Korsfästelsen är Gud som speglar mänsklighetens och hela skapelsens lidande och smärta

Kolumn.

På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig.

28.10.2023 kl. 21:38
I kyrkan hänger ett krucifix. Jag sätter mig på en bänk. Min blick dras till Jesus på korset. Den stannar där och ett samtal uppstår. Det gör fortfarande ont.
Ett tag senare läser jag en betraktelse av franciskanteologen Richard Rohr, och nya tankar vaknar. Han skriver om hur den yttre fattigdomen, orättvisan och orimligheten vi kan se är spegelbilder av vår egen inre fattigdom, orättfärdighet och orimlighet. När vi ger näring åt vår medkänsla för allt som är sönder, kan vi finna medkänsla och sympati för det som är sönder inom oss.
I tankarna ser jag en tiggare jag ofta möter. Hans fattigdom, utsatthet och maktlöshet speglar min brustenhet, mitt tillkortakommande, min skam. Vi behöver båda helande och upprättelse. Ovanför oss ser jag ett krucifix. Som mänsklighet har vi fått förtroendet att ta hand om vår planet, naturen och alla medmänskor, men vi har inte levt upp till förtroendet.
En god förälder, fostrare eller lyssnare ser barnet, ser medmänniskan. Hen speglar barnets eller den vuxnas tankar och känslor. Jesus på korset speglar världens lidande. Det är Gud, som en god lyssnare och fostrare, som speglar lidandet, smärtan.
Passionsberättelsen handlar inte enbart om mig som individ. Världen är full av lidande, korsfästelsen är Gud som speglar mänsklighetens och hela skapelsens lidande och smärta – därmed även min. Uppståndelsen påminner om en verklighet utan lidande. Den finns redan nu och blir fullt synlig i framtiden. Gud bjuder in oss var och en att vara med om att skapa den.
Det gör fortfarande ont, men jag är inte ensam. Ensam är jag maktlös, tillsammans finns det hopp.
Text: Maria Repo-Rostedt


lekholmen. Lägerholmen Lekholmen i Helsingfors skärgård fyller 75 år. Jubileet firades på söndagen. 12.6.2012 kl. 13:59

Terapeuten och författaren Tommy Hellsten berättar i färska numret av tidningen Askel att han befann sig i livsfara under en svår seglats för en månad sedan. 11.6.2012 kl. 16:03

Den nya prästdräkten för kvinnor fick pris i designtävlingen Vuoden Huiput 2011. 8.6.2012 kl. 12:56

Lägerholmen Lekholmens 75-årsjubileum firas med festmässa på söndag. 7.6.2012 kl. 15:55

I kyrkans krypta ställs etiken och tekniken mot varandra. Var går gränsen? 7.6.2012 kl. 06:00

Stora skaror har besökt det nyöppnade kapellet i Helsingfors centrum. 6.6.2012 kl. 10:49

Receptserien Karins Kyrkkaffe finns nu på webben. 5.6.2012 kl. 10:51

Magnus Engblom valdes till ordförande på nya stifsfullmäktiges första sammanträde. 4.6.2012 kl. 09:48

. I sommar är 279 vägkyrkor öppna för resenärer. 3.6.2012 kl. 08:00

Kyrkostyrelsen ska flytta till mindre och funktionsdugligare utrymmen. 2.6.2012 kl. 06:00

Blogg. I höst fortsätter bloggen med nya spännande bloggare. 1.6.2012 kl. 14:43

Kapellet i Påras i Kronoby står nu klart. På torsdagskvällen välsignades kapellet av kyrkoherde Markus Ventin och kontraktsprosten Hans Häggblom. 1.6.2012 kl. 09:18

Veckoslutet som kommer är avslutningarnas tid. En av dem som sätter punkt för en tolvårig skolgång är Lina Frisk. 31.5.2012 kl. 11:44

Några gånger om året avviker församlingarnas deadline för annonseringen i Kyrkpressen från det normala. Här kan du läsa information om alla specialdeadlines fram till årets slut. 13.6.2012 kl. 14:19

På torsdag kväll invigs och välsignas det nya kapellet i Kampen i Helsingfors. 31.5.2012 kl. 09:53

samtal. Vad är ett gott samtal? Vad händer när människor möts i dialog istället för debatt? Jakten på det goda samtalet tog sig uttryck i en talkshow i kyrkan. 27.5.2021 kl. 17:02

sammanslagning. Fyra församlingar slås samman på Åland och bildar två nya. Sammanslagningarna godkändes av Kyrkostyrelsens plenum idag. 27.5.2021 kl. 14:38

tro. Han har fallit ner från tre politiska träd. När det gäller sin tro aktar sig Ove Stråka därför för att klättra upp i fel träd igen. 27.5.2021 kl. 09:53

tro. Minna Opara förlorade sin pappa som 15-åring. Med åren kom barndomens oro ut i form av panikångest. – När jag känner paniken komma säger jag till Jesus: Gör någonting. Jag är bara en mamma, men du är allsmäktig. 26.5.2021 kl. 16:18

BERÄTTANDE. Lovisabon Annika Gustafsson-Flinck har varit lärare i 30 år. – De ämnen som ligger mig varmast om hjärtat är historia och religion. I vår har hon också tagit sitt berättande till en annan nivå och debuterar som romanförfattare. 26.5.2021 kl. 10:42