Den 17 oktober är det De bostadslösas natt, så också i Borgå. Under kvällen ordnas lite program vid Domkyrkan. Det bjuds på mat och musik, och Röda korset delar ut kläder.
Enligt Henrika Lemberg, diakoniarbetare i Borgå, borde det dock vara de bostadslösas natt varje natt.
– När det är De bostadslösas natt, då är politikerna där och är intresserade. Men sen händer inget. Varje vecka möter jag bostadslösa i mitt jobb. Människor som bor i tält, som inte ens har vänner att bo hos.
Där anar hon ett skifte. Förr hade många bostadslösa åtminstone någon de ibland kunde sova hos. Så är inte alltid fallet längre.
– Det här är något som politiker inte ser och förstår. Det innebär en mer orolig stadsbild och det börjar man märka av allt mer. Att alla inte har tak över huvudet strider dessutom mot de mänskliga rättigheterna, säger Henrika Lemberg.
Inga bra motiveringar
I Borgå finns ingen nödinkvartering för bostadslösa. Hon ifrågasätter att det ska se ut så, särskilt i Finland som vi kallar för ett välfärdssamhälle.
– Det är ganska hjärtskärande att se människor bo i tält och inte ha något. Jag tänker på hur det ska gå när det blir vinter och riktigt kallt. När människor inte har någonstans att torka sina kläder efter att det regnat, det blir kallt och de blir sjuka.
Hon anser att det inte finns en enda bra motivering från beslutsfattare kring varför det finns människor som inte har ett hem. För de människor som har svårt att förbinda sig till regler och upprätthålla sina hem vill hon se stödformer för att få det att fungera så att ingen kastas ut i kylan.
Att bedriva uppsökande verksamhet med bostadslösa som målgrupp är utmanande. Det är svårt att hålla kontakt med någon vars telefon kanske inte blivit laddad eller som det regnat på.
– Jag har själv kört omkring och sökt bostadslösa. Vi kanske vet på ett ungefär var de befinner sig, att vi ska leta i just den eller den skogen. Men vi vet inte ens om människan i fråga lever.
Prata om det och sticka stora sockor
Om man som privatperson vill hjälpa de människor som inte har ett eget hem, en egen trygg vrå, tycker hon att man ska sätta press på beslutsfattarna. Både nationellt och i sitt eget lokalsamhälle.
Det är också viktigt att lyfta frågan i de kretsar man rör sig i för att göra andra medvetna om problemet. Och så kan man sticka stora sockor och tröjor till diakonin.
– Vad jag vill framhäva är att det här är en verklig sak, ett verkligt fenomen. Folk blir chockade varje gång jag säger att det finns människor som bor i tält här i Borgå.
Hon konstaterar att det finns fler bostadslösa än vad vi kanske tror. Vi ser dem inte i stadsbilden eftersom många söker skydd i skogsområden.
Det är inte heller bara i Borgå som det finns bostadslösa. Det är ett nationellt problem.
– Det måste finnas mer stöd, fler stödboenden och primära skydd.
– Jag vill ifrågasätta det här högt, för någon måste göra det, säger Henrika Lemberg.
