Jag har sällan gråtit så bittert som när våra hjälpledare gjorde en undersökning om mobbning bland sina skolkamrater. Så många berättelser om hur livet blev ett helvete under hela högstadietiden, om smärtan över föraktet från andra, påtvingad isolering genom maktmissbruk. Varför? Vad är det som gör att livet får förstöras så här? Jag har känt mig maktlös, men ändå segerviss. För det finns hopp. Jag vet också att mycken mobbning har kunnat motverkas genom att unga har fått erfara ”Effata-effekten”.
I en församling skapar man förutsättningar för att människor ska kunna få erfarenheter av Gud. Och när man gör det så händer det sig att Gud i sin godhet handlar så att han tar människor avsides. Människor som kanske har fastnat i sin egen verklighetsuppfattning och lever i en tro som säger att det inte finns något annat än det de hittills har upplevt. Människor som behöver få vara med om en Gudsberöring, människor som behöver få känna ”effata-effekten”.
Effata! Öppna dig! Varför ber Jesus om att vi ska öppna oss? Jag tror att det finns saker i våra liv som behöver öppnas för att kunna falla på plats. I djupet av själen behöver vi kanske inse vår bundenhet i någon synd, i ett felaktigt förfarande som vi tagit för givet, som blir ett hinder.
Jag minns själv hur en konfirmand i en stund då hans själ öppnades, sa: Jag tror att jag har varit en mobbare. Så verkar Jesusbönen som heter Effata. Den helar, och återför människan till att kunna lova och prisa och tjäna Gud. På riktigt. Inte bara som ett ideal som aldrig tar gestalt.
Och så till den viktiga frågan. Bär du på en längtan efter att beröras av Jesus? Är du kanske redan åsidotagen i livet. Behöver du få erfara svaret på en Effata-bön i ditt liv?
Stefan Forsén jobbar som direktör för det gemensamma församlingsarbetet i Helsingfors.
