Målningarna är gjorda i akryl. Vernissage blir det den 11 juli, då kan man också få höra Pauliina Kittilä berätta om sin resa.

Hon målade sina böner från Finlands fyra hörn – med tårar och skratt

Konst.

Pauliina Kittilä läste en bibeltext om hur Hesekiel profeterade över döda ben och väckte dem till liv. Bibelstället och bön ledde henne till en tjänstledig höst, en målarresa till Finlands fyra hörn – och en sommarutställning i Helsingfors domkyrkas krypta.

15.6.2023 kl. 13:54

Under de tre senaste åren har bön blivit en viktig sak för Pauliina Kittilä, grafisk designer och informatör vid Petrus församling i Helsingfors.

– Det ledde till att jag ansökte om en plats i en konstinriktad lärjungaskola utomlands.

Hon ville jättegärna bli antagen, men efter coronaåren var det många som sökte. Skolan tog in bara 21 kvinnor och 21 män från hela världen, och hon hamnade på första reservplats. Om ens en person hade avbokat skulle hon ha fått en plats i lärjungaskolan.

– Så hela förra sommaren tänkte jag: Gud, låt någon få förhinder eller en ännu bättre möjlighet.

I augusti började hon inse att hon inte rymts med. Men ändå kände hon att hon behövde vara tjänstledig på hösten, så hon ansökte om tjänstledighet och fick den beviljad.

– Jag upplevde på något sätt att Gud visade mig att han har något att säga mig om jag bara ger det tid, ber och målar för mig själv. Oberoende av om jag går en kurs eller inte är ju Gud densamma Det handlade mer om att våga lita på honom.

Hon tänkte på bibeltexten i Hesekiels 37 kapitel, där Hesekiel började profetera till Anden, och Anden kommer från de fyra väderstrecken, far in i benen och ger dem liv.

– Det stället tilltalade mig jättemycket, men jag visste inte varför.

Några vänner bad för henne. En fick samma bibelställe som hon själv, Hesekiel 37, en annan frågade om hon tänkt på att resa runt i landet.

Målningarna blev böner

Hon bestämde sig för att åka till fyra vädersträck i Finland, måla och be.

– Jag tror ju inte att mina böner ensamma är det som leder till mirakel i Finland, men jag tror på bönens kraft och tänkte att i alla fall visar Gud något för mig själv medan jag ber.

Först åkte hon till Vasa. Det var svårt att sitta där med den vita duken och inte veta hur hon skulle börja.

– Det var jättesvårt! Jag har en sådan personlighet att jag gärna vill ha en plan, och det här var helt tvärtom: något helt nytt och okänt.

– Det fina var att få uppleva att det var just där jag skulle vara. Det kändes rätt. Så i viss mån handlade det om att våga uthärda att jag måste sitta och vänta och se vad som händer. Det värsta som kunde hända var ju att det blev en vit duk – eller en ful duk.

Hon tog ett papper och skrev upp alla bibelställen som kom till henne. Hon tänkte på lovsånger, hon lyssnade på dem och sjöng. Det var tårar, böner och skratt.

– Innan jag började måla gick jag runt i rummet: sjöng och bad. Sedan satte jag mig ner och väntade.

Hon kände rent av att hon målade i bön, eller att målningarna blev böner.

– Det var en upptäcktsresa tillsammans med Gud. Att våga vara i stunden och tänka: Vad händer om jag gör så här? Aha, det blir så här! Men om jag känner att det inte ska bli så här, vad gör jag då?

Landet är byggt på bön

Vasa var hennes väst, Muonio var norr, Joensuu var öst och Helsingfors var söder – och hemmabasen.

Vad skulle du själv hoppas att människor fick uppleva när de ser din utställning med bönemålningar?

– Det här är det mest tydliga för mig: att det är böner för Finland. Min längtan och önskan är att utställningen ska kunna bli en plattform för våra kollektiva böner för Finland. Man behöver inte ens titta på alla tavlor: kanske man fäster sig vid bara en. Kanske utställningen kan bli ett bönens rum.

Hon vill vara väldigt försiktig med att säga hurudana böner Finland skulle behöva.

– Olika människor kan få olika böner på sitt hjärta. Det fascinerar mig att vårt land på sätt och vis är byggt på bön. Jag tror att krigsgenerationen växte upp med de bönerna. Jag frågade mig också om det är något vi tagit för givet, och kanske tappat bort. Jag tror att bön är en enkel sak och att vi ofta gör det för svårt.

För henne själv började bönen handla om en insikt om att hon måste ge upp sina egna agendor.

– Lite ”gör med mig vad du vill”. Jag fattade att om mina egna tankar faller bort så står jag fortfarande kvar, och upprätt.

Hon tänker att bönens budskap också är att det alltid finns helande och hopp att få.

– Jag skulle önska att utställningen blev interaktiv eller lite som en installation: att människor fick komma dit och upptäcka förlåtelse, helande och nytt hopp. Jag önskar också att alla våra böner skulle få täcka in hela Finland i bön.

Ett konstens bönerum

Pauliina Kittilä ställer ut tavlor från sin böneresa till Finland fyra hörn i Helsingfors domkyrkas krypta den 11–23 juli.

Utställningen heter ”From the Four Winds”, vilket syftar på bibelstället i Hesekiel 37.

Tanken är att man både får se på konstverken, men också sätta sig ner och be sina egna böner för Finland – eller för sig själv.

Vernissage tisdag 11.7 kl. 18 där Pauliina berättar om sin resa och visionen bakom utställningen. Även musik och dansuppträdande under kvällen.

Sofia Torvalds


profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00