Fredrik Kass är tf kyrkoherde i Solf just nu. Han ansvarar för administration och personalledning, medan församlingspastor Ruth Vesterlund är prästen på plats. Hur ser Fredrik Kass på denna turbulenta tid och hur hanterar han stress?
Det står tf framför de flesta titlarna i personalen nu. Men verksamheten är knappast tf ändå?
– Solf församling är en aktiv församling där många medlemmar varit med och burit ansvar i långa tider. Fastän det medför sina utmaningar när anställda byts ut finns det en jättebra grund på de olika verksamhetsområdena. Så verksamheten är inte tf nej!
– Går man långt bak i tiden så får man en bra påminnelse om att kyrkan inte är de anställda utan alla vi som bär kyrkan tillsammans.
Vad vill du hälsa församlingsmedlemmar och anställda?
– Just nu har det varit en lång tid med corona, och vi är inte förbi krönet än. Allt är därför lite öppet med verksamheten. Men jag hoppas det ska normaliseras mer och mer i höst och framför allt under våren.
– När det kommer nya anställda finns det möjlighet att stanna upp och fundera: Vad vill vi göra? Alla kommer in med nya synvinklar och visioner. Samtidigt är det viktigt att inte lägga för hög press på de nya, utan ge varandra tid för att hitta gemenskapen och se vilka vägar vi behöver gå.
Vad gör du själv när livet är fullt av förändringar och stress?
– Jag försöker få tid för stillhet, såsom bönestunder. Jag bor i prästgården nära kyrkan i Kvevlax och har förmånen att kunna gå till kyrkan och sätta mig en stund, eller ta en promenad. Jag behöver egen tid, då brukar tankarna skingras och jag inser att inte allt kretsar kring mig och mina problem.
– Jag pratar också med min fru. När det är mycket där hemma med barn och vardagsbestyr är det viktigt att möta en vuxenblick och känna av det stödet.
Hur ser du på hösten och framtiden?
– Vaccinationerna som tar fart ger hopp. Samtidigt har vi hela tiden tänkt: Då blir det bättre! Jul kan vi fira normalt! Påsken blir sig lik! Men det har kommit bakslag hela tiden, så det är en tudelad känsla. Jag hoppas det blir bättre, men har varit med om att hoppet kommit på skam.
– Om man ser längre fram står hela kyrkan, Korsholms kyrkliga samfällighet och Solfs församling inför stora utmaningar i framtiden. Vi måste fundera på strukturer och framförallt på församlingslivet: Hur ska vi nå nya människor, göra församlingslivet relevant och bygga gemenskaper där människor känner sig hemma?
– Vi får komma ihåg att församlingen är vi alla! Det är det som ger hopp och tröst när man funderar på hur saker ska gå. Kristus är församlingens mitt och hopp, där kring honom står vi.
