Första helgen i februari samlades 140 ungdomar från hela Borgå stift till Ungdomens Kyrkodagar på Lärkkulla i Karis. Föredragningslistan var full med ärenden att beta av.
– Alla ärenden väckte mer eller mindre diskussion. Det som engagerade mest, så pass att vi behövde dra streck i talarlistan fast det fanns 15 personer kvar som ville säga något, det var motionen om samkönade äktenskap, säger Rebecka Stråhlman, sakkunnig i ungdomsarbete vid KCSA.
Delegater från Johannes och Matteus församling hade lämnat in en motion i vilken de föreslog att UK skulle uppmana de röstberättigade i kyrkomötet att beakta att UK redan tidigare tagit ställning för samkönade vigslar.
I årets motion förespråkade motionsställarna också att de delegater som väljs in i kyrkomötet i år ska informeras om att UK vill se kyrkan tillåta samkönade äktenskap så fort som möjligt. De uppmanar också alla församlingar i Borgå stift att öppna sina kyrkorum för samkönade vigslar.
”Vi kan inte acceptera att det ska ta så här lång tid för vår kyrka att acceptera kärlek”, står det i motionen. Den vann gehör och röstades igenom.
– Det var en svår diskussion med mycket känslor. Men jag måste säga att jag är stolt över våra ungdomar. De lyckades hålla diskussionen respektfull, säger Rebecka Stråhlman.
– De är också väldigt modiga som vågar stå för sina övertygelser och berätta om sina egna erfarenheter. Flera delegater reserverade sig också mot beslutet. Det är också modigt, att våga gå emot majoriteten.
Stråhlman ser det här som ett av de viktigaste besluten under årets UK.
– Kyrkan måste komma framåt i den här frågan, oberoende av om det innebär att avsäga sig vigselrätten, att säga att vi bara har en äktenskapssyn och att det går emot kyrkolagen att viga samkönade par, eller att gå in för Norge-modellen. Ett beslut måste fattas. Nu velar vi i en gråzon.
Kyrkans unga vill kunna välja församling
En annan motion som också diskuterades ivrigt gällde ansvarsfördelningen under läger. Resultatet av den diskussionen blev en lista på vad församlingarna måste beakta inför varje läger för att alla ska veta vad var och en har för uppgifter, skyldigheter och befogenheter.
– Det handlar i längden om att alla ska känna sig trygga på läger.
Parokialprincipen, alltså principen om att församlingsmedlemmarna tillhör den församling på vars område de bor, behandlades också.
– Det tycker jag också att är väldigt viktigt, att ungdomarna skickar en signal om att det kanske inte funkar att fortsätta ha det så som det varit väldigt länge. Man har försökt många gånger och ännu har det inte lyckats, men det är viktigt att fortsätta, säger Stråhlman.
Ett av de argument mot parokialprincipen som fördes fram under UK var bland annat att vissa känner sig mer hemma i en annan församling än den man geografiskt tillhör och därför gärna skulle stöda den också ekonomiskt.
Kan delegaterna mötas efter diskussionerna i plenum även om man debatterat frågor där många är starkt övertygade om det ena eller andra?
– Det kan nog bli spänt, men det lättar. Där har vi vuxna och arrangörer en viktig roll i att vara uppmärksamma på vilka känslor som väcks.
– Jag tycker att en av de viktigaste uppgifterna som UK har, en av anledningarna till att UK behöver finnas, är att ungdomar med olika åsikter, bakgrund och teologi får komma samman och diskutera. De lär sig att man kan ha olika åsikter men ändå vara vänner.
Så brukar det också se ut enligt Stråhlman. Även om det hettar till i debatten kan alla skratta tillsammans under kvällsprogrammet och mötas över åsiktsgränserna.
– Det är jätteviktigt för att motverka polarisering som ju blir ett allt större problem i samhället.
