Andreas Lundgren utbildade sig först till journalist, men längtade efter något mer.

"Också fast det ibland känns tyst och torrt och motigt så är Gud ändå med i allting"

BORGÅ.

Andreas Lundgren är nyanställd församlingspastor i domkyrkoförsamlingen. Som präst vill han förmedla att Gud är ändå med fast det är motigt.

19.4.2023 kl. 14:36

Efter en tid av inhopp och vikariat i Helsingfors och Borgå har församlingspastor Andreas Lundgren nu fått en tillsvidareanställning i domkyrkoförsamlingen i Borgå.

– Jag märker i mig själv att det ger ett annat lugn och en annan arbetsro. Jag har idéer, visioner och drömmar, men när jag haft korta förordnanden har jag varit lite orolig över om jag måste slänga de här idéerna för att det inte finns tid för förverkligande.

Han hann också jobba en tid i finska församlingen i Borgå. Det var en nyttig erfarenhet att se hur en så stor församling jobbar, större än någon i Borgå stift.

– En stor församling har mer resurser och då kan anställda jobba med mer specifika saker. Det kan vi inte ta efter i små församlingar, där alla gör lite av allt. Samtidigt uppskattar jag mångsidigheten i att vara en allmän arbetare.

Han jobbade med utåtriktad verksamhet, både i finska församlingen och tidigare som studentpräst i Helsingfors kyrkliga samfällighet. Om det slogs upp tält under olika jippon var han där och till exempel delade ut påskgräsfrön.

– Det ledde mig att fortsätta tänka i de banorna och ha med det i planeringen: Hur ser det här ut för dem som inte är aktiva i kyrkan? Kan vi ännu bättre tjäna dem som är medlemmar men som idag inte kommer till vår verksamhet?


Andlighet som en del av vardagen

Andreas Lundgren utbildade sig först till journalist, med teologi som biämne, och han har jobbat både som redaktör på Kyrkpressen och som lärare på lågstadiet.

– Det här kunde jag jobba med för brödfödan, insåg jag, men på något sätt längtade jag efter något större, mer av något.

Hans val att bli präst var en odramatisk blandning av en inre och yttre kallelse. Under hans formativa år blev den ekumeniska kommuniteten i Taizé viktig för honom.

– Det var en erfarenhet av en väldigt naturlig andlighet som en del av vardagen, en spiritualitet som inte på något sätt separeras från livet, den är förankrad i livet och livet i den.

Han har också tilltalats av retreater.

– Jag har utbildat mig till retreatledare och planerar att leda en retreat i Borgå nästa år.

Han kommer även att vara med på ett hörn i familjeverksamheten i församlingen, främst som bollplank.

– Det är något jag inte skulle haft så lätt för alla tider, men när jag varit pappa i två år och själv deltagit som pappa i verksamheten så känns det naturligt och roligt att delta i det arbetet.

Att bli pappa har gett nya prioriteringar.

– Det har lärt mig att sätta en annan människas behov före mina egna på ett annat sätt än tidigare.

– En sak som gjort att jag alltid tyckt om barn är att med dem är det tillåtet att leka och vara lekfull. Jag tycker det är viktigt att låta ens inre lekfullhet komma ut, att få mod att vara fjantig.


Vad vill du som präst förmedla?

– Jag kom att tänka på psalm 934 där man sjunger: Vandra med oss för vägen är lång. Överlag vill jag förmedla: Gud går med dig. Också fast det ibland känns tyst och torrt och motigt så är Gud ändå med i allting.


Vad tar du med dig av dina erfarenheter i jobbet som präst?

– Att tron är en naturlig del av livet; om den är förankrad i livet och livet förankrat i den, då blir det bra. Vart vi än går, vad det än kommer för stenar på vägen så blir det bra. Först blir det bättre och sen blir det bra.



Mest läst

    profilen. Daniel Norrback berättar om de turbulenta veckorna som började med en ful kommentar om prideparader och kulminerade i en polisanmälan. Erfarenheten blev en viktig lärpeng och idag är Norrback försiktig med att ge sig in i teologiska diskussioner. 15.7.2020 kl. 16:00

    boknyheter. Biskop emeritus Gustav Björkstrand ger ut självbiografin På avstånd ser man klarare på Fontana Media i höst. Också Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson är aktuell med en självbiografisk bok. 10.7.2020 kl. 14:07

    Helsingfors . Kristian Willis växte upp med flera språk. Det har han nytta av när han varje söndag firar gudstjänst med människor från världens alla hörn i Östra Centrum i Helsingfors. 6.7.2020 kl. 14:54

    diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40

    parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52

    asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40

    Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16

    profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

    samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

    bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00

    radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53

    orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

    gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00

    Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

    sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00

    LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

    Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

    kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

    den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

    FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34

    Mest läst