Östnyland och Raseborg i elvärmetoppen

ENERGI.

Det svenska Finland och Åland ligger väl framme i att ställa om kyrkorna på energismart jord- och bergvärme. Men inför vinterns hotande elkris står många kyrkor också i Borgå stift inför hotet om skenande elräkningar.

24.10.2022 kl. 14:16

I Pernå kyrka var det mycket nytt som gick på elektricitet när den återinvigdes söndagen före midsommar 1939. Framför allt värmdes kyrkan inte längre med kaminer, utan med "modärna" värmeelement, inbäddade i rör fyllda med sand under kyrkbänkarna.

Församlingen hade tagit modell av Esbo och Sibbo församlingar, som hade stora kalla gråstenskyrkor de också. De hade redan tidigare på 1930-talet infört eluppvärmning, dock inte helt utan mankemang. Men nu gick också orgeln i Pernå på el, likaså tio "lyssnarapparater för lomhörda", som det stod i tidningen.

År 2022 värms Pernå kyrka fortfarande på el. Nu är direkt elvärme inte så toppmodernt längre. Gråstenskyrkan från 1400-talet är kall och hög med 600 kvadratmeter golvyta. Det är ett ekonomiskt svart hål inför nästa vinters energi­kris då elpriserna väntas variera stort.


Största eluppvärmda kyrkan i Solf

Lovisanejdens samfällighet som i dag förvaltar Pernå kyrka ligger i själva verket i toppen av kyrkans "elliga" i hela landet. Hela tio kyrkbyggnader och kapell i stiftets östligaste samfällighet värms enligt kyrkans riksomfattande fastig­hetsregister med el. Det är totalt gudstjänstlokaler med en golvyta på över 2 300 kvadratmeter.

Källa: Kyrkostyrelsens byggnadsstatistik 2022


Den största enskilda kyrkbyggnaden med direkt elvärme i stiftet är enligt kyrkans fastighetsstatistik kyrkan i Solf på över 900 kvadratmeter, invigd 1786.

I Österbotten har också Karleby och Peders­örenejdens samfälligheter stora, gamla kyrkor på elvärme. Till dem hör kyrkorna i Jakobstad, Purmo och Kelviå.

Raseborgs samfällighet i Nyland har hela tre kyrkor på elvärme, vilket nu allmänt förutspås vara ekonomiskt utmanande i vinter. Till dem hör 1600-tals­kyrkan i Snappertuna och Svartå kyrka som är från 1700-talet. Också den rätt så nybyggda kyrkan i Bromarv från 1981 är eluppvärmd.


Jordvärme också för kyrkor

Av totalt 955 evangeliskt-lutherska kyrkbyggnader och kapell i landet är omkring 60 omställda på mera ekonomisk och ekologisk jord- eller bergvärme. Det är alternativet då kyrkan ligger utanför större tätorter med fjärr- och regionvärme.

Medan den lilla 1600-talskyrkan i Hitis fortfarande värms för sina gudstjänster på el, får närmaste kyrka på fastlandet i Dragsfjärd där­emot sin värme ur jorden. Så är det också i bland annat Hangö och Tenala kyrkor.

Flera mindre kyrkor på Åland värms med jordvärme. Det är fallet också bland annat i Korsnäs, Petalax och Jeppo kyrkor.

Källa: Kyrkostyrelsens byggnadsstatistik 2022


En mera akut kris

Den evangelisk-lutherska kyrkan har som klimatmål att vara kolneutral 2030. Kyrkostyrelsen stora fokus hittills har varit att uppmuntra församlingarna att dumpa sin oljeeldning. På kort tid har också mer än var tionde fastighet inom den evangelisk-lutherska kyrkan avskaffat sin fossila energikälla.

Med energikrisen i Europa hann däremot ett annat och mera akut bekymmer före – att elen nu kan bli knapp och rekorddyr i vinter.

Bland församlingarnas övriga fastigheter sticker de över 700 lägergårdarna och verksamhetscentren ut. Bland dem är över hälften elvärme­slukare. Ofta är de dessutom i väldigt liten användning, ofta bara två–tre månader av året, medan elmätaren tickar på ändå, påpekade energiexperten och Kyrkostyrelsens tidigare rådgivare Bengt Avellan till KP tidigare i år.

Lovisanejdens samfällighet har elvärme i kyrkorna i Pernå, Liljendal och Strömfors. Också kapell i Andersby, Kungsböle, Sarfsalö, Lappträsk, Abborfors, Sävträsk, Pernå och Lovisa värms med el.

Korrigerat måndag kl. 16.45: I Sibbo har både huvudkyrkan i Kyrkoby och den nya kyrkan i Söderkulla jordvärme. Uppgiften saknas i Kyrkostyrelsen register.

Läs mera här: Elräkningen för Malaxförsamlingarna kan komma att motsvara upp till två årslöner i år

Text: Jan-Erik Andelin


Samhälle. Religion är ett utmanande nyhetsämne som ofta hamnar i skymundan. 18.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den 16.7.1944 uppmanade presidenthustrun Gerda Ryti det finska folket att be för sitt land i krig. 16.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Helsingfors. Målet är en avkastningen på samfällighetens tomter på tre procent, i stället för fem procent som befarats. 15.5.2017 kl. 10:53

Kyrkomötet. Situationen vid kyrkomötet förra veckan, när Leif Nummela avbröts av ordförande Kari Mäkinen i sitt anförande, har väckt diskussion. Nu har Kari Mäkinen kommenterat det som hände. 12.5.2017 kl. 09:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28