Nej, det är inte församlingsval på gång, ifall någon kommer ihåg sloganen ”Tro på det goda” från tidigare val. Jag valde rubriken för att det är en bra slogan. Kanske rent av ett bra livsmotto?
Det händer att jag funderar på lidandet i världen. En tanke jag ofta brukar återkomma till handlar om människans resiliens, det vill säga hennes motståndskraft mot bakslag och motgångar och hennes förmåga att fortsätta fungera, verka och bygga upp i eller efter svåra tider. På individnivå har vi olika grad av resiliens och olika svaga punkter som får oss att ge upp, för stunden eller någon gång till och med för livet. Men mänskligheten som helhet verkar ha en outtömlig, inneboende kraft i sig som får oss att gång på gång hämta oss och fortsätta arbeta för en bättre tillvaro.
Jag säger inte att alla gör det, eller hela tiden. Det är mitt bland oss som egoismen, habegäret, ibland rent av ondskan, finns och gör att vi skapar så mycket lidande för varandra. Men godheten finns också där. Hoppet, framtidstron, kärleken, viljan och drivkraften framåt.
Som sagt, som individer kan vi ibland förlora allt hopp. Människor kan gå igenom de mest ofattbara fasor och lidanden och komma ur dem alldeles söndertrasade. Någonstans inne i oss finns ändå möjligheten till en ny framtid, till ett liv som kan bli gott igen. Många gånger kan det vara människorna runt omkring den trasiga som står för hoppet och framtidstron. Ensam orkar ingen bygga upp ett sönderbrutet liv eller en sönderbombad stad, men då vi är tillsammans finns det alltid de som fortsätter hoppas och arbeta för en bättre framtid.
Jag tycker det är så betryggande med mänsklighetens aldrig utslocknande hoppfullhet, som gör att vi igen och igen bygger upp då livet runt omkring oss bryts ned. Vi vet att vi inte är kvar i lustgården. Vi vet att livet ofrånkomligen kommer med svårigheter. Men: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, [...] nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp”, säger han som har skapat oss. Låt oss fortsätta tro på det goda.
