Pauliina Kittilä är konstnär och jobbar som informatör i Petrus församling.

Jag vill tro att nyckeln till sann glädje inte är frånvaron av smärta, utan modet att våga låta tårarna komma

Kolumn.

Hur mår ditt hjärta? Jag tycker vi borde börja ställa den frågan åt oss själva och varandra oftare.

22.1.2024 kl. 08:00

Vi delar ofta med oss om vad vi gjort, hur det går på jobbet eller vad som händer i samhället. Vi människor har lätt att falla in i ett mönster av att producera, fixa och uppnå synliga resultat på utsidan. Speciellt början av året är en tidpunkt då det talas om löften, målsättningar och planer. Hur ofta delar vi med oss om, eller ens reflektera över, hur vårt inre mår?

I det västerländska samhället har vi fått mycket gratis och vi är vana vid att det mesta fungerar ganska bra, åtminstone vid första anblick. Att Finland utsätts till världens lyckligaste land för sjätte året i rad är redan en indikator i sig. Det finns mycket att vara tacksam för, men kanske har vi också tappat bort något av livets skörhet och oförutsägbarhet mitt i allt detta. Livet är skört, det gör ont ibland och vi kan få ett knytnävsslag när vi minst anar det. Då blev det sagt.



Vi behöver inte skämmas för att livet gör ont och vi människor är sköra. Vad om vi skulle våga sitta i det som är smärtsamt, möta det som är ledsamt och gråta de tårar som vi kanske hållit tillbaka? Det är få som går igenom livet utan smärta. De som verkar göra det kanske egentligen har satt locket på, för att det är tungt att låta smärtan komma ut. Har vi blivit rädda för att möta smärta?

Smärta är inte lätt, men jag tror att vägen till sann glädje och tillfredsställelse ofta går genom tåredalen. Det är i dalen som vi verkligen möter oss själva i allt vi är, både det vi sett och inte sett. Det är där vi kan lära oss att släppa taget och låta oss bli burna.


Jag älskar
psalm 84:6–8 och den bild verserna målar upp av tåredalen.

”Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta. När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.”

Det vackra med tåredalen är inte dalen i sig själv utan löftet den bär på. Löftet om att tåredalen kommer göras rik på källor och välsignelser är tröstande. I den mörkaste punkten är trösten inte min egen kunskap, kraft eller viljestyrka, utan styrkan i Gud och tilliten till honom. Jag vill tro att nyckeln till sann glädje inte är frånvaron av smärta utan modet att våga låta tårarna komma och våga ställa frågan ”hur mår mitt hjärta?”.

Pauliina Kittilä


Insändare. Då jag först började läsa kyrkpressen var det för att se hur "de andra" har det. Jag har aldrig hört till kyrkan, och kommer aldrig att göra det, men jag är mycket intresserad av religioner och därmed också kristendom.      Något jag läser varje gång är insändarspalten, dit man en längre tid nu skrivit mycket om kvinnopräster och även mer om homosexuella parförhållanden. Med all respekt (nåja, lite iallafall) kan man förstå sig på de som är mot dessa, Bibeln är ju ändå grunden i den kristna tron, och säger den något borde det vara sant. Ändå har jag svårt att se hur det är ens möjligt att vara fundamentalistkristen och ta allt i Bibeln så som det står, utan att tänka. Särskilt kristna borde ju, bättre än mig åtminstone, veta att Bibeln är motsägelsefull och problematisk vilket ju också skapat tron på att man skall tolka, tolka, tolka för att få fram något vettigt att följa. Ulf Särs i Kyrkpressen 38/2008 tog orden ur munnen på mig. Även om kristendom finns till för att skapa en mening i livet för människor och få dem lyckliga (är det inte så?), kan jag förstå de allt större mängder som går ur statskyrkan. Så länge den inte vet sina egna ståndpunkter och hur kanon skall tolkas, går medlemmarna och skapar sina egna församlingar med egna regler som passar in i deras tolkning av tron och, vad viktigast är, andra kan ignorera dessa om det inte passar in i deras tro.Många har ansett att statskyrkans tid är slut, och jag börjar luta åt samma håll. Kanske det verkligen är dags för människorna att börja tänka för sig själva även i den kristna världen? Annina Kortelainen Vasa 17.9.2008 kl. 00:00

Världen. För första gången i Danmark blir det möjligt att delta i kyrkval med ett klick på musen. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Trots en namninsamling och protester ansluts Nagu församling tillsammans med Korpo, Iniö och Houtskär till Pargas församling vid årsskiftet. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. I slutet av månaden invigs Pernå församlings nya lokaler i byn Forsby. Församlingen och kommunen samsas om platsen. 17.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Biskop Gustav Björkstrand invigde nya församlingshemmet i Kronoby i söndags. 16.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kraven är stora på dagens föräldrar. Vasa svenska församling vill samla familjer, lyssna och stöda. 16.9.2008 kl. 00:00

Världen. Påven Benedikt XVI har gjort en pilgrimsresa till den sydfranska staden Lourdes. På vägen dit firade han mässa med 200 000 personer i Paris. 16.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Förbundet Kyrkans Ungdom har valt Per Stenberg till ny verksamhetsledare. 15.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Barn som döpts av sådana präster i Lutherstiftelsen som saknar prästrättigheter i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kan nu upptas i kyrkan. Det sker enligt det formulär som finns för upptagande i kyrkans gemenskap. 15.9.2008 kl. 00:00

Kultur. Kyrkostyrelsen ska öppna en egen hörna på webbtjänsten City.fi. 14.9.2008 kl. 00:00

Världen. Kristna i hela världen ber i september månad om ödmjukhet, kärlek, respekt och tjänande gentemot muslimer. 13.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Borgå stift är med 9,8 euro/församlingsmedlem sjunde av nio när det gäller storleken på stiftens missionsbidrag. 12.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kalle Sällström valdes på torsdagen till Församlingsförbundets nya verksamhetsledare. 11.9.2008 kl. 00:00

Kyrka. Årets bästa träbyggnadsprojekt i Finland gick till renoveringen av Borgå domkyrkas tak. 11.9.2008 kl. 00:00

Människa. Han hade lyckats i karriären. Men han höll på att missa livet. 11.9.2008 kl. 00:00

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53