Att få fira dopfester har varit viktigt för familjen West och Högnabba.

”Vi har en tillhörighet”

Solf.

– Kyrkan har en stor expertis i livets stora vändningar, säger Susanne West. Hon och familjen är inte aktiva kyrkobesökare, men församlingen har funnits med i vardag, sorg och fest, som en identitet och tillhörighet.

8.2.2023 kl. 11:07

Efter många år i Helsingfors och Vasa bor Susanne West igen på sin uppväxtort Solf, med sin man Filip Högnabba och de tre barnen på nio, sex och ett och ett halvt år.

– För mig är församlingen en viktig länk till min hemort där jag är född och uppvuxen. Den är en kontext som funnits med i livet. Kyrkan hör också ihop med vissa milstolpar i livet. Vi är inte jätteaktiva kyrkobesökare, men vi känner att vi har en identitet och tillhörighet i församlingen, säger Susanne West.

Barnen har döpts och familjen har varit med i föräldra-barnklubbar, i både Vasa, där de bodde tidigare, och Solf. Sedan har juniorverksamheten kommit in i bilden, som Susanne själv deltog i som barn. Ester, nio år, sjunger också i församlingens barnkör.

– På en liten ort som Solf är den barnkör som finns församlingens kör. Och då Ester kom hem och sa att hon vill vara med i juniorerna så sa vi: Okej, gå på juniorsamling!

Nu är det inte aktuellt med junior längre men Ester är fortfarande med i kören.

– Det har varit bra och roligt! Ledarna är snälla, och jag har kompisar i gruppen. Och så får vi göra roliga saker, säger hon.

Vad tycker du om en vanlig gudstjänst, känns det bra eller tråkigt?

– Det beror på! Jag tycker det är kul att sjunga och när de berättar något.

Sorg, dop och ljuständning

Susanne West har kommit att uppskatta de ritualer och färdiga formulär kyrkan kan erbjuda.

– Kyrkan har en stor expertis i livets stora vändningar. I en sekulariserad värld behöver vi ritualer. Visst kan man ha icke-religiösa ritualer, men alla vet tågordningen för till exempel en begravning eller vigsel. Det kan ge trygghet i livet och speciellt i svåra situationer.

– När man drabbas av sorg finns ett stort behov av att bli bemött i sorgen och här tycker jag att kyrkan fyller en viktig funktion, tillägger hon.

Susanne West och hennes man upplevde en stor sorg när deras första barn föddes mycket för tidigt och dog kort efter förlossningen.

– Det var en sådan chock och sorg men det kändes väldigt viktigt att det skulle få finnas en värdighet och en inramning av hans korta liv. Nöddopet och sedan begravningen blev detta ramverk.

– Sjukhuspräst Rose-Maj Friman hjälpte oss mycket då och tog reda på allt det praktiska åt oss. Hon var ett stort stöd både före och efter.

Det har känts självklart för Susanne och Filip att barnen ska döpas.

– Vi har firat dopen som stora fester och bjudit in släkt och vänner. Man firar samtidigt att ett barn har fötts. Det har känts extra angeläget då vi miste vårt första barn.

Att de kunde få anlita en kantor till dopet i Solf kom som en glad överraskning.

– Tänk att en proffsmusiker ingick i konceptet! Man betalar en liten slant för utrymmet, men sedan kommer man till en plats där det finns färdigt strukna linnedukar. Församlingen har fin service som de hjälper en med.

Familjen har också deltagit i kyrkans kyndelsässofirande i både Vasa och Solf, då man tänder ljus för de barn som döpts under året.

– Många saker har utvecklats, just att familjer bjuds in till ljuständning. Det tycker jag är väldigt trevligt! Det är fint att få ta till sig de små stunderna och försjunka i en slags andakt. Vi stressar så mycket i vardagen i övrigt.

Susanne West säger att barnen framöver måste hitta sin egen väg, i tro och kyrkotillhörighet.

– Men jag hoppas de får med sig den kulturella tillhörigheten. Man behöver ha en förståelse för kyrkan och samhället, att kyrkan också är en kulturbärare som inte är direktkopplad till trosfrågor.

Barnens konfirmation kommer också att finnas med som en milstolpe på vägen.

– Det de får med sig får de med sig, och så ser vi sen!

Familjen West & Högnabba

  • Till familjen som bor i Solf hör Susanne West, maken Filip Högnabba och barnen Ester 9 år, Erik 6 år, Herman 1,5 år och änglasonen Lars.
  • Susanne West är jurist och jobbar som verksamhetsledare på Österbottens svenska producentförbund. Filip Högnabba är biolog och jobbar som VD på Hortilab.


Profil. Patrica Strömbäck är ny tf kyrkoherde i Solf. – Solfborna tycker om och värnar om sin församling, tror jag. 5.1.2022 kl. 14:13

diakoni. Runebergs dikt om bonden Paavo och president Kyösti Kallios bön under vinterkriget formulerar den teologi som Leif Galls förespråkar. 4.1.2022 kl. 11:14

FÖRLUST. Mitt under coronapandemin dog Lotta Keskinens syster. – När inser man att någon inte kommer tillbaka? Har jag insett det än? 2.1.2022 kl. 09:14

FÄNGELSEPRÄST. Hanna Backman har gjort resan från en frikyrka i Österbotten via journalistik i Helsingfors och kriminologstudier i England till jobbet som fängelsepräst i Stockholm. Hon har hittat sitt kall. – Det var som att något ploppade ner från huvudet till hjärtat – det här vill jag göra. 31.12.2021 kl. 15:40

NYANSTÄLLNING. Från den 1 februari 2022 förstärker Kyrkpressen den redaktionella bemanningen då Jan-Erik Andelin ansluter till tidningen. Jan-Erik Andelin kommer närmast från KSF Media där han jobbat sedan 2004, bland annat som chefredaktör på Borgåbladet, på Hufvudstadsbladets ledaravdelning samt som tidningens korrespondent i Stockholm. 28.12.2021 kl. 19:34

UTNÄMNING. Barbro Eriksson och Siv Jern har utnämnts till prostar. 16.12.2021 kl. 12:31

SJUKHUSPRÄST. Jessica Högnabba-Akin är ny sjukhuspräst på Kvinnokliniken i Helsingfors. Hennes egna erfarenheter av sjukhus har lärt henne att inte komma med klichésvar vid svåra frågor. 15.12.2021 kl. 15:59

anpassning. Tina Westerlunds jultraditioner har förändrats många gånger om, det har också hennes liv. Sjukdomar, att bli rullstolsbunden och att flytta från ett kärt hem har krävt stor anpassningsförmåga. – Jag hoppas mina barn har sett att det går att komma igenom svårigheter. 15.12.2021 kl. 10:32

Personligt. För knappt två år var Lillemor Asplund-Haapasaari på botten av sitt liv. Då sa hennes pastor: "Gud har förlåtit dig – men det är du själv som inte har förlåtit dig". 14.12.2021 kl. 15:00

film. I höst kom den – filmatiseringen av Kjell Westös bok Den svavelgula himlen. Regissören Claes Olsson berättar hur det kom sig att just han fick det ärofyllda uppdraget att göra romanen till film. 9.12.2021 kl. 08:54

jul. Ärkebiskop emeritus John Vikström minns både barndomens härliga jular och en julandakt i Kakolafängelset, då några fångar planerat att ta ärkebiskopen som gisslan. 9.12.2021 kl. 08:35

teater. Musikalen Next to Normal på Svenska teatern klär i ord och musik den sorg och de förluster många känt att pandemin inneburit för dem. Musikalen handlar om bipolär sjukdom och om medberoende. – Mannens sorg är totalförnekelse, han pratar inte om sorgen alls, säger skådespeladen Alexander Lycke. 8.12.2021 kl. 08:07

HBL. Vem är du? Erja Yläjärvi är ny chefredaktör på HBL. Vad tycker hon är det bästa och sämsta med finlandssvenskhet? 8.12.2021 kl. 07:55

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen inleder samarbetsförhandlingar. 8.12.2021 kl. 07:46

Coronapandemin. I domkyrkoförsamlingen i Borgå infördes coronapass vid De vackraste julsångerna, något som drog ner på deltagarantalet. Men de som kom visade villigt sina pass vid kyrkdörren. 8.12.2021 kl. 07:35

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39