Simon Ekstrand kör elbil, för miljön.

Planetens gårdskarlar kör biogas- eller elbil

KLIMATET.

Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik.

– Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han.

29.9.2021 kl. 18:21

Vilken typ av bil ska man satsa på i framtiden? Den frågan funderar många på just nu. De främsta alternativen till förbränningsmotorerna som vi har just nu är elbilar och biogasbilar. En av dem som funderar är trädgårdsmästaren Marianne Bränn, anställd av Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet och ansvarig för samfällighetens miljödiplom.

– Vi når inte upp till målet att få en kolneutral kyrka år 2030 genom att lista olika saker. Det måste ju ske en förändring. Men alla har inte råd med en elbil. Jag vill ha praktiska och inte filosofiska svar, säger hon under en presentation av en kommande hållbarhetsdag som Jakobstads svenska församling ska ordna.

Hon är inte nöjd med de verktyg som kyrkan gett för att uppnå målet.

– Jag är inte överens med att vi får poäng för miljödiplomet då vi bygger laddningsstationer vid kyrkorna med tanke på kostnaderna. I stället borde vi fokusera på hur vi ska uppnå målet med en kolneutral kyrka. Vi bor på landsbygden medan de flesta människor som har dragit upp riktlinjerna bor i Helsingfors och åker kollektivtrafik.

Planetens gårdskarl

Mats Björklund ser att kyrkans perspektiv i klimatfrågan handlar om förvaltarskap.

– Vår primära uppgift är att vara planetens gårdskarl. Miljöarbete handlar om människans förhållande till skapelsen medan kristen tro handlar om människans förhållande till skaparen. Kyrkan borde ha en egen och bättre infallsvinkel i miljöfrågan och inte upprepa det som andra säger.

Som bonde tänker han att han tar hand om det här på Guds uppdrag.

– Jag har fått en liten del av den här skapelsen som jag ska förvalta. När jag gör räkenskap för vår Herre kommer han kanske att fråga hur korna hade det.

Teologen Jan-Gustav Björk håller med.

– Kyrkans perspektiv är att vara trädgårdsmästare i skapelsen. Men kyrkans perspektiv är också att vi har hopp. Greta Thunberg är en idol för mig. Men varken hon eller någon annan klimatförespråkare ger något hopp utan säger att vi måste bättra oss. Utifrån vår kristna tro är Jesus tecknet på Guds största ingripande i den här världen och att Gud verkligen vill denna värld, hela kosmos, väl. Han engagerar sig i världen genom Jesus Kristus. Bibeln slutar också med att Gud upprättar hela skapelsen, säger han.

Jimmy Österbacka, också han teolog, säger att förvaltning inte bara handlar om att se en massa resurser som kan utnyttjas. Det handlar om att vårda och bevara, som det grekiska ordet för förvalta betyder i grundtexten.

– I sin bok Därför sörjer jorden tar Peter Halldorf upp forskning som lägger ord på vad klimatkrisen riktigt handlar om. Han hänvisar till en ortodox teolog som säger att vi egentligen inte behöver en ny etik lika mycket som vi behöver ett nytt etos, alltså ett sätt att förhålla oss till världen. Det handlar om vår blick. Vi måste se skapelsen som Guds älskade värld. Hela verkligheten är värdefull. Hela verkligheten kan bli ett sakrament, alltså berätta om Gud.

För Purmobon Niclas Sjöskog ligger de närmaste tankstationerna för biogas i Jakobstad och i Jeppo.

Metallerna saknas

Men tillbaka till bilarna. Vad ska man satsa på?

– Någon har sagt att när det gäller miljön så tenderar vi att låta det perfekta bli det godas motsats. Vi lägger en enorm massa krut på att fundera på om jag ska ha en gasbil eller en elbil. Båda är goda alternativ. Huvudsaken är att vi slipper den tunga brännoljan, säger Björklund.

Det behövs alltså både elbilar och gasbilar och helst ännu flera alternativa drivmedel.

– Vi kan inte ställa om alla bilar i världen till elbilar på en gång. För två år sedan hörde jag Bolidens VD säga att det inte finns tillräckligt med metaller att bygga alla batterier som behövs. De har inte ens hittats. Skulle vi hitta dem idag så tar det tio år innan man kan utvinna dem, säger Niclas Sjöskog.

Han har valt en gasbil som han kör med i jordbruket.

– Jag konstaterade att begagnade gasbilar är väldigt billiga i Sverige. Jag köpte en VW Transporter paketbil årsmodell 2009 som är fabrikskonverterad till biogas .

Simon Ekstrand har å sin sida valt att köpa en begagnad Nissan Leaf årsmodell 2013 som familjens andra bil. Den har byggts från grunden som en elbil med batteripaket, inverter och elmotor. Från förr har familjen en laddningshybrid.

– Vi märkte ganska snabbt att det är så mycket roligare att köra på el än på bensin. Det är mjukare, skönare och tystare på alla sätt, och framförallt billigare. När vi skulle skaffa en bil till så köpte vi en begagnad elbil för att uttryckligen köra korta sträckor med.

Räckvidden och bristen på laddnings- och tankningsstationer är problem för både Nykarlebybon Ekstrand och Purmobon Sjöskog. Ekstrands elbil har en räckvidd på 100 kilometer. Sjöskog har installerat en extra gastank i sin paketbil och har ökat räckvidden från 350 till 600 kilometer. Både den närmaste snabbladdningsstationen och biogasstationen finns i Jakobstad. Det är där Sjöskog tankar på bilden på denna tidnings första sida.

– Idag sker utvecklingen inom bilindustrin absolut mest inom batteritekniken. Formen på det 24 kilowatts batteripaket som finns i min bil från 2013 är exakt samma som finns i 62 kilowatts batteripaketet i dagens modell. Det ger en räckvidd på över fyrahundra kilometer. Det paketet passar också min bil.

Elbilen kan man tanka hemma, men inte lika snabbt. Sjöskog måste däremot tanka i Jakobstad eller Jeppo. I södra Finland finns det gott om tankningsstationer för gasbilar, men ska man norrut krävs planering, den närmaste finns i Uleåborg.

– Det går ännu att köra person- och paketbilar till en tanknings- eller laddningsstation. Men till en grävmaskin eller en skogsmaskin måste man föra ut bränslet. Den frågan är ännu olöst, säger Sjöskog.

Hållbarhetsdagen med bilutställning, korta föredrag och paneldiskussion om kyrkan
och klimatet ordnas vid Församlingscentret i Jakobstad den 2 oktober med början kl 12.

Johan Sandberg


Samhälle. Religion är ett utmanande nyhetsämne som ofta hamnar i skymundan. 18.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den 16.7.1944 uppmanade presidenthustrun Gerda Ryti det finska folket att be för sitt land i krig. 16.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Helsingfors. Målet är en avkastningen på samfällighetens tomter på tre procent, i stället för fem procent som befarats. 15.5.2017 kl. 10:53

Kyrkomötet. Situationen vid kyrkomötet förra veckan, när Leif Nummela avbröts av ordförande Kari Mäkinen i sitt anförande, har väckt diskussion. Nu har Kari Mäkinen kommenterat det som hände. 12.5.2017 kl. 09:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28