Sofia Torvalds är redaktör.

"Kanske du kan stanna kvar i långfredagen i år – anklaga Gud om du vill, han kan ta det"

KOLUM.

Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde.

7.4.2023 kl. 10:53

Jag tror att vi springer undan vår ledsenhet och vår sorg. Vi springer undan den tills den drabbar oss som ett hammarslag, eller tills vi är så utnötta att vi faller ner och ger upp. Långfredagen är en bra dag att sörja inte bara Jesus utan allt det som aldrig blev i våra egna liv.

En gång föreslog min terapeut att jag skulle sörja en process som pågick i mitt liv. Min spontana reaktion var ”nej!”. Jag tyckte inte alls tiden var inne att sörja någonting. Jag klamrade mig hellre fast vid det hoppfulla. Men sorgen kom ikapp mig. Ett år senare satt jag hjälplös på sovrumsmattan och grät över det som jag sprungit undan.


"Men sorgen kom ikapp mig. Ett år senare satt jag hjälplös på sovrumsmattan och grät över det som jag sprungit undan."

Varför är sorgen så obehaglig? För att den fyller oss. Den växer i bröstet, den värker i halsen som en kramp, den vill ut genom ögonen och ibland slår den till när vi inte är redo, bara för att vi till exempel deltar i en begravning och ser andra stå där vid kistan och pressa fram ord mellan darrande läppar.

Ibland tänker jag att sorgen finns under allt, bara man skrapar bort lagren ovanpå. Under vreden finns besvikelse, en stund senare kommer känslan av att ha blivit sårad. Under känslan av att vara sårad finns sorg. Under nästan varje mörk känsla finns sorgen som ett stilla grundvatten, allra längst inne.

Man kan undra varför en del kristna går omkring med ett kors, ett tortyrredskap, runt sin hals. Häromdagen köpte jag ett silverkors på instinkt, efter en lunch där jag satt med en kompis och talade om Jesus. Jag bara visste att nu behöver jag det. Korset visar något om mig: att jag tror på Jesus, att jag trodde hårdare efter att allt var så svårt.

Det handlar kanske om det som kallas PTG, post-traumatic growth (att växa eller mogna efter att ha upplevt något traumatiskt). Hela den kristna berättelsen är en övning i att pressa ut mening ur det meningslösa. Nej, inte pressa: se den växa fram. Korset påminner mig om det.


Hela den kristna berättelsen är en övning i att pressa ut mening ur det meningslösa. Nej, inte pressa: se den växa fram. Korset påminner mig om det.

Kanske du kan stanna kvar i långfredagen i år. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde.

Anklaga Gud om du vill, han kan ta det. Andas sedan djupt och gå ut. Det är vår. Solen kommer kanske att skina, barnen kommer kanske snart att ta fram cyklarna och åka genom pölar av smältvatten.

Vi kommer att överleva. Efter att vi överlevt har vi vuxit.

Sofia Torvalds


asylsökande. Närmare tretusen personer från många olika kristna samfund har undertecknat ett ställningstagande för medmänsklig behandling av asylsökande. 14.4.2017 kl. 09:42

Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54

Bok. Serierna i antologin Opium för folket är skickligt tecknade men skildrar religion ur ett utifrånperspektiv. 4.4.2017 kl. 15:10

musik. Patrick Wingren förklarar varför vi behöver Kurt Cobain lika mycket som vi behöver kyrkokören. 6.4.2017 kl. 08:05

vårdreformen. Vart vänder man sig när det strular till sig i äktenskapet? Tusentals finländare tar varje år kontakt med församlingarnas familjerådgivning och i fjol fick sammanlagt 18 000 finländare hjälp vid någon av landets 41 centraler. 4.4.2017 kl. 14:38

radio. På söndag har det gått 85 år sedan den första svenska radioandakten gick ut i etern. 31.3.2017 kl. 15:02

Helsingfors. Peter Halldorf besöker Helsingfors nästa vecka. Enhet och ekumenik är temat för hans anförande i Johanneskyrkan. 30.3.2017 kl. 13:28

familj. För Bettina Westergård har livet som mamma till åtta fosterbarn inte alltid varit lätt, men hon har aldrig ångrat sitt beslut.– Men jag har fått leva ett så rikt liv. 30.3.2017 kl. 08:12

profilintervju. För mig har det varit viktigt att stå kvar i att Gud ville mig, säger Alaric Mård. 29.3.2017 kl. 15:01

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13