Ruth Vesterlund hade inte en tanke på att bli präst, men hennes erfarenheter ledde henne till teologistudier.

Gud kan allt!

Solf.

Ruth Vesterlund var så sjuk att hon redan tagit avsked av sin familj – då upplevde hon att Gud ingrep. Efter det vill hon föra in människor i Guds närhet, inte minst under de bön- och lovsångskvällar som ordnas i Solf.

11.11.2021 kl. 11:14

Under fem års tid var Ruth Vesterlund allvarligt sjuk. Hon hade så svåra magkramper att hon bara tålde tio olika födoämnen. Hon kunde inte jobba, orkade inte heller sitta på en hel gudstjänst. Hennes vikt hade rasat farligt lågt.

– Jag började ta avsked av min familj, jag visste att jag inte skulle orka leva så länge till.

Läkarna kunde inte ge henne någon annan diagnos än svår födoämnesallergi.

Hon deltog regelbundet i samlingar med förbön, och bad alltid om förbön.

– Jag gick fram till förbön eller lämnade förbönslappar. Ibland tänkte jag, att jag kan ju inte alltid gå fram till förbön, men jag kunde inte låta bli för jag var så sjuk. Jag är så tacksam för att mina bönevänner orkade med mig och höll ut.

– Den 19 oktober 1992 vaknade jag och läste bibelordet ”Allt det ni ber om i era böner, tro att det är eder givet, och det skall ske eder så”. Det blev en så speciell dag det kunde bli. Jag upplevde att det här bibelordet gällde mig nu. Jag sa till mina två pojkar, 9 och 18 år, som då hade höstlov: i dag kommer jag att bli helad, Gud gör mig frisk i dag, och jag ska äta samma lunch som ni. Jag såg att de blev bekymrade och rädda.

Ruth Vesterlund åt korv och mos och drack surmjölk, vilket varit helt otänkbart i flera år. Kött, fisk, ägg, mjölkprodukter och inhemska sädesslag gick inte alls och hon hade åkt ambulans till sjukhuset otaliga gånger.

– Jag kände inga besvär efter måltiden och mådde bara bättre och bättre.

– Det blev ett helt förvandlat liv i vår familj, smärtorna gav vika. Därför vet jag vad Gud kan, han kan upprätta en människa helt.

När hennes äldre son senare i livet fick en stroke, som han återhämtat sig från rätt bra, visade det sig att han och Ruth lider av en mycket ovanlig genetisk sjukdom som gör att kroppen inte själv kan producera ett viktigt enzym.

– Jag blev inte fri från sjukdomen, men från magproblemen den orsakade.

Böner och tålamod

Efter de här erfarenheterna ville Ruth Vesterlund vittna om det hon upplevt, och fick också många inbjudningar till olika församlingar.

– Hur ska jag göra för att få berätta om Jesus hela mitt liv, funderade jag.

Hon hade inte haft en tanke på att bli präst, men det ena ledde till det andra och hon inledde studier i teologi, resten är historia. I dag är hon församlingspastor i Solf och Replot, och efter årsskiftet i Kvevlax och Replot.

Ruth Vesterlund har ibland fått bönesvar snabbt, ibland har hon fått vänta i åratal på svar, och vissa svar dröjer än.

– Jag upplever att det blir lättare när man ber. Någonting förändras. Det är väldigt stor skillnad om vi ber för varandra eller om vi inte gör det. Det är som att trycka på en strömbrytare och få ljus i hemmet, som att gå från mörker till ljus.

Kvällarna i Solf kyrka har väckt intresse.

– Det har varit många förbönslappar på altaret.

– Det enda jag vill är att få föra in människor i Guds och Jesu närhet. Vi behöver gemenskapen med vår Herre, oberoende av om vi kallar det bön eller samtal. Vi behöver få berätta om allt vi är tacksamma för och allt som känns svårt och som vi behöver få hjälp med.

BÖN- OCH LOVSÅNGSKVÄLLAR

  • Ordnas ca en gång per månad, se annonsering! Nästa kväll ordnas lördag 4.12 kl. 19 i Solfs kyrka.
  • Ruth Vesterlund leder kvällen. Lovsången ackompanjeras av en kantor.
  • Böneämnen kan lämnas in på förhand i en bönelåda i kyrkan eller till Ruth Vesterlund. Du får förstås vara anonym: ruth.vesterlund@evl.fi, tfn 044 546 2311.
  • Du kan också komma fram till altaret för förbön under kvällen.
Ulrika Hansson


SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37