Mina tankar går ofta till min tid i församlingens konfirmandarbete. På ”skribalägren” brukade jag låta tonåringarna göra gipsavgjutningar, gipsmasker, av sina ansikten. Jag bad dem måla både insidan och utsidan så som de önskar. Till min glädje fick jag alltid se att alla barn, som levde mitt i den svåraste livskris de dittills upplevt, målade insidan av sina gipsmasker i färgglada, livsbejakande färger.
Det ryms mängder med vackra drömmar, förväntningar och tillit i en tonårings inre. De uppvisar tilltro till sig själva och till vad de kan åstadkomma i livet. Utsidan av gipsmasken målade de, lika talande, svart.
Även i vuxen ålder tror jag att de flesta av oss målar insidan av sin gipsmask i glada färger, även om vi i inte förmår visa det utåt.
Även i vuxen ålder tror jag att de flesta av oss målar insidan av sin gipsmask i glada färger, även om vi i inte förmår visa det utåt. Det är denna insida som jag försöker locka fram i studerandena som söker sig till mig. Oberoende av hur svart gipsmasken ter sig utåt i en ung studerandes liv, vill jag tro att insidan fortfarande är lika vacker som den alltid varit, och jag strävar efter att få studerande att upptäcka det själva. Det sker långsamt och i ett klimat av tillit. Då sätts insidans egna läkande krafter i rörelse. Mörker är ingen god själsfrände, den har aldrig läkt några sår.
Under Valborg är det allmänt tillåtet att glutta på insidan av gipsmasken. Bland färgprakten i gatubilden ser vi först barnfamiljerna, de som firar av ren glädje. Små barn bär inga gipsmasker. Deras utsida reflekterar deras insida som den är. När barnfamiljerna gått hem syns utsidorna av gipsmaskerna mer tydligt. Berusade tonåringar, vars barndomsglädje redan gömt sig på insidan av gipsmasken, blandas samman med festande studerande och inte längre så unga vuxna, vars färger uppenbart legat gömda i årtionden. Varför får de visa sina färger enbart som berusade? Är det ens äkta lycka de uttrycker?
Jag har aldrig sett annat än att Han som skapade regnbågen kan locka fram de äkta färgerna i oss. Få människor har levt utan att behöva erfara sin gipsmask gå sönder en eller ett antal gånger under sitt liv. Vem av oss har inte gått förändrad ur en sådan kris? Detta är inte misslyckanden, de är Guds sätt att ge oss nya färger att måla vårt liv med.
