Kändes det mer som en vandringsresa eller en tidsresa bakåt, till Bibelns tid?
– Under vandringen var det ganska mycket här och nu. När jag sedan skrev boken så hade jag chansen att också koppla vandringen bakåt. När jag efteråt åkte till Betlehem med begeistrade turister kom jag inte riktigt in i känslan av ”det var här Jesus föddes!”. Jag är kanske mer en landskapsintagare än en helig plats-intagare.
Du vandrade ensam, sov ensam i öknen bland ylande schakaler, och var med om att en arg katt kissade dig i ansiktet. Hur vågade du?
– Jag var så inställd på att göra det att jag glömde bort att vara rädd. Vid några tillfällen, till exempel med de första schakalerna eller när jag tänkte att om jag tappar greppet så finns det ingen här som kan hjälpa mig, då kände jag att rädslan knackade på och frågade om den fick komma in. Men jag sa att vänta nu tills det finns en verklig anledning att vara rädd.
Vandringen var fysiskt tung. Hur hade du förberett dig på den?
– Jag hade förberett mig med att vandra till jobbet. Tidigare cyklade jag. Men jag märkte att de första dagarna var lite av en chock. Min fotsulor förlorade känseln för ett tag. Den här rutten är ju inte alls lika etablerad som pilgrimsrutten till exempelvis Santiago de Compostela. Friluftsmässigt är den mer utmanande. Rutten är planerad så att man ska kunna gå den, men nog fick jag använda kreativa lösningar ibland. Ibland måste jag ner i vattendrag för att komma fram, och i Negevöknen måste jag klättra med händer och fötter.
Märkte du att du blev starkare under vandringens gång?
– Mot sista delen av öknen märkte jag att blåsorna började försvinna och jag kom in i rutinen att stiga upp tidigt. Jag hade en tunt liggunderlag och vaknade nästan varje gång jag skulle vända på mig, men jag sov långa nätter. Det fanns inte så mycket annat att göra på kvällen än att sova. Jag sov till och med nio–tio timmar per natt.
Vad gav den här vandringen dig? På vilket sätt blev den viktig?
– Jag kände att det var en sak jag skulle göra, och nu fick jag göra det. Själva vandringen var ganska mycket … bara vandring. Under skrivprojektet gjorde jag en sorts efterbearbetning och fick formulera tankar kring vandringen och läsa böcker om det. Då fick jag tänka tankarna till slut.
Vad känns som den roligaste upplevelsen under resan?
– I början, strax efter Jerusalem, i närheten av de arabiska områdena. Den kvällen, när jag fått upp mitt tält och satt vid kanten av ett stup, vid en stjärnklar himmel och hörde minaretuppropen. En frid lade sig över mig då: ganska skönt att vara ute på vägen.
Kände du dig någonsin ensam?
– Nej, inte vad jag minns. Jag är ganska van med att umgås med mig själv.
Vad tänker du om Israelkonflikten just nu?
– Uppgifterna om Hamas anfall kom precis när jag höll på med ett utkast till min muntliga skildring av resan. Det kändes nog att nu får ämnet en ny dimension och det blir frågor om det. Ämnet känns ledsamt aktuellt, men samtidigt känns det att boken kommer i rätt tid. Jag tar ju inte upp dagspolitiska frågor, men försöker eventuellt ge lite biblisk-historiska pusselbitar till konflikten. Jag kan kanske också visa på att det finns områden där muslimer och judar bor tillsammans och att det görs försök att överbrygga klyftorna.
