– Jag kan inte öppna Bibeln. Jag har predikat ur den och skadat människor, säger Peter Gembäck, pastor under en lång tid i Knutby kraschade pingstsekt.

Peter var pastor i kraschade Knutby: "Jag har skadat människor"

sekter.

Peter Gembäck var en av pastorerna i den kristna pingstsekten i Knutby utanför Uppsala. Efter kraschen har han inte läst Bibeln på fem år. Och försökt sluta tro. Men det går inte.

13.4.2022 kl. 10:56

När det var som värst googlade Peter Gembäck hur man gör en snara för att hänga sig.

Han var trött, pressad och jäktad på sitt pastorskansli i Knutby. Vid sidan av pastorsjobbet drev han dessutom ett byggföretag som ofta jobbade mer eller mindre gratis åt församlingsbor.

Så kraschade Filadelfia i Knutby till slut 2018, i en liten svensk by i en triangel med Uppsala och Norrtälje.

Den i dag 56-åriga ledaren Åsa Waldau hade byggt upp den kristna gemenskapen kring sin föreställning om att hon själv var de yttersta tidernas Kristi brud. År 2017 lämnade hon plötsligt alltsammans och uppges i dag leva en tillbakadragen tillvaro på en liten ort i norra Sverige under namnet Jacobsson.

Då hade den manipulativt slutna Knutbygemenskapen redan 2004 drabbats av ett mord – en ung flicka förleddes att i en sexhärva mörda en av pastorernas fru. Församlingen levde trots det vidare i över ett årtionde.

Peter Gembäck, 48, vecklar in sig bakom ett kafébord i Helsingfors. Han var en av pastorerna i Knutby. Trodde någon att hårdföra, brinnande sektledare är kortväxta komplexfyllda män, så är det inte så i det här fallet. Peter Gembäck är lång. Han är i Finland för att hans bok Knutby inifrån (2020) ska komma ut på finska.

Själv har han lämnat Knutby. Han angav sig själv för polisen och fick 2020 en dom för misshandel av en församlingsmedlem och olaga tvång. Han har lämnat Bibeln och han har försökt lämna tron.

"Befriad, trasig, märkt, ärrad.
Fem år av mitt liv har gått och jag är inte klar än.

Vilka ord beskriver dig själv i dag?

– Befriad, trasig, märkt, ärrad. Det börjar komma i kapp för mig mer och mer hur mycket stryk jag faktiskt har fått av det här. När församlingen föll var jag euforisk, men sedan kom svackan. Fem år av mitt liv har gått och jag är inte klar än.

Du går i terapi nu, är den så att säga ... sekulär?

– Nej, inte alls. Tvärtom, Susanne som jag går hos är präst och utbildad terapeut och otroligt bra. Det här hade varit väldigt svårt utan referensramar. Jag behöver få prata teologi också. Och fråga om Gud har förlåtit mig.

Vara rätt och vara fel

Många av dem som var med i Knutbygemenskapen har mycket att ångra; vad de deltog i, vad de gjorde mot varandra när gruppen hårdnade inifrån.

Först i början, på 90-talet, var Knutby en varm gemenskap där alla brydde sig om varandra. Det var opretentiöst och ofta materiellt fattigt; t-skjorta och slitna jeans och inte alls som stilmedvetna Livets Ord i Uppsala ett stycke bort.

"Vi har ju insett att vårt äktenskap var arrangerat. Men jag är otroligt tacksam att Emma valt mig igen."

Men snabbt växte manipulationen i Knutby till en grym hackordning. Styrt av ledaren Åsa Waldaus nycker angrep man öppet varandra och stämplade varandra som att man var rätt eller fel.

Barn, föräldrar och makar skildes åt. Släktband bröts. Som pastor deltog Peter Gembäck i spelet. I sektens kärna kring Åsa Waldaus blomster- och guldsmyckade villa på ”Kullen” i Knutby var han till sist öppet hård också mot sin egen fru Emma.

Peter Gembäck har lämnat mycket. Men inte sin familj, Emma och barnen, som i dag är 12 och 16. Men de är en familj född i sekten. Peter matchades ihop med Emma från Göteborg av Åsa Waldau. Eftersom Åsa inte gillade Peters släkt ville hon att han skulle ta Emmas efternamn.

– Vi har ju insett att vårt äktenskap var arrangerat. Men jag är otroligt tacksam att Emma valt mig igen. Hon förstår det som är så svårt att förklara – hur man kan bli ett monster, en hård och hemsk människa.

Oansvarig lära och praxis

Peter Gembäck kommer från en ”vanlig” pingstförsamling i Falköping, men valde som ung att följa Åsa Waldau, en energisk och karismatisk ungdomspastor.

Den svenska pingströrelsen tog snart avstånd från Knutby. Men Peter Gembäck nystar just nu i hur han blev den han blev genom av pingstarvet han växte upp i.

Då är det mest den skrämmande, pressande och ångestskapande förkunnelsen om Jesu återkomst och de yttersta tiderna.

– Väldigt mycket som jag har gjort fel i Knutby kan jag adressera till Åsa Waldau och de andra pastorerna. Men i det här måste jag konstatera att – det var jag. Och att jag hade undervisat lika också om jag hade varit i en vanlig pingstförsamling.

Peter Gembäck är i dag byggsnickare och bor i Stockholms skärgård. Försiktigt har han gått med i en samtalsgrupp i Svenska Kyrkan. Men han har inte läst Bibeln på fem år.

– Jag läste vissa bibelord när jag skrev min bok. Men det tände en sådan eld i mig att jag blev rädd. Jag gick i gång på att wow! börja predika, men jag fick säga: ”Nej, Peter, så här har du predikat och du har skadat människor. Du måste djupare i det här.”

Han har börjat samtala mera med ateister och människor som lämnat tron, och funnit sig friare att grubbla i de sammanhangen. Han har till och med försökt att inte tro.

– Men det går helt enkelt inte.

"Jag kan gå på stan i timmar mellan husen i Stockholm och – vara fri."

Frihet mellan husen i Stockholm

Några religiösa upplevelser har Peter Gembäck inte haft sedan han lämnade Knutby.

– Men ibland när jag har haft det mörkt och ångestfyllt väldigt länge har jag kunnat stiga ut från terapin på Riddarholmen i Stockholm och märka att jag liksom nuddar vid något slags lycka. Och kunnat gå på stan i timmar, mellan husen, och känna att det finns någonting läkande i – arkitektur, och vara fri.

Och det är de stunderna som får honom att tro att det kanske finns hopp ändå.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37