Efter en paus på över ett år är Janette Lagerroos tillbaka som kaplan i Houtskär. Efter en lång och turbulent process, där kapellrådet i Houtskär tydligt uttryckt att de vill se just Lagerroos som sin kaplan, är hon nu behörig, sökte tjänsten och fick den.
Sedan första januari har hon varit tillbaka på församlingskansliet i Houtskär.
Hur har du blivit välkomnad tillbaka efter att ha varit borta i över ett år?
– Inte bara kapellrådet utan alla församlingsmedlemmar har varit glada och uppmuntrande. Alla jag möter säger: Välkommen! Välkommen tillbaka!
På serviceboendet Fridhem satt de på rad och väntade på henne, som barn som väntar på julgubben, skrattar hon.
– Jag har ju hela tiden vetat och fått höra att jag har stöd hos församlingsborna och att de gärna vill ha mig tillbaka. Det fick jag höra hela tiden då jag var borta, och nu har jag fått höra: Oj, vad vi har väntat på dig! Det är klart att det är jättefint. Men jag är ingen frälsare, jag bara jobbar för honom.
Planerar framåt
När Janette Lagerroos jobbade i Houtskär senast startade hon en del ny verksamhet och den finns kvar.
– Jag har inte ändrat på någonting, jag startade grupper redan under min första period och fortsätter med det som finns. Det var församlingsbor som trillade in och ville börja ett stickkafé och jag sa: Självklart börjar vi med ett stickkafé! Så det ska vi ta upp igen.
Samtidigt känns det lugnare att inte ha ett slutdatum på anställningen.
– Nu kan jag fast planera fem år framåt i tiden och utveckla verksamhet på lång sikt.
Ett av de projekten är en meditationsstig runt kyrkan, en idé som föddes redan innan hon kom till Houtskär.
– Den ska vi fortsätta utveckla.
Att mycket ser ganska likadant ut som när hon lämnade församlingen beror också på coronapandemin.
– Det är mycket som hängt i luften och man har inte kunnat göra så mycket det senaste året. När jag kom till kansliet var det nästan en känsla av att jag bara varit borta i två dagar. Nästan allt är som förr. Och ändå har jag varit borta i över ett år.
På grund av coronan är all verksamhet utom gudstjänster och andakter på is just nu.
Har du någon vision för framtiden?
– Det som jag ska försöka förverkliga är att prästgården blir ett församlingshem. Vi har ett församlingshem som är stort och dragigt och opraktiskt. Prästgården passar bra för mindre grupper och används redan delvis. Det krävs en renovering för att tillgänglighetsanpassa utrymmena och sådant kan ta tid.
Lite nya namn har hon varit med och skapat också. På medlemmarnas begäran bytte den finskspråkiga samtalsgruppen namn till ”Pappilan porinat”.
– Då lät den svenska gruppens namn jättetråkigt. Nu heter den Prästgårdsnötter. Prästgårdsnötter är en småkaka som består av två delar med något sött och gott emellan. Sådan är torsdagsträffen: Ser kanske lite trist ut på utsidan men det finns något sött i mitten, och den avnjuts med kaffe!
