Det viktigaste är att församlingen är en trygg och välkomnande plats för ungdomar, anser Johanna Terho.

”Vi måste lyssna till skolornas behov”

BORGÅ.

Johanna Terho är ny ungdomsarbetsledare i domkyrkoförsamlingen i Borgå. Hon hoppas att samarbetet med skolorna kan återupptas med full kraft efter pandemiåren.

25.1.2023 kl. 16:23

BORGÅ Johanna Terho är född och uppvuxen i Borgå. Det är i domkyrkoförsamlingen hon var aktiv som konfirmand och sedan som hjälpledare. Efter tolv år som ungdomsarbetsledare i Esbo
svenska församling återvänder hon nu som nyanställd till sin hemförsamling.

Det är roligt att komma tillbaka när jag hittat min yrkesidentitet. Jag har tänkt att jag förr eller senare skulle vilja jobba här lite närmare hemmet, för vi bor i Borgå, men jag hade inte räknat med att det skulle hända redan nu, men så är det ofta i livet.

Hon har inga stora visioner än utan vill först komma in i de nya arbetsrutinerna. Men en dröm har hon redan nu.

– Jag vet att samarbetet med skolorna har
lidit under coronatiden. Det skulle vara roligt att återuppliva det arbetet. Och det gäller inte bara Borgå utan hela stiftet och landet.

Skolbesöken har bestått av andakter och lektionsbesök.

– Lektionsbesöken tror jag är något som kan vara en fin sak i framtiden. Vi måste lyssna till skolornas behov och se vilka slags lektions­besök de vill ha.

Hon anser att kontakten till skolor inte måste hålla sig inom religionsundervisningen.

– Det finns alla möjligheter att ha sådant som alla är med på, till exempel i samarbete med stadens anställda, och tala om etik och värderingar.

Hurdan var du själv som ungdom?

– Jag var nog med på det mesta, och tyckte om att upptäcka. Gemenskapen var viktig för mig. Det är säkert det som lett mig till ett kyrkligt yrke,
för det var ingen självklarhet.

Var det något som överraskade dig när du började jobba som ungdomsarbetsledare?

– Jag tror inte att någon som börjar som ungdomsledare förstår hur mycket bakgrundsarbete det är bakom varje evenemang. Hur mycket tid alla förberedelser tog förvånade mig mest.

En trygg plats

Ungdomar är ofta med i församlingens verksamhet från konfirmandåldern tills de flyttar bort för studier, konstaterar Johanna Terho.

– Via sociala medier ser vi lite vad som händer i deras liv. Vissa landar som förtroendevalda i någon annan församling. Det är roligt att se att de hålls kvar i församlingen.

Att pandemin orsakat problem syns tydligt.

– Illamåendet syns i kyrkan precis som i skolan och hemma. Det kan hända att de som mår sämre söker sig till församlingen för att de upplever den som en trygg plats.

– Vi har sett vart måendet är på väg, så det har kanske inte kommit som en överraskning. Men våra möjligheter som församlingsanställda är begränsade, vi är inte psykologer. Vi kan vara ett samtalsstöd och hjälpa ungdomarna vidare,
men köerna är långa. Det kan kännas tungt ibland, när man ser att alla kanske inte får den hjälp de behöver.

När är församlingens ungdomsarbete lyckat eller misslyckat?

– Det är misslyckat om församlingen inte känns som en trygg och välkomnande plats, lyckat om ungdomarna känner att de är trygga och kan vara sig själva, och vet att det finns vuxna de kan komma till.

– Inget är någonsin perfekt, och det finns alltid utvecklingsmöjligheter. Men jag tycker att många församlingar i huvudstadsregionen blir bättre på att exempelvis bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter. Det har varit viktigt för mig de senaste åren.

Johanna Terho

  • Bor i Borgå med man, två barn och en hund.
  • Har jobbat i tolv år som ungdomsarbetsledare i Esbo svenska församling.
  • Fritidsintressen: Tycker om att göra saker med händerna där man ser tydliga framsteg, såsom handarbete och att måla.
  • Favoritmaträtt: Sushi.
  • Motto: Jag vill alltid tro gott om alla, att alla är goda innerst inne och vill varandra väl.


betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36