– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Elina Sagne-Ollikainen: "Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått här på jorden väl"

Personligt.

Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut.

– Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl.

25.5.2022 kl. 12:15

Elina Sagne-Ollikainen strålar av liv. Kanske har hon fått lyskraften av sin mamma?

– Min mamma Gunnel Rinne hade mycket energi. Hon gjorde mycket för sina medmänniskor. Det gav henne enormt mycket, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Mamman hade en väldig längtan efter Gud.

– Hon åkte till Senegal med Finska Missionssällskapet. Under den resan träffade hon min pappa och de gifte sig.

När Elinas storebror skulle födas kom hennes föräldrar till Finland.

– Jag tror att släkten vill ha det så, en förlossning är tryggare här.

När Elina var cirka två år gammal skilde föräldrarna sig.

Elina, hennes mamma och hennes syskon flyttade till Sjundeå. När Elina var tolv år insjuknade hennes mamma i cancer.

– Hon kämpade verkligen med sin sjukdom i många långa år.

När Elina var 23 dog hennes mamma. Hon var 62 år.



Foto: Christa Mickelsson


Den sista tiden vårdades hon på ett sjukhem i Stockholm, där hon hade bott i två år. Dagen innan hon dog var hennes bästa väninna på besök. De hade bett intensivt.

– När hennes väninna åkte hem sa hon att det finns en massa änglar i rummet. Den natten sov jag och mina syskon otroligt gott.

Gunnel dog under natten.

"Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död."

– Jag visste att hon var död när jag vaknade. Det var en väldigt fridfull död.

Men när Elina skulle börja bearbeta det som hade hänt blev det svårt.

– Mamma fanns inte längre. Vem skulle jag nu vända mig till? Jag visste innerst inne att hon, som var en innerligt troende kristen, var i himlen. Men min tro fick sig en törn.


Tvivlar du ännu?

– Nej, jag tvivlar inte mera, kanske på grund av allting som hände efteråt, säger Elina Sagne-Ollikainen.


”Är det Gunnel?”

Den 23-åriga Elina började planera begravningen tillsammans med sin syster och bror.

– Jag hade ingen aning om hur man sköter en begravning.

På den tiden fanns det fortsättningsvis telefonkataloger.

– Jag ringde en begravningsbyrå på Kungsholmen, på måfå. Kvinnan som svarade ställde en fråga: ”Är det Gunnel?” Jag blev helt chockad.

Först trodde hon att det fanns en logisk förklaring.

– Kanske hade sjukhuset samarbete med byrån? Men jag förstod sedan att kvinnan hade varit medlem i Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors, dit vi hörde. Hon hade hört att mamma var sjuk.

Pressen och stressen med att ordna en begravning var som bortblåst.

– Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss.

"Jag visste att kvinnan kommer att hjälpa oss."

Att bli moderlös som 23-årig var inte lätt. Hennes pappa bodde fortfarande i Finland. Några år efter att hennes mamma gick bort fick Elina och hennes pappa en närmare relation.

– Men jag tänkte att det var den enda vägen ut. Mamma var så sjuk så länge, hon kämpade verkligen i många långa år. När hon dog slapp hon sitt lidande.

Elina minns att hennes mamma på sin dödsbädd sa: ”Det gör sedan riktigt ont att föda barn.”

– Och förstås hade hon rätt. Hon tänkte säkert på mig, och på att hon inte skulle finnas kvar för att säga det.


Foto: Christa Mickelsson

Elina och hennes man har två barn.

– Liksom min mamma upplevde att det var viktigt att jag och mina syskon fick en kristen uppfostran, är det viktigt för mig att mina söner får en kristen uppfostran.

Vad tar du med dig av hennes andliga arv?

– Jag är glad över att jag har en tro som ger mig känslan av att det finns hopp. Och att vi människor har en möjlighet att förändra saker omkring oss. Vi kan stärka kärleken och stärka medkänslan för våra medmänniskor. Den grunden har jag fått av min mamma. Och när har jag har haft det som tyngst har Gud hjälpt mig.



Vad är det viktigaste som du vill lära dina barn?

– Någonting som är viktigt för mig, som jag faktiskt upplever att de redan har lärt sig, är respekten för andra människor, omtänksamheten och hjälpsamheten.



Foto: Christa Mickelsson


Vi måste agera!

Elinas mamma sa tidigt: ”Elina, du har en stark känsla för rätt och fel.”

– Det har jag tänkt på mycket som vuxen. Om det är någonting som är fel så måste vi agera!

Hon inledde sin politiska bana i riksdagsvalet 2019.

Länge arbetade hon för FDUV, en intresseorganisation för personer med funktionsvariationer.

– Jag kände en frustration över att vårt samhälle inte förändras så fort som jag ville. Därför gick jag med i politiken. En fråga som jag tycker är väldigt viktig är delaktighet. Det är så viktigt att vi kan vara delaktiga i våra egna liv! Jag upplever att det fattas kunskap i vårt samhälle.

Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här.

Hennes slogan i valet 2019 var ”Alla behövs”.

– Det är någonting som jag har fått med mig från min kristna uppfostran. Jag tror att det finns en plats för oss alla. Vi har alla en uppgift. Ibland kan det vara svårt att hitta den. Men jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla.

Christa Mickelsson


SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28