Katarina Gäddnäs står för texterna till årets julkalender

Helsingfors.

Hon inspireras av julfrid och hållbarhet. Hanna-Riikka Heikkilä har illustrerat och vill förmedla glädje och ljus i vintermörkret.

22.11.2022 kl. 15:58

Katarina Gäddnäs, präst och författare, arbetar som både sjukhuspräst och ”vanlig” präst på Åland och älskar sitt jobb. Med en bakgrund som journalist har hon också behållit kontaktytan till skrivandet.

– Det var verkligen roligt att göra kalendern. Att skapa text på ytor som bara rymmer femtio tecken var en utmaning, och där hade jag stor glädje av att jag också skrivit poesi. När jag tyckte att jag kört fast hade jag dessutom en fin arbetsgrupp att söka stöd hos.


Mindre prestation, mera frid

Inspiration till kalendern hittade hon i det egna förhållningssättet till julen, som hon funderat på och skrivit om genom åren.

– Jag älskar ju verkligen julen men det finns så många prestationskrav. I jordbrukssamhället hann man kanske stoppa korv och göra egna julklappar, men om vi känner att också vi måste gå så grundligt tillväga är risken stor att vi sedan köper det vi inte hinner med. Det är lätt att känna att man knappt ens har råd att fira jul eftersom den ska se ut på ett visst sätt. Jag vill påminna om att julen är något annat, något fantastiskt: det här nyfödda barnet i våra armar som vi är satta att bära ut i världen. Hur tar man emot ett nyfött barn? I stillhet och närvaro.

Att många som är ensamma upplever julen som tung är också något Gäddnäs tänker mycket på. I hennes församling vill man inkludera alla i julfirandet.

– Vi har nästan hamnat i en situation där vi skäms för vår ensamhet istället för att sträcka ut en behövande hand. Så ska det inte vara.


En hållbar(are) jul

Miljöaspekten har blivit allt viktigare för många, också för Katarina Gäddnäs.

– Det blir svårt att ta hållbara beslut i stress och jäkt. Men jag tycker också om att lyfta fram en annan slags hållbarhet, nämligen den andliga och sociala.

I familjen Gäddnäs har man diskuterat hur julfirandet ska se ut.

– För några år sedan satt vi ner och pratade om vad som faktiskt var viktigt för var och en. Mammas köttbullar, kanske, eller att få sjunga julsånger? Att ta den diskussionen var verkligen värt det och något jag varmt rekommenderar.

Miljöaspekten finns med också i advent.

– Det går utmärkt att i december förbereda för julen med till exempel granris, äpplen, kottar och ljus. Nästan gratis och dessutom komposterbart!


Konsten att kunna vänta

En annan sak som präglat jularna redan i Katarina Gäddnäs barndom kan summeras i en enda fras: allting har sin tid.

– Jag växte upp i en familj där kyrkoårets växlingar var viktiga. Hos oss började julen på julafton – det var helt okej att städa ännu på julaftonsmorgonen. Julgranen och det viktigaste pyntet kom fram först då, och sen firade vi jul ända fram till tjugondag Knut. Jag har hållit ganska hårt på det där själv, men lite mjuknat efter vissa protester från barnen som vill börja pynta tidigare. Men jag tycker fortfarande det är viktigt att inte ta ut julen i förväg.

Gäddnäs har en julkrubba som också den följer rytmen i advent.

– Jag har en Mariafigur som är gravid. Hon väntar ensam i stallet under advent, och först när julen närmar sig får hon sällskap. Jesusbarnet läggs förstås i krubban först på julafton, och de vise männen hittar fram lagom till trettondagen.

Adventskalendern är för alla

Förtjusningen över att få öppna luckor i adventskalendern har också följt Katarina Gäddnäs genom åren. Hon har till och med sparat några av de vackraste kalendrarna hon haft.

– Om kvaliteten på papperet är bra funkar det fint att peta in luckan på nytt och njuta ett varv till!


Färg och glädje i advent

Hanna-Riikka Heikkilä är illustratör och mönsterdesigner.

Hon njuter stort av att vänta på julen.

– Dofterna, stämningen, sångerna ... det är en underbar tid. Jag älskar att gå i kyrkan och sjunga psalmer under advent! Helst skulle jag tillbringa hela den tiden under en filt, med tända ljus och en kopp julkaffe i handen, men verkligheten är ofta en annan.

Att ta vara på advent och skruva ner de upphaussade förväntningarna på julen är viktigt för Heikkilä.

– Julen blir som bäst när det icke-perfekta, halvfärdiga och mänskliga får vara med.

I arbetet med julkalendern ville Heikkilä föra in liv också i den mörkaste tiden.

– Färgerna är centrala för mitt uttryck som konstnär och jag tar gärna med lite pastelltoner in i julfirandet. De får symbolisera hoppet, och peka på ljuset som är på väg!

Text: Joanna Nylund


Kyrka. Ortodoxa äktenskap slutar i skilsmässa en tredjedel oftare än lutherska och en femtedel oftare än äktenskap bland hela befolkningen, rapporterar den ortodoxa församlingstidningen Analogi. 8.3.2011 kl. 00:00

Kyrka. Den svenska prästen Anna Lindén som jobbar som präst i Hammarlands församling får inte fortsätta. Det är Hammarlands församlings kyrkoråd som tackar nej till att ha Lindén som tf kyrkoherde, skriver tidningen Nya Åland. 8.3.2011 kl. 00:00

Kultur. Affirmationer är medvetet valda, positiva instruktioner till dig själv. Minna Aaltos illustrerade affirmationer påminner henne om att optimismen är hennes ledstjärna. 8.3.2011 kl. 00:00

Kyrka. När det blir för mycket av allt som är bra blir livet för tunt. Då är det dags att gallra. Fastan inleds i dag. 7.3.2011 kl. 00:00

Samhälle. Nätverket Changemaker öppnade sin kampanj Skuldens fångar på lördagen i Helsingfors. Målet med kampanjen är att få Finland att avskriva Costa Ricas skuld, som Changemaker anser vara orättvis. 7.3.2011 kl. 00:00

Världen. På söndagen vigdes Martin Modéus och Sven-Bernhard Fast till nya biskopar i Svenska kyrkan. 7.3.2011 kl. 00:00

Kyrka. Ärkebiskop Kari Mäkinen uttalade sig om världsläget under ett besök i det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel. 7.3.2011 kl. 00:00

Människa. Är det någon som småretas med mig? Den frågan ställde sig ateisten Kim Metso då han märkte att hans flickvänner nästan alltid hade någon anknytning till den kristna tron. 5.3.2011 kl. 00:00

Kultur. Fenomenet Hillsong, som har tagit kyrkor över hela världen med storm, lämnar inte heller Svenskfinland oberört. 4.3.2011 kl. 00:00

Människa. Som utbildad teolog och ämneslärare, med bakgrund som både predikobiträde och kantor, sadlade Frank Berger om och satsade på musiken. 3.3.2011 kl. 00:00

Världen. Folkyrkan ska ha rum för alla, annars har den svikit sitt uppdrag, anser biskop Lennart Koskinen. 3.3.2011 kl. 00:00

Ledare. ”Begravningar över internet erbjuder anhöriga stor tröst. Webbutsändningen ger familj och vänner möjligheten att säga adjö. De som inte kan resa till begravningen kan se den hemma, live eller som en fördröjd utsändning på en tid som passar dem bäst – at their convenience.” Texten är översatt från en av de många amerikanska företag som i kommersiellt syfte redan erbjuder tjänster som den här. 3.3.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. ”Varför har män så svårt att tala om sina känslor? Gå in på www.nämnerintesitensnamn.nu och diskutera.” Min blick föll på det obetydliga typografiska elementet som avslutade tidningens reportage om ett diskussionsforum för män.  3.3.2011 kl. 00:00

Världen. Den pakistanska talibanrörelsen har tagit på sig mordet på minister Shahbaz Bhatti, skriver Hufvudstadsbladet. 2.3.2011 kl. 00:00

Världen. Johan Candelin har gjort en videointervju med Shahbaz Bhatti, som skulle överlämnas till tevekanalerna Al-Jazeera och BBC World ifall Bhatti dödas. Intervjun har nu publicerats. 2.3.2011 kl. 00:00

diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17