Dennis Svenfelt

Dennis Svenfelt blir präst i Lettland

mission.

Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där.

3.1.2023 kl. 13:45

Den internationella församlingen där han ska vara präst är hittills endast en vision. I Liepaja finns flera lutherska lettiska församlingar och Svenfelts blivande förman, biskop Hans Jönsson tänker sig en församling för dem som inte har lettiska som modersmål. I staden finns många gästarbetare av olika nationaliteter.

– Allt har hänt snabbt så alla detaljer än ännu inte klara. Vi får se hur saker och ting utfaller i praktiken. Tanken är att jag upptas som präst i den lettiska kyrkan, säger Dennis Svenfelt.

Dennis Svenfelt har varit utan förordnade som präst sedan hösten 2021 då meddelade att han inte längre kan samarbeta med kvinnliga kolleger.

Laestadianernas Fridsföreningars Förbund LFF håller som bäst på att bilda en understödsring för Svenfelts missionsarbete. Tanken är att hans lön kommer från den, men att den betalas ut av den lettiska kyrkan.

– Den lettiska kyrkan har på grund av sin utmanande ekonomi inga möjligheter att ge mig lön. Men Hans Jönsson kommer att vara min förman och biskop.

Hur har du kommit i kontakt med kyrkan i Lettland?

– Jag kontaktade Jönsson och berättade om min situation och han bjöd in mig att besöka dem. Efter besöket fick jag kallelsen därifrån.

Enligt LFF:s hemsida kommer Svenfelt också att verka som kaplan i Liepaja katedralkyrka och vid behov delta i den lettiska kyrkans missionsarbete i Indien.

– Vad Indien betyder konkret vet jag ännu inte.

Han åker till Lettland i januari för att träffa biskoparna där.

– Om jag då får ett officiellt godkännande börjar arbetet då.

Vet biskoparna i Lettland om din bakgrund och att du inte har något förordnande i kyrkan här i Finland?

– Jo, biskop Bo-Göran Åstrand har varit i kontakt med biskop Hans Jönsson i Lettland. Allt har skett på ganska kort varsel så diskussionerna om det pågår ännu. Jag ska träffa Bo-Göran Åstrand innan jag reser.

"Sänds inte till Lettland"

Bo-Göran Åstrand bekräftar att han varit i kontakt med biskopen i Liepaja Hans Jönsson.

– I sådana här situationer diskuterar vi alltid mellan stiften. Han har berättat för mig vad de tänkt att Dennis ska göra och jag berättat för honom om Dennis bakgrund i stora drag. De är medvetna om hans situation. Efter vår diskussion kommer de uppenbarligen att fatta beslutet att han kan jobba där.

I de här fallen är grundregeln att den mottagande kyrkan avgör vad som är möjligt och prövar den som söker jobb. Och det ska nu biskoparna i Lettland göra i sitt konsistorium.

– Vi sänder inte honom till Lettland utan han har hittat ett jobb där och de är beredda att ta honom med den information de har. Jag fick uppfattningen att de kommer att ge grönt ljus för Dennis. När de godkänt honom tar de ansvar för honom.

Den lettiska kyrkan godkänner vår prästvigning, vilket är en grundförutsättning. Han behöver inte prästvigas på nytt.

– Jag ska ha ett samtal med Dennis innan han åker då jag hör mig närmare för hur han tänker och ser på saken. Men det är normalt att jag samtalar med präster med jämna mellanrum.

Biskop Hans Jönsson har rötterna i Missionsprovinsen i Sverige som inte hör till Svenska kyrkan. Missionsprovinsens motsvarighet i Finland är Missionsstiftet. Inte heller den hör till den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Varken Missionsprovinsen eller Missionsstiftet godkänner kvinnliga präster. Ämbetsfrågan torde inte vara något problem i det här fallet

– Jag fick det intrycket, säger Åstrand.

För en lekman kan de te sig som att präster som inte passar går på export till andra länder. Hur kan det vara möjligt?

– Det är ingen korrekt bild av situationen. Som präst har man möjlighet att söka jobb i andra kyrkor. Vi har präster som jobbat i kyrkan i Sverige och i Norge som jag prästvigt. Inte heller dem har vi sänt dit. De har blivit prövade och funna lämpliga till den kyrkomiljön.

– Mitt mandat gäller Borgå stift. Jag har varken mandat att hindra någon att söka jobb i en annan kyrka eller att övertala en annan kyrka att ta över en präst.

Uppdaterad 16:20 med kommentar av Bo-Göran Åstrand.

Johan Sandberg


Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

asylsökande. Närmare tretusen personer från många olika kristna samfund har undertecknat ett ställningstagande för medmänsklig behandling av asylsökande. 14.4.2017 kl. 09:42

Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58