Biskop Bo-Göran Åstrand har ställt fram glass och skålar i biskopsgården i Borgå. Sedan tre år tillbaka är han den andliga ledaren i Borgå stift – också i frågor om kyrkans lära och tyngdpunkter i stiftets predikstolar.
Får du ofta frågor av typen ”vad ska vi som kyrka anse om det här?”. Om lära och teologi?
– Mest dyker de här frågeställningarna upp på pastoralutbildningarna som varje präst ska gå under tre–fyra år. I övrigt blir det bara samtal mellan två–tre personer. Det är inte organiserat på något speciellt sätt.
Biskop Bo-Göran Åstrand sammankallar
alla präster i Borgå stift i slutet av september.
– Jag var med på kursen om kyrkans trosbekännelse i november och där höll listan på frågor som de nya prästerna ville diskutera på att aldrig ta slut. Robban (förre stiftsdekanen Robert Lemberg) och jag satt om kvällarna och slet de små hårtestar vi har kvar och funderade, och lade på kort varsel om hela kursen så att vi skulle hinna prata om allt.
Är det mest dagsaktuella saker som regnbågsfrågorna …?
– Nej, nej, det handlar om kyrkans kärnfrågor. Vad är det att vara kyrka? Hur lär vi ut dopet i dag? Vad ska vi säga till konfirmanderna om lidande och krig? Konfirmanderna får ju undervisning i dag genom dialog och samtal, och där kommer livsfrågorna: Vad är meningsfullt i livet? Vad säger kyrkan om ett bra liv? Där kommer man in som ny ung präst och ska ställa sig upp och lyfta fram saker inför människor.
– Så inte sitter vi bara och vänder och vrider på äktenskapssynen. Den finns på agendan och är viktig, men paletten är bredare än så.
Känner du alla präster i stiftet?
– Till stora delar nog. Jag har jobbat som präst så länge. Och så har jag ju en relation till de yngre som jag under de senaste tre åren har stått tillsammans med vid altaret med när de har prästvigts.
"Efter de första präståren kan de bli lite tunt med plattformar."
Efter pastoralkurserna har biskopen i huvudsak kontakt med stiftets präster genom de årliga kyrkoherdekonferenserna, församlingscheferna. Däremot blir det inte så mycket med dem som jobbar som kaplaner och församlingspastorer eller inom andra organisationer. Teologiska samtal förs bland präster och teologer i vissa prosterier, men oftast mest på frivillig basis.
– Efter de där första tre–fyra åren kan det bli lite tunnsått med plattformar, säger Bo-Göran Åstrand.
Här kommer institutionen med synodalmöten till hjälp. Ända sedan 1500-talet har det hållits ”prästemöten” i Finland. Institutionen slogs till sist fast i Karl XI:s kyrkolag 1686, som dessutom klart stadgade att prästemötet skulle innehålla teologisk debatt, överläggning och ”disputation”.
”Uti hwart och ett Stift eller Superintendentia, skal åhrligen, på en wiss och bequemlig tijd, Prästemöte hållas, både med Kyrckioherdar och Capelianer. Och när the äre församlade, skola the infinna sig i Domkyrckian, Klockan siu om morgonen” – också dagsprogrammet stod i lagen.
Sedan 1860-talet har mötet hållits vart femte och sedan 1990-talet vart sjätte år. I höst är det dags igen. Den evangelisk-lutherska kyrkans alla omkring 2 000 präster kallas stiftsvis till synodalmöte. Borgå stifts präster möts de sista dagarna i september i Åbo. Inför det ska prästerskapet diskutera en gemensam synodalbok som har tagits fram av 13 teologer på temat frälsning.
"Talar vi om frälsningen på ett sätt som svarar på frågor som ingen ställer?"
Vilken aspekt på frälsning tycker du är intressantast och tänder en låga hos dig?
– Att det finns fler än ett sätt att uttrycka frälsningen på. Det vi inom den lutherska kyrkan talar om som den klassiska rättfärdiggörelsen kan och uttrycks på många fler sätt än vi gör i vår kyrka.
– Det andra som tände en låga hos mig är att också bland oss präster våga fråga: Är frälsningen egentligen intressant för någon i dag? Och vad menar vi? När vi talar om frälsning, talar vi om den på ett sådant sätt att den svarar mot relevanta frågor?
Bo-Göran Åstrand har särskilt fastnat för teologen Elina Hellqvists artikel i boken.
– Hon skriver om att fråga efter ett meningsfullt liv och vad som skapar mening i tillvaron, mera än att tala om ett ”frälst liv”. Och hur kan de här sakerna gå att kombinera? Och det där tänker jag att vi som präster måste våga tala om. För det hjälper inte så mycket att stå och svara på frågor som ingen ställer, säger Bo-Göran Åstrand.
Elina Hellqvist är teologie doktor och leder Kyrkans central för mission. Hon skriver att en stor del av kyrkans medlemmar inte längre lever som en inledande ”idealparagraf” i Kyrkoordningen föreskriver – att gå i kyrkan, gifta sig kyrkligt och att fostra sina barn kristligt.
Hon påpekar också att fyra grupper i samhället redan än lika stora – de troende som utgör 29 procent, de kulturkristna som är 34 procent, de religionslösa som är 24 och de andliga sökarna som är 22 procent av alla. Och det skapar ett helt nytt sätt för kyrkan att förhålla sig.
Jag som har varit pingstvän har för min del redan en gång blivit ”frälst” ...
– Haha, det säger Veli-Matti Kärkkäinen, som är pingstvän, också i boken! Vi har blivit frälsta, vi är frälsta och vi kommer att bli frälsta. Det tycker jag är jättespännande. Han sammanfattar alla de olika kyrkornas dimensioner med att påminna om att frälsning pågår hela tiden. Den har ägt rum, den äger rum nu och den kommer att äga rum.
Veli-Matti Kärkkäinen, som är professor vid det evangelikala Fullerinstitutet i Los Angeles, betecknas i boken utmana den lutherska teologin för att så kraftigt betonar människans syndafall och knappa fria vilja. Som bara en av de hemläxor tvåtusen lutherska präster nu pluggar på inför höstens synodalträffar.
Fakta: Synodalmöte
-
Hålls vart sjätte år i Finlands evangelisk-lutherska kyrka, senaste gång 2016.
-
Blev 1686 en lagstadgad institution i kyrkan genom kung Karl XI:s kyrkolag.
-
En teologisk överläggning för kyrkans alla 2 000 präster, nu med ”hemläxa” i form av avhandlingen Frälsningen, skriven av 13 teologer. Synodalarbetet ingår i prästernas arbetsuppgifter.
-
Borgå stifts synodalmöte hålls i Åbo den 28–29 september.
