Putte Frisk: "Det finns unga i Sibbo som jag inte får kontakt med – det är nytt"

ungdomar.

Ungdomarna i Sibbo är oroliga. Medierna har rapporterat om skadegörelse i skolan, 0m hot, vapen och bråk på biblioteket. Sibbo svenska församlings ungdomsarbetsledare har ett motgift: kärleksbombning. – Men det finns unga som jag inte får kontakt med. Det är nytt, säger Patrik ”Putte” Frisk.

6.5.2023 kl. 10:29

Onsdag eftermiddag i Sibbo. Vårsolen skiner. Utanför församlingscentret står några mopeder, nere i ungdomsutrymmena i källarvåningen samlas högstadie- och gymnasieeleverna på sofforna, scrollar på sina telefoner, spelar kort eller biljard, pratar med församlingens ungdomsarbetsledare Patrik ”Putte” Frisk och Christer ”Chrisu” Romberg.

– Det är inte de ungdomar som är här som är problemet. Det är de som inte kommer. Det är de som inte skulle komma på någonting, vad vi än ordnade. De som hellre hänger på byn, säger de.

I en dryg timme sitter KP tillsammans med ungdomsarbetsledarna och församlingens aktiva ungdomar för att fundera på vad som har hänt – och varför? När började det? Var det covid-pandemin? Är det sociala medier?

– Vi har de här fantastiska stunderna med våra skribaungdomar. Och sedan har vi stunder som är kaos. Jag får inte grepp om det, säger Putte.


Hur når man de onåbara, frågar sig Putte Frisk.



Varför tror ni att det har blivit oroligare?

– Det är 07:orna, slänger någon fram.

– Vi började märka av det bland konfirmanderna förra året, säger Chrisu.

– Det var en del oroligheter.

Men vad betyder ”en del oroligheter”? Både Putte och Chrisu är överens om att ungdomar alltid varit ”oroliga” eller ”bråkiga”. Det är en svår tid i livet. På 80-talet festades det kanske mer. Förr rökte ungdomarna utanför skolans område. Nu snusar de. Det finns prillor överallt.

– Och nu vet man att genast att när det händer något står tio människor där med telefonkamera och filmar, säger Chrisu.

Jonas, som går i gymnasiet, håller med.

– Folk tycker det är lite coolt när man får filma ett ordentligt slagsmål.


Svårare att bonda

Putte försöker sammanfatta förändringen som han känner av, men som samtidigt känns så ogripbar.

– Förr i tiden … låt oss säga för tio–femton år sedan, fanns det bråkstakar. Jag upplever att jag kunde komma jättebra överens med dem, och vi kunde hitta en bonding point och vi kunde tycka om varandra och nånting kunde bli bra efter bråket – nu tänker jag på lägersituationer. Men jag tror att det nu – och det beror inte bara på min ålder – är svårare att bonda med bråkstakar. Jag når inte dem på samma vis.

Chrisu instämmer. Han har också märkt att ungdomar inte har samma sociala färdigheter som de hade förr. De är svårare att få kontakt med, det är svårare att tillsammans komma överens om något.

– Kanske någon sorts nonchalans, sammanfattar de. Aivan sama, liksom.

Jonas håller med. Det är lättare för ungdomar att vara respektlösa idag. De kan säga nästan vad som helst till lärarna i skolan, och det händer inget – utom en anmärkning på Wilma (det system som skolorna använder för information till eleverna och hemmen).

– Lärarna har ingen disciplin. De kan inte göra något mer.

De som var unga på 80-talet minns lärare som bar ut bråkstakarna ur klassen med ett stadigt grepp om deras nackar. De minns också skamstraff, sådana som fick också de vildaste att sitta stela som pinnar för att inte drabbas. Det var inte heller bra.

– Men nu är vi i andra diket. Det finns inga konsekvenser. Och vilka är konsekvenserna, och vem får dem? Är det bara föräldrarna som ska sköta allt? Och om de inte sköter det, vem gör det då? Är det rätten, eller polisen? frågar Chrisu.

Från vänster: Tomi Lappalainen, Jonas Väänänen, Lucas Lindholm, Christer Romberg, Theo Savolainen, Jakke Kuusi, Oiva Ainali och Patrik Frisk.


Man kan inte gå på wc

Jakke går i nian i Kungsvägens skola, den svenska delen av skolcentret Nickby hjärta. Den finska skolan i skolcentret heter Sipoonjoen yhtenäiskoulu.

– Ibland har det känts otryggt att gå till skolan. Det finns folk som säger att de kommer till skolan och skjuter. Det finns sådana som har kontakter till människor som säljer vapen, säger han.

Det tär på koncentrationen att det är så oroligt. Man har ju inte heller någon större lust att tillbringa någon längre tid i en skola där toaletterna inte har fungerande lås.

Eller en skola utan sittplatser. Före påsklovet togs alla sittplatser bort från aulan.

Varför?

– För att det fanns fullt med snus och skit där. För att folk inte kunde bete sig. Allt var sönder, folk gjorde det med avsikt, säger ungdomarna i kör.

Ida, som nu går i gymnasiet, minns att det var annorlunda när hon började sjuan i Nickby hjärta. Det var i nian allt började bli annorlunda.

– Snus i taket och energidrycker överallt.

Förr, säger ungdomarna, kändes den finska sidan av skolan mer otrygg. Man kunde bli mobbad där utan någon orsak, fast ingen ens kände en.

Nu är det likadant på svenska sidan.

Alla håller med om att lågstadiets byskolor fungerar. Det är små enheter, där alla känner alla. Men sedan slängs alla högstadieelever in i en och samma jätteskola med upp till åtta parallellklasser i varje årskurs – och ännu fler på den finska sidan.

– Jag tror att det finns många orsaker till att det blivit som det blivit. Jag tror det är ett mosaikverk av en massa olika orsaker. Och samtidigt känns det så ogripbart, säger Putte.

Han tänker på alla lösningar som föreslagits: fler specialungdomsarbetsledare, till exempel. Eller att bibbatanterna skulle få lära sig att bemöta ungdomar.

– Men jag tycker att bibbatanterna måste få vara bibbatanter. Och skulle man verkligen få dem som är oroliga i skolan till aktiviteterna på ungdomsgården? Jag tvivlar på det. Vill man bråka och härja gör man det på byn, man vill inte spela bordsspel, säger Putte.

Som sagt: det är ju inte de som kommer till församlingens ungdomssamling som är problemet.



Men de oroliga finns på lägren

Men församlingen möter de oroliga ungdomarna ändå. De möter dem på konfirmandlägren.

– Min vision med skriban har alltid varit att etablera en motkultur, säger Chrisu.

– Sådana som vill bryta sig loss från destruktiva gemenskaper ska få en chans. Där finns ett bra gäng och där kan man vara sig själv. Och det händer att folk bryter sig loss.

Puttes strategi är att vara supergullig 99 procent av tiden, men att reagera då han blir ”riktigt störd” på någons beteende.

– Då kommer det ganska impulsivt och det tycker jag är okej, säger han.

Samtidigt, funderar Chrisu, provocerar ju ungdomarna just för att de väntar sig den där arga reaktionen, den som de vant sig vid.

– Jag försöker bemöta dem som om de var vuxna. Inte med: ”Nu bröt du mot den här regeln och här kommer en Wilma-anmärkning.” Utan: ”Vad hände här? Kan vi undvika att det händer igen?”

Det kan till exempel leda till att hjälpledarna blir frustrerade. Varför får de som bråkar inget straff?

– Då måste man säga att situationen är lite mer komplicerad än så.

Men nu, säger Putte, finns det situationer då det bemötandet inte längre fungerar. Det finns situationer då inget fungerar.

– Hur mycket man än pratar och kommer överens kan det glömmas bort på sju minuter.

– Ja, de orkar bara inte försöka, säger Jonas.

Har de gett upp?

– Det är bara lättare för dem att skita i allt. De tänker att det här är bara skriban, det är bara en vecka. ”Vad behöver jag det här för?” Det är den inställning de har.


Men hur tycker ni ungdomar att de här problemen borde lösas?

De unga är väldigt eniga allihop.

– Föräldrarna borde uppfostra sina barn!

För- och kvarsittningarna ska tillbaka. En ivrig debatt följer. I själva verket har de kommit tillbaka!

– Det som jag också märker på läger är att det handlar jättemycket om grupptryck. Man kan sitta och ha en jättebra diskussion med en konfirmand, men genast när kompisen är där förvandlas allt, säger Ida.

Varje sommar har församlingen en chans att göra något. En liten chans, en kort tid.

– Vi har sex–sju dagar. Vi kan inte uppfostra dem på de här dagarna, men vi ger dem en fin och vacker upplevelse som förhoppningsvis kan stanna i dem. Jag tycker att skriban ska vara som en kärleksbomb som exploderar. Softness! Det ska bara regna över oss alla. Det önskar jag. Och tidvis uppnår vi det, säger Putte.

De kan inte göra mer än att försöka ordna meningsfull verksamhet, hoppas att de unga kommer.

– Och ett skribaläger är ändå en toppengrej. Vi når 80–90 procent av åldersklassen. Vi finns i skolan och vi hämtar med oss en liten strimma av … någonting.

Text och foto: Sofia Torvalds


På vägen till Golgata. 29.3.2013 kl. 12:00

I prokuratorns residens. 29.3.2013 kl. 10:00

På översteprästens gård. 28.3.2013 kl. 23:00

I Getsemane trädgård. 28.3.2013 kl. 21:00

I översteprästens palats. 28.3.2013 kl. 18:00

Påskvandringen Via Crucis involverar över hundra skådespelare. 25.3.2013 kl. 11:02

Matteus församling är bland de första i norden att använda sig av en skriba-app för telefoner. 25.3.2013 kl. 10:08

I dag rider Jesus in i Jerusalem. Igen. 24.3.2013 kl. 09:00

Guds ord har sin egen kraft och Bibeln kan läsas och förstås helt utan akademiska förkunskaper. Men om man som KP:s redaktör inte kan låta bli att försöka förstå hur andra kristna tänker, då kan det där med olika bibelsyner bli minst sagt utmanande. 23.3.2013 kl. 12:00

I snart sju år har Carolina Djupsjöbacka hållit i en syjunta med bön för kvinnor i Vasatrakten. Knypplandet och tebjudningen med sju sorters kakor har fått ge vika för samtal, umgänge och lekträffar med barnen. 22.3.2013 kl. 16:00

Sedan 1968 då Gud reste honom ur knarkträsket är det Jesus som gällt för Arne Selander. Som präst har han fått möta många missbrukare. 22.3.2013 kl. 14:43

Det nya missionsstiftet skapar förvirring anser biskoparna. Nu får alla lutherska präster brev. 22.3.2013 kl. 12:15

Katoliken Sara Torvalds frågar i veckans Radbyte varför redaktioner inte har journalister som har förutsättningar att förstå vad som händer inom den kyrkliga sfären. 21.3.2013 kl. 11:43

Nu diskuteras igen en könsneutral äktenskapslag och dess följder för kyrkan. Frågan är svår för alla samfund som har vigselrätt i Finland. Att behålla vigselrätten med risk för påtryckning – eller ge upp den? 21.3.2013 kl. 11:17

I begynnelsen handlade hela Europaprojektet om etik och samhällsansvar, inte pengar. Det har glömts bort, anser de europeiska kyrkornas samhällsarbetare och talesman. 15.3.2013 kl. 09:00

RÄTTEGÅNG. Under två dagar har Vasa hovrätt gått igenom samma dokument och hört samma vittnen och experter som Österbottens tingsrätt gjort i penninginsamlingsmålet mot Martyrkyrkans vänner, dess ordförande och en styrelsemedlem. 9.6.2021 kl. 15:32

sommar. Det finns de där vissa ställena och stunderna då du kan känna smaken av sommaren på tungan. Vi bad några människor berätta om ett ställe som kommit att betyda mycket för dem, som blivit en viktig del av deras sommar. Kan du gissa vilka platser de beskriver? 9.6.2021 kl. 11:42

Solf. Han växte upp på en bondgård i Irak. Nu rattar han traktor och gräsklippare i Solfs församling och förbereder sig för att börja yrkesstudier till hösten. 10.6.2021 kl. 08:45

mission. Efter fjorton år bland aboriginerna i Australien kom Maria Zuglian med familj till Finland för strålbehandling. Tanken var att återvända efter fyra månader. Men dörren stängdes och coronan hindrar dem att återvända för att ta farväl. 10.6.2021 kl. 07:01

GUDSTJÄNST. I sommar får församlingen delta i gudstjänsten igen efter en lång coronapaus. Hur många ryms in? Det beror på var du bor. – Det känns overkligt, säger kyrkoherde Mats Lindgård om att öppna kyrkdörrarna igen. 8.6.2021 kl. 12:18