De möter flera hundra daghemsbarn under församlingens populära julvandringar

HELSINFORS SAMFÄLLIGHET.

Iklädda kåpor och kronor kommer Johannes församlings volontärer i år igen att möta flera hundra daghemsbarn under församlingens populära julvandringar. Nu efterlyser man fler som vill vara med och dramatisera julens budskap för de minsta.

9.11.2022 kl. 00:00

Johannes församling har i flera år ordnat julvandringar för dagisbarn i kyrkan. Före pandemin fick ca 500 barn årligen ta del av julens berättelse dramatiserad av församlingens personal och en grupp volontärer, och vartefter att läget normaliseras kryper siffrorna uppåt igen. Bland volontärerna finns flera som återkommer varje år, helt enkelt för att uppdraget är så roligt.

– Det är fint att få göra något för barnen, och gemenskapen bland oss som medverkar är trevlig, sägerStina Strandberg som i fjol spelade ”vis man” för de besökande daghemsgrupperna. Strandberg är pensionär efter ett arbetsliv inom förvaltning.

– Fast jag borde ju ha jobbat med barn, jag älskar att vara med dem. Jag har börjat vikariera vid församlingens eftermiddagsklubb, och så är jag med på julvandringarna.

Under vandringen, som är mer av ett drama vid olika stationer i kyrkan, får barnen möta skattskrivare, soldater, herdar och visa män. Kommentarerna och frågorna låter inte vänta på sig.

– När jag för några år sedan spelade Josef var det ett barn som påpekade att Josef nog hade lite för kvinnliga former för rollen. Man måste ha svar på tal med glimten i ögat när man gör juldrama!


Tillsammans mot ensamhet

”Frivilliga sökes.” Ibland behöver det inte vara konstigare än så. Finländare gör aktivt frivilligarbete. Enligt en undersökning om frivilligarbetet i Finland 2018 (Vapaaehtoistyö Suomessa 2018) deltar 40 procent av finländarna regelbundet i frivilligarbete. Många känner att de har stor nytta av att hjälpa till: man lär sig saker och får kontakter som blir viktiga i den egna vardagen. Också Helena Segercrantz är en aktiv pensionär som gärna hjälper till där det behövs. Hon har varit med om att organisera träffar för äldre personer och känner även varmt för familjer som har det kämpigt.

– Jag har tänkt på hur många familjer i huvudstadsregionen som har sina släktingar någon annanstans i landet. Jag skulle gärna vara en extra-mormor för någon familj. Kanske kunde församlingen koordinera och styra upp något här?


En uppgift för mig

I Sverige kartlägger man årligen varför människor vill gå med i frivilligverksamhet och vad som håller dem motiverade att fortsätta. Bland orsakerna brukar nämnas känslan av samhörighet och möjligheten att få nya vänner.

Maria Repo-Rostedt, präst och en av nyckelpersonerna bakom årets julvandring i Johannes församling, tycker att gemenskapen bland församlingens frivilliga är jätteviktig. Som tack för julvandringarna ordnar hon en liten fest för alla medverkande.

– Man går kanske med i frivilligarbete för att hjälpa, men sedan blir man en del av gemenskapen och den blir också viktig och ett skäl att fortsätta. Vi har så roligt tillsammans.

När hon får frågan vad volontärerna brukar nämna som den främsta orsaken till att de vill göra julvandringarna skrattar hon till.

– Barnen är ju så härliga! De utgör en mycket tacksam publik eftersom de verkligen engagerar sig med liv och lust i det som sker.

Bo Ekman är van frivilligarbetare inom kyrkan. Han har spelat kejsar Augustus vid julvandringarna och är sedan länge med i Andreaskyrkans matutdelning.

– Det finns volontäruppdrag inom kyrkan för olika människor i olika åldrar, jag rekommenderar det varmt, säger Ekman.


Deltagande ger delaktighet

I frivilligarbetet är det inte bara fråga om att hitta på grejer för människor att göra, det handlar om viktiga uppdrag som behöver fyllas.

– Vi anställda räcker helt enkelt inte till. Om vi inte hade volontärer som var här och spelade visa män eller herdar skulle det inte bli någon julvandring alls för dagisbarn, säger Maria Repo-Rostedt. Hon passar på att skicka en hälsning till Kyrkpressens läsare.

– Än finns det luckor att fylla! Det finns både talroller och statistroller, så om du inte vill prata blir du inte tvungen. Föreställningarna sker på förmiddagarna och vi bjuder på kaffe och gemenskap efteråt. Det räcker att man kan vara med en eller ett par gånger. Kom med!



Artikeln har tidigare publicerats på Kyrkan i Helsingfors webbsida och återges här i bearbetad och uppdaterad form.

Bearbetning: Joanna Nylund
Text och foto: Nina Österholm


bön. Herrens bön – eller Fader vår som den ofta kallas – byts ut till Vår fader i Johannes församlings gudstjänster och högmässor. Det kan kännas konstigt att be en välkänd bön på nytt sätt, men både språkvetare Monica Äikäs och församlingspastor Johan Terho tror att de delvis nya orden kan få oss att tänka mer på vad bönen egentligen innehåller. 9.11.2020 kl. 11:07

Kroppen. "Visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid." 11.11.2020 kl. 07:00

Kyrkomötet. Kyrkomötet bjöd på öppnare förutsättningar för vigsel, steg mot mer jämställd terminologi och gav tummen upp för elektroniska möten. 7.11.2020 kl. 12:32

konflikt. Kaplansvalet i Väståbolands svenska församling har lett till slitningar i församlingen. Konflikten har nu också lett till spänningar mellan kyrkoherden och biskopen. 6.11.2020 kl. 11:44

Kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt att principerna för hur statistik samlas in i kyrkan ska ses över. Kyrkan samlar idag in omfattande statistik om sin verksamhet. 5.11.2020 kl. 19:14

uteblivna kollektintäkter. Kyrkomötet godkände sammanlagt en miljon euro i understöd till kyrkliga organisationer på grund av uteblivna kollektintäkter under coronapandemin. 5.11.2020 kl. 19:07

forskning. Kyrkans färska fyraårsberättelse: Mindre troende – mera sökande i de yngre generationerna. 5.11.2020 kl. 14:33

kampanj. Kampanjbudskapet ”Här bor kärleken” kombineras med Touko Hujanens dokumentärfotografier av Esbo och Esbobornas vardag. 3.11.2020 kl. 14:22

Saknad. – Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden. 30.10.2020 kl. 13:20

Coronapandemin. THL:s Mika Salminen tror inte på coronaskuld: vem som helst kan smittas, och ingen ska ha dåligt samvete över det. Vad munskydden gäller tror han på grupptryck i stället för tvång. 29.10.2020 kl. 17:16

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

Webben. Simon Lampenius vet en hel del om hur man får trafik till sin webbplats. Vilka missar gör vi? Och vad kännetecknar en lyckad statusuppdatering? 29.10.2020 kl. 15:14

skiva. Att göra egna versioner av sånger som älskats i över hundra år fordrar respekt och varsamhet. Med skivan vill de göra sitt för att sångerna och Lina Sandells historia ska leva vidare. 29.10.2020 kl. 16:31

församlingsföreståndare. Efter tio år i en synlig roll som Folktingssekreterare blev Markus Österlund församlingsföreståndare i Andreaskyrkan. Beslutet var ett resultat av många års längtan. 29.10.2020 kl. 09:13

Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00