– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Elina Sagne-Ollikainen: "Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått här på jorden väl"

Personligt.

Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut.

– Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl.

25.5.2022 kl. 12:15

Elina Sagne-Ollikainen strålar av liv. Kanske har hon fått lyskraften av sin mamma?

– Min mamma Gunnel Rinne hade mycket energi. Hon gjorde mycket för sina medmänniskor. Det gav henne enormt mycket, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Mamman hade en väldig längtan efter Gud.

– Hon åkte till Senegal med Finska Missionssällskapet. Under den resan träffade hon min pappa och de gifte sig.

När Elinas storebror skulle födas kom hennes föräldrar till Finland.

– Jag tror att släkten vill ha det så, en förlossning är tryggare här.

När Elina var cirka två år gammal skilde föräldrarna sig.

Elina, hennes mamma och hennes syskon flyttade till Sjundeå. När Elina var tolv år insjuknade hennes mamma i cancer.

– Hon kämpade verkligen med sin sjukdom i många långa år.

När Elina var 23 dog hennes mamma. Hon var 62 år.



Foto: Christa Mickelsson


Den sista tiden vårdades hon på ett sjukhem i Stockholm, där hon hade bott i två år. Dagen innan hon dog var hennes bästa väninna på besök. De hade bett intensivt.

– När hennes väninna åkte hem sa hon att det finns en massa änglar i rummet. Den natten sov jag och mina syskon otroligt gott.

Gunnel dog under natten.

"Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död."

– Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död.

Men när Elina skulle börja bearbeta det som hade hänt blev det svårt.

– Mamma fanns inte längre. Vem skulle jag nu vända mig till? Jag visste innerst inne att hon, som var en innerligt troende kristen, var i himlen. Men min tro fick sig en törn.


Tvivlar du ännu?

– Nej, jag tvivlar inte mera, kanske på grund av allting som hände efteråt, säger Elina Sagne-Ollikainen.


”Är det Gunnel?”

Den 23-åriga Elina började planera begravningen tillsammans med sin syster och bror.

– Jag hade ingen aning om hur man sköter en begravning.

På den tiden fanns det fortsättningsvis telefonkataloger.

– Jag ringde en begravningsbyrå på Kungsholmen, på måfå. Kvinnan som svarade ställde en fråga: ”Är det Gunnel?” Jag blev helt chockad.

Först trodde hon att det fanns en logisk förklaring.

– Kanske hade sjukhuset samarbete med byrån? Men jag förstod sedan att kvinnan hade varit medlem i Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors, dit vi hörde. Hon hade hört att mamma var sjuk.

Pressen och stressen med att ordna en begravning var som bortblåst.

– Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss.

"Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss."

Att bli moderlös som 23-årig var inte lätt. Hennes pappa bodde fortfarande i Finland. Några år efter att hennes mamma gick bort fick Elina och hennes pappa en närmare relation.

– Men jag tänkte att det var den enda vägen ut. Mamma var så sjuk så länge, hon kämpade verkligen i många långa år. När hon dog slapp hon sitt lidande.

Elina minns att hennes mamma på sin dödsbädd sa: ”Det gör sedan riktigt ont att föda barn.”

– Och förstås hade hon rätt. Hon tänkte säkert på mig, och på att hon inte skulle finnas kvar för att säga det.


Foto: Christa Mickelsson

Elina och hennes man har två barn.

– Liksom min mamma upplevde att det var viktigt att jag och mina syskon fick en kristen uppfostran, är det viktigt för mig att mina söner får en kristen uppfostran.

Vad tar du med dig av hennes andliga arv?

– Jag är glad över att jag har en tro som ger mig känslan av att det finns hopp. Och att vi människor har en möjlighet att förändra saker omkring oss. Vi kan stärka kärleken och stärka medkänslan för våra medmänniskor. Den grunden har jag fått av min mamma. Och när har jag har haft det som tyngst har Gud hjälpt mig.



Vad är det viktigaste som du vill lära dina barn?

– Någonting som är viktigt för mig, som jag faktiskt upplever att de redan har lärt sig, är respekten för andra människor, omtänksamheten och hjälpsamheten.



Foto: Christa Mickelsson


Vi måste agera!

Elinas mamma sa tidigt: ”Elina, du har en stark känsla för rätt och fel.”

– Det har jag tänkt på mycket som vuxen. Om det är någonting som är fel så måste vi agera!

Hon inledde sin politiska bana i riksdagsvalet 2019.

Länge arbetade hon för FDUV, en intresseorganisation för personer med funktionsvariationer.

– Jag kände en frustration över att vårt samhälle inte förändras så fort som jag ville. Därför gick jag med i politiken. En fråga som jag tycker är väldigt viktig är delaktighet. Det är så viktigt att vi kan vara delaktiga i våra egna liv! Jag upplever att det fattas kunskap i vårt samhälle.

Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här.

Hennes slogan i valet 2019 var ”Alla behövs”.

– Det är någonting som jag har fått med mig från min kristna uppfostran. Jag tror att det finns en plats för oss alla. Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla.

Christa Mickelsson


Människa. Biskopskandidat Sixten Ekstrand styr sin motorbåt mot Borgå. 18.8.2009 kl. 00:00

Människa. Under sommaren hade Kyrkpressens läsare möjligthet att bekanta sig med alla kandidaterna i biskopsvalet genom serien Sommarsamtal. I ett samtal om livet berättade alla kandidater om sig själva, vad de står för och tror på. Lotten fick avgöra vem av Kyrkpressens redaktörer som gjorde och skrev intervjun. Mötesplatserna, en viktig och somrig plats, har kandidaterna valt själva. 18.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag träffas biskopskandidaterna till den första kandidatutfrågningen. Den tar plats i Vasa ikväll, klockan 18. 19.8.2009 kl. 00:00

Ledare. Då detta nummer av Kyrkpressen officiellt utkommer har – om allt gått som planerat – den första officiella utfrågningen av kandidaterna hållits (Vasa 19.8) och tre återstår (Mariehamn 20.8, Pargas 25.8, Esbo 2.8).  20.8.2009 kl. 00:00

Magnus Lindholm. Tystnaden är smal och hög, vertikal som högtiden, sammanpressad mellan tidens larm och kroppens klagan. Ta emot den som en vän, med händer öppna för det liv som inte går att fånga men som ändå är. 20.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrktorget drar genom stiftet. Se bilder! 18.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. Nu ska det bli enklare för anställda och frivilliga i de finska församlingarna att betjäna de svenskspråkiga minoriteterna utanför Borgå stift. 17.8.2009 kl. 00:00

Världen. I veckan åkte en grupp finländska fredsbevarare iväg till Afghanistan. En av dem är militärpastorn vid Nylands brigad Markus Weckström. 16.8.2009 kl. 00:00

Världen. Lutherska kyrkans ärkebiskop Jukka Paarma vädjar till finländarna om att de skulle försvara budgetanslagen för biståndsarbetet. 15.8.2009 kl. 00:00

Samhälle. Kapellet som planeras i köpcentret i Kampen i Helsingfors stöter på motstånd från Fritänkarnas förbund som kräver ett stilla rum, som inte enbart är riktat till lutheraner. Statsstyrelsemedlemmen Suvi Rihtniemi (Saml) förkastar kravet.  14.8.2009 kl. 00:00

Samhälle. Utrikesminister Alexander Stubb (Saml) jämförde igår en intervju för Svenska Yle en förstörd humanitär klinik med en stulen mobiltelefon. I dag har han bett om ursäkt för uttalandet. 13.8.2009 kl. 00:00

Samhälle. De första veckorna efter semestern är en speciell tid som det gäller att ta vara på. Då ser du arbetet med nya ögon. 13.8.2009 kl. 00:00

Andreas Andersson. Under den senaste tiden har jag genom jobbet stött på en del frivilligarbete. Tidigare besökte jag ett Fida-lopptorg, nu senast fick jag ta del av evenemanget Urbaani Unelma. 13.8.2009 kl. 00:00

Ledare. Den ekonomiska nedgången har redan en längre tid satt sin prägel på nyhetsflödet. Fokuseringen har varit på företagens förluster, på uppsägningar och permitteringar, alltså på de direkta konsekvenserna av nedgången. 13.8.2009 kl. 00:00

Människa. Utlandsfinländarnas förening Suomi-Seura ry har valt läkaren Leena Pasanen till årets utlandsfinländare 2009. 12.8.2009 kl. 00:00

reportage. Kan det vara diakoni att svettas och lyfta vikter? Ja, tycker Heidi Salminen i Vanda svenska församling. Församlingen ser till människan som en helhet och kompletterar mathjälp och själavård med knäböj och axelpressar. 10.4.2019 kl. 09:00

kyrkoherde. Mia Bäck är kyrkoherde och gift med Anna. Ibland måste hon gå in i sammanhang där hon vet att det finns människor som tycker att hennes familj – det finaste Gud gett henne – är ”avskyvärd”. 4.4.2019 kl. 13:36

förtroendevald. När Ulla-Maj Wideroos inte ställde upp i riksdagsvalet för fyra år sedan ville hon i stället engagera sig i lokalsamhället i Närpes. Men att det engagemanget skulle vara i församlingen hade hon inte tänkt. 3.4.2019 kl. 07:00

polisutredning. Polisen utreder om Martyrkyrkans vänner gjort sig skyldiga till penninginsamlingsbrott. Misstanken har lett till att Österbottens tingsrätt belagt föreningens tillgångar, motsvarande 2,58 miljoner euro, med kvarstad. 27.3.2019 kl. 13:36

Bok. Magbesvär. Svindel. Inkontinens. Ihållande trötthet. Olust. Ensamhet. Jörn Donner har skrivit en bok om att bli gammal och kanske obehövlig. 22.3.2019 kl. 11:00