Kristdemokraterna, som numera sitter i regeringen, valde vid sin partikongress på ett hotell i Joensuu i augusti en ny partiledning. Toppen av den har i dag en annan kristen förankring än i den evangelisk-lutherska folkkyrkan.
Sari Essayah, partiordförande och minister, kommer från Pingstkyrkan. Det gör också första viceordförande, olympiaskridskoåkaren Mika Poutala. Den finlandssvenska viceordföranden David Pettersson hör till Missionskyrkan i Jakobstad och en annan av viceordförandena driver en helt egen fristående kristen husgemenskap i Åbotrakten.
Hos KD betraktar i dag mindre än hälften av medlemmarna, 49 procent, den evangelisk-lutherska kyrkan som sin andliga tillhörighet. Det visar en undersökning som Helsingfors universitet publicerade strax före vårens riksdagsval.
Allt färre finländare hör till folkkyrkan. Då blir det också brokigare i hur partikartan går igen i kyrkans led. I ett par undersökningar som nyligen har publicerats är siffrorna överraskande.
– Det är ett polariserat politiskt läge. Så länge vi hade en gemensam politisk-ekonomisk kultur där vi alla var välfärdstats-demokrater hade vi ju också en gemensam enhetskyrka. Och på den tiden gick allt ju ännu ganska okej, säger Titus Hjelm, professor i religionssociologi vid Helsingfors universitet som står för en av undersökningarna.
Nu blir också samtalet om samhälle och politik mera utmanande också inom kyrkan. Också biskoparna och kyrkans ledning är försiktiga med att säga saker som ökar splittringen.
Klyfta mellan grönt och grönt
Centern är Finlands mest kyrksamma parti. Bland dem som röstar på partiet hör 88 procent till den evangelisk-lutherska kyrkan, visar forskargruppen kring Titus Hjelm.
Ute i församlingar och samfälligheter är Centern också fortfarande överlägsen favorit bland de förtroendevalda. Bland alla invalda i höstens församlingsval skulle 32 procent enligt valkompassen stöda Centern i riksdagsvalet.
Här kommer en av överraskningarna. När man frågar kyrkans anställda – de senaste siffrorna är från 2019 – visar det sig att kyrkans anställda allra helst röstar på De Gröna, hela 16 procent.
I presidentvalet 2018 ska också en av de enskilda yrkesgrupperna med stor sympati för De Grönas kandidat Pekka Haavisto ha varit landets präster.
Ändå är det i det rödgröna lägret man mest har drivit på att banden mellan evangelisk-luthersk kyrka och stat borde lösas upp ytterligare. Eller att den traditionella religionsundervisningen i skolan borde ersättas av ett allmännare livsåskådningsämne för alla.
Av De Grönas väljare hör 54 procent till den evangelisk-lutherska kyrkan. Men samtidigt hör grönt röstande finländare till dem som har den svagaste övertygelsen om den kristna trons innehåll. Mindre än fem procent tror övertygat på den centrala frågan om huruvida Gud finns
Det främsta försöket att förändra folkkyrkans status i samhället anser Titus Hjelm ha varit 2006 då riksdagsledamöterna Irina Krohn och Rosa Meriläinen (Gröna) hade ett initiativ om saken.
– Men det floppade helt och hållet. Bara åtta riksdagsledamöter satt i salen. Och alla andra talade emot dem.
Glest om SFP
SFP och landets svenskspråkiga kyrkfolk är styvmoderligt behandlade i undersökningarna. Det enda man allmänt statistiskt vet är att finlandssvenskarna är lojala mot både sina församlingar i Borgå stift och mot SFP, omkring tre fjärdedelar sägs respektive gilla vardera.
Riktigt säkra siffror för SFP saknas, bland annat för att den stora undersökningen Gallup Ecclesiastica bland kyrkans medlemmar som görs vart fjärde år inte genomförs på svenska.
Att 74 procent av SFP:arna hör till kyrkan betraktar forskaren Kimmo Ketola vid kyrkans enhet för forskning och utbildning ändå det som relativt trovärdigt även om urvalet då är litet.
Av alla invalda i församlingsråd och fullmäktigen som hade uppgett partisympati i församlingsvalets valkompass 2022 stödde 69 procent SFP.
Korset som exluderande
Också mellan Sannfinländarna och kyrkan finner forskarna spår av ett olyckligt och lätt förvirrat parförhållande.
– Många bland Sannfinländarna har ett lite inkonsekvent förhållande till kyrkan. Dels vill man ha korset som en symbol och tecken, utan att det har något innehåll. Det är bara exkluderande: vi är inte muslimer, och muslimer är inte välkomna här, säger Titus Hjelm.
Men här tar man den kristna tron bara som en sköld eller mantel. Varför definierar man inte lika gärna de ”farliga främlingarna” som araber, afrikaner eller varför inte som religionslösa? frågar han.
Katoliken Timo Soini är borta som galjonsfigur för partiet som en gång ville vara kristligt-socialt. De nuvarande ledargestalterna Jussi Halla-aho och Riikka Purra har offentligt bekänt sig som ateister, men utan att rida så mycket på det, säger Titus Hjelm.
Kluvet är att många sannfinländare ser ”kommunister och rödgröna” överallt, också i kyrkan.
– De har svårt att tåla den för att där finns människor som tänker att kärleken till nästan inte ser till hudfärg eller religiös bakgrund, säger han.
Smått överraskande är att rätt få av Sannfinländarnas anhängare hör till den evangelisk-lutherska kyrkan; bara omkring 60 procent.
Anmärkningsvärt är också att Sannfinländarna är landets näst populäraste parti samtidigt som partiet knappt alls har något stöd bland kyrkans förtroendevalda och anställda.
Enligt valkompassen i församlingsvalet 2022 är stödet bland de förtroendevalda bara lite över två procent.
”Allt är till salu”
Det är oklart hur den växande ytterhögerideologin ska utveckla sig framöver, säger Titus Hjelm.
– Ytterhögervågen har visat på att allt liksom är till salu. Tänk på Donald Trump som öppet är en äktenskapsbrytare och många gånger omgift och ändå är populär bland konservativa evangelikaler, säger han.
– Politiken kör till och med över människors egna värderingar. Så jag tror tongångarna kommer att hårdna framöver.
Sifferfakta i artikeln ur:
- Peltomäki-Salminen (red.): Kirkko yhteiskunnassa: suhteet ja rajapinnat (Kyrkans forskning och utbildning 2023)
- Hjelm, Äystö m.fl: Uskonto, politiikka ja suomalaisten asenteet (Helsingfors universitet 2023)
- Data ur församlingsvalets valkompass 2022
