Vågar jag drömma om den? Julens fred! I ett land där de flesta plötsligt vill ansluta sig till den stora försvarsalliansen? I en värld där ondskan visar sitt fulaste ansikte? Är jag bara världsfrånvänd och naiv om jag vill tro på julens fred? Ska jag strö snövit bomull omkring alla änglar och tomtar som pryder mitt hem, sluta ögonen för den förfärliga verkligheten och försöka glömma det svåra? Eller …
Kan den stora stjärnan, som tände hoppet om räddning för dem som frös under nattskiftet på ängarna utanför staden, tända hoppet för mig? Kan den lysa upp vägen framåt, som den gjorde för dem som kallades ”visa”, och som fick mod att resa iväg mot en okänd framtid i ett främmande land? Kan räddningen finnas i det minsta och mest utsatta på jorden, ett nyfött barn?
Julens fred kan bli verklighet när himlens ljus, kärlek och värme föds mitt i den kalla, hopplösa och utblottade världen. Det är julens förunderliga budskap. Att Gud som är kärlek föddes fattig, utblottad, i ett stall. Lades att sova i halmen i djurens matkärl, utelämnad till människors omsorg. Medan änglarna sjöng himmelskt vackert om Frälsaren som fötts.
Den här julen föds han djupt nere i metrostationens mörker, i den verklighet där människor trängs och sjunger för varandra medan de söker skydd mot hotet i luften ovanför. Den här julen föds han där hon som inte hade råd att köpa julmat får en hälsning som kan ge något gott till helgen. Den här julen föds han där saknaden blandas med goda minnen, och ljuset tänds vid den käras fotografi.
Den här julen tänds det trotsiga hoppet, som vågar tro på fred och frid, på ljus och kärlek, på räddning och liv. Också den här julen kommer han till oss. Gud som föddes till oss. Gud som kommer till oss, också den här julen. Med ett hopp som ingen kan ta ifrån oss, med en framtid som himlens ljus vill leda oss in i. Mitt i vår verklighet finns han som är kärlek och som har makt att förvandla mörker till ljus och ge oss en framtid och ett hopp!
Jag önskar dig en fridfull jul!
