utropstecken.

Det talas allt oftare om att fler funktioner i kyrkan borde koncentreras kring biskop och stift, ”stiftsmodellen”. Vad är din åsikt?

– Den gör mig fundersam. I Borgå stift sitter vi överallt utom på Åland ihop med ett annat finskt stift, i samfälligheterna. Hur delar du då upp kyrkor, ekonomi, personal och annat så att man kunde tala om ert och vårt?

Stiftet behöver präster också. Många lediga prästtjänster i stiftet har ibland inte en enda sökande.

– Jag har som biskop vigt 29 präster och 19 diakoner på fem år. Det blir en prästvigning på trettondagen och en till på pingstdagen och så är det tre–fyra präster till. Just nu är det smått kö till tjänsterna här i regionen, och på Åland. Det är Österbotten som just nu inte drar. Rekryteringen är just nu den stora utmaningen.

Vem som än är biskop i Borgå är delar av Öster­botten alltid kritiska till honom. Du har avhållit en präst från tjänst, den laestadianska väckelsen hotar gå ur kyrkan …

– Ja, det ska jag säga att det har varit utmanande lägen. Men jag har för vana att ta kontakt när det kärvar och är jätteglad för att en grupp inom (laestadianska) LFF hade sin dörr öppen. Dem har jag träffat regelbundet. Men jag ser utmaningarna. Riskerna och var det kan sluta. Men så länge man kan sitta vid samma bord och vara rakt på sak är jag inte rädd.

Du har gett fyra kyrkoherdar i Österbotten fria händer att besluta hur fridsföreningarna får verka i deras församlingar. Det bäddar väl för att väckelsen till sist går sin väg?

– Jag ser det inte så där. Kyrkoherdarna har i kyrkolagen och kyrkoordningen ett rörelseutrymme för att hitta en lämplig väg kring till exempel nattvard i egna bönehus. Jag litar på dem. Om jag som biskop försökte styra över församlingarna skulle jag krympa det utrymmet. Men vill man missbruka det utrymmet, så gör man ju det då.

Som biskop har du också uppdrag utanför stiftet. Är det tyngre eller lättare att åka till exempel till kyrkomötet än att resa i stiftets egna ärenden?

– Kyrkomötet varierar. Där är utskottsarbetet ofta tungt. Nu senast satt vi hela veckan och processade biskoparnas förslag till lösning i äktenskapsfrågan. Mötena var givande, men tuffare än förr. Hur vi än vrider och vänder så är vi fifty-fifty i utskottet.

Tror du förslaget går igenom?

– Man kommer hursomhelst att fortsätta viga (regnbågs­par) i kyrkan. Kyrkomötet är starkt delat och förslaget kräver trefjärdedels majoritet. Går inte det här igenom måste vi ändå ställa oss frågan: Vad gör vi nu? Hur ska vi ha det? Det är i kyrkomötets händer. Vi har ingen annan att gå till. Så ett positivt beslut skulle ge arbetsro i kyrkan, och utrymme för alla.

Och biskopsmötet med de andra biskoparna?

Biskopsmötet är en kraftkälla, ett direkt kollegialt stöd. När jag åker dit ser jag fram emot att få träffa gänget och att få sitta tillsammans med dem. Tapio (ärkebiskop Luoma) leder oss på ett bra sätt och alla får tänka högt. Vi får vara oss själva. Vi diskuterar öppet och vågar också vara kritiska till varandra.

– Dagen den 29 september 2019 när jag biskopsvigdes är också en av de finaste dagarna i mitt liv. Biskopskollegerna från hela Norden andra delar av världen var här, och folk från hela stiftet. Och framför allt var människorna här! Den dagen tänker jag på i situationer när det är utmanande i det här jobbet. Den dagen skulle jag inte vilja vara utan.

Fakta: Bo-Göran Åstrand

  • Född 1964, uppvuxen i Överpurmo.
  • Vigd till präst 1991 och verkade hela sin tid som församlingspräst i 28 år i Jakobstads svenska församling.
  • Kandiderat tre gånger i biskopsval, blev 2019 vald att efterträda avgående Björn Vikström.
  • Gift med Karin Åstrand som är diakonissa.
  • Porträttet av Bo-Göran Åstrand målades till 60-årsdagen av konstnären Ninni Heldt.
Jan-Erik Andelin


kampen mot cancer. För tre år sedan drabbades Pernilla Sundell av malignt melanom. Trots det upplever hon att hon nu lever mera det liv hon vill leva än vad hon gjorde tidigare. Hon vaknar vanligtvis med ett leende. 22.8.2019 kl. 17:32

ylivieska. Kyrkostyrelsen har fastställt Ylivieskas kyrkoråds beslut om att bygga ny kyrka efter omröstning. 21.8.2019 kl. 13:42

församlingsfusioner. Kyrkostyrelsen har gett grönt ljus för församlingsfusionerna i Kronoby och Pedersöre. 21.8.2019 kl. 12:27

förlåtelse. Vår digitala kommunikation kryddas med bilder och symboler som förmedlar känslor och kompletterar de skrivna orden. Det finns idag över 3 000 sådana emojier. Ändå finns det i utbudet av symboler ingen som betyder ”Jag förlåter dig”. Det vill kyrkan råda bot på. 19.8.2019 kl. 11:18

Flytt. Kirkkopalvelut sålde huset – det innebär flytt för Kyrkpressen och Fontana Media senast i januari 2020. 13.8.2019 kl. 11:57

Utmärkelse. Karolin Wargh, kantor i Solfs församling, är årets kantor. – Det känns helt otroligt och väldigt roligt. Jag hoppas att jag genom den här utmärkelsen kan föra fram hur viktigt det är med orgelpedagogik, säger hon. 8.8.2019 kl. 16:23

på djupet. Var tredje vecka träffas en diskussionsgrupp som behandlar teologi, filosofi och psykolog i Malax. Gruppen kallar sig Amici in spiritu och fungerar som en motkraft till samtidens ofta ytliga och aggressiva diskussionsklimat. 29.7.2019 kl. 10:00

gemenskap. Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors. 25.7.2019 kl. 08:30

sjukhuspräst. I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati. 25.7.2019 kl. 08:30

förrättningssamtal. ”Nästan terapeutiskt” och ”rutinmässigt” är ord människor använder för att beskriva samtalet med prästen inför sin bröllopsdag, sitt barns dop eller en anhörigs jordfästning. De flesta har positiva erfarenheter, men hos några har mötet lämnat en besk eftersmak. 24.7.2019 kl. 10:57

teater. På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån. 11.7.2019 kl. 14:55

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

sorg. Jan-Erik Nyman hade varit präst i ett år när han förrättade sin första jordfästning. Det svåraste som präst har varit att möta den sorg som kommer oväntat – och att inte gömma sig bakom yrkesrollen när sorgen kommer nära. 27.6.2019 kl. 10:20

sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47