Jobbet som stiftsdekan i Borgå stift lediganslås inom kort. Magnus Riska som innehar tjänsten, men just nu har ett missionsuppdrag i Etiopien, avgår på egen begäran. Robert Lemberg som varit tf stiftsdekan i ett antal år går i sin tur i pension i sommar. Men vad sysslar en stiftsdekan med om dagarna? Vad krävs av en dekan och kan jobbet vara en språngbräda rakt in i ett biskopsval? Robert Lemberg rätar ut några frågetecken.
Vad jobbar en stiftsdekan med?
– Huvuduppgiften för en stiftsdekan är ansvaret för utbildningen i stiftet, närmare bestämt fortbildning för präster. Till det hör att tillsammans med stiftssekreteraren för utbildning planera kursinnehåll och ibland föreläsa själv.
– En stor del av arbetet är också att förbereda ärenden som har med utbildning att göra för Domkapitlets sammanträden en gång per månad. Stiftsdekanen ansvarar också för frågor om kollekter.
– Stiftsdekanen har i någon mån ett helhetsansvar i och med att dekanen är en del av Domkapitlets ledning. Dekanen är kanske inte biskopens högra hand, men det ligger inte så långt från sanningen.
Det är en brokig skara medarbetare vid domkapitlet, liksom i församlingarna, blir det någon armbrytning i linjedragning och teologiskt innehåll?
– Vi kan inte vara ense i alla frågor, men i det stora hela går det bra tycker jag. Det är en fördel om dekanen och biskopen har liknande linje och synsätt. Jag föreställer mig att det skulle kunna vara svårt annars.
Vilka egenskaper måste man absolut ha som stiftsdekan?
– Personliga egenskaper som krävs är att man måste vara tålmodig, som med all förvaltning. Och så måste man försöka hålla sig saklig i alla sammanhang, i och med alla människor man har att göra med. Det är bra att kunna driva saker, men om man vill ha folket med sig måste man ta hänsyn till den fart andra har.
– Till de formella kraven hör att en stiftsdekan ska ha avlagt högre pastoralexamen. Det teologiska kunnandet är viktigt. Sedan måste man kunna Borgå stift och hur kyrkan är uppbyggd och konstruerad. Man måste känna till de olika nivåerna och domkapitlets roll i helheten. Sedan är det bra om man har en pedagogisk utbildning eller ett pedagogiskt kunnande i varje fall.
Om man vill avancera karriärmässigt från posten som stiftsdekan, vad kunde det vara?
– Det är väl biskop i så fall. Det är inte ovanligt på finskt håll. Till exempel Mari Leppänen var stiftsdekan och blev sedan biskop. Det kan upplevas som ganska naturligt med ett sådant karriärssteg.
Hur synlig är dekanen i Borgå stift jämfört med de finska stiften?
– Det är möjligt att dekaner är mer synliga på finskt håll än på svenskt. Jag har inga egentliga belägg för det, men jag märker ibland när vi dekaner har möten att vissa dekaner har sådana uppgifter som biskopen har hos oss. Jag tror att biskopen i Borgå stift har en bredare uppgiftspalett än i de finska stiften, men det är min spekulation.
Hinner ni vid domkapitlet med någon linjedragning för hela stiftet, med tanke på allt löpande arbete och administration?
– Det är en jättestor utmaning, och det finns inte mycket tid för det. Ledningsgruppen åker ibland bort för ett par dagar för att hinna tänka. Vi har ledningsgruppsmöte varje månad, men där är det ofta löpande ärenden som diskuteras, och det är sällan man då hinner göra större linjeval.
– Om vi skapar början på en praxis måste vi hinna tänka igenom det principiellt. Det kan bli galet om vi utgår från endast ett konkret fall för att skapa en praxis.
Du har varit kyrkoherde i många år och direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet, hur svårt är jobbet som dekan i jämförelse?
– I alla arbetena har man händerna fulla. Det är lite olika förmågor som krävs. Kravnivån för jobbet som stifsdekan ligger på samma nivå som direktorstjänsten vid KCSA. Men som stiftsdekan är det lite annan profil och annat teologiskt kunnande som krävs i och med utbildningsansvaret, medan direktorsuppdraget kräver mer administrativ begåvning.
