Mikaela Björklund: "Församlingen är som ett andra hem"

NÄRPES.

Att vara uppvuxen i en prästfamilj har gett en bra grund, tycker Mikaela Björklund. Det har lärt henne att lyssna och att umgås med människor med olika slags bakgrund.

6.8.2021 kl. 16:50

– Det är kanske inte den enklaste uppväxten men jag är väldigt tacksam att jag har de erfarenheterna i bagaget. Man blir inte nödvändigtvis hemskt förvånad över de berättelser man får höra, utan man vet att livet faktiskt kan se mycket olika ut, säger Mikaela
Björklund.

Under hennes uppväxt hände det sig en och annan gång att det ringde människor i allvarlig nöd till familjens telefon. Det kunde vara kris i äktenskapet eller någon som såg mörkt på livet. Om hennes far, kyrkoherden Börje Lillsjö, inte var hemma kunde någon annan i familjen få rycka in som samtalspartner.

– Nöden var så stor att de ändå måste få berätta. Vissa gånger kände man sig som tonåring ganska kort i rocken och tänkte ”Oj, vad ska jag säga nu?” Det slutade med att vi såg till att vi alltid hade en bibel på telefonbordet. Om man inte kunde säga något annat kunde man åtminstone bläddra lite i den och se om det fanns något som man kunde dela med sig av.

Lyssnandets konst

Att kunna lyssna är viktigt också i hennes arbete som stadsdirektör i Närpes.

Som kommundirektör får man ta del av utmaningar och bekymmer som människor har. Då tror jag att det är viktigt att man fått lära sig att det finns allt möjligt som människor kan tampas med, och att man åtminstone kan lyssna, även om man inte alltid kan lösa människors problem.

Under hennes barndom hann familjen bo på många olika orter: Hangö, Kristinestad, Sideby, Korsnäs och Helsingfors. Hon var i högstadieåldern när familjen slog ner bopålarna i Närpes.

– Det var inte alltid lätt att rota sig och rota om sig, men jag har haft stor nytta av det senare när jag jobbat som lärarutbildare, varit aktiv som politiker, och nu som stadsdirektör. Jag vet hur livet funkar i olika ändar av Svenskfinland och jag har lärt mig att etablera nya relationer.

”Vart är vi på väg?”

Församlingen har alltid känts som hemma för Mikaela Björklund. Därför var det ett naturligt steg att tidigt engagera sig och ta ansvar i församlingen.

– Jag blev faktiskt invald som kyrkligt förtroendevald redan när jag var 19. Sedan dess har jag varit med på något sätt, antingen i fullmäktige eller församlingsrådet.

Just nu har Närpes församling ett omfattande strategiarbete på gång. ”En oerhört stimulerande process”, säger Mikaela Björklund. Det viktigaste är riktningen.

– Vi måste gemensamt uttala vart vi är på väg! Annars kan vi inte säkert veta att vi förstår varandra.

Hon har suttit med i den grupp som tagit fram grundmaterial för arbetet.

– Vad är Närpes? Hur ser Närpesborna ut i dag? Vilka är våra styrkor och utmaningarna i vårt lokalsamhälle?

Det är några av frågorna som klargörs i omvärldsanalysen. Också församlingens verksamhetsförutsättningar ska synas på djupet. I augusti blir det en andra workshop med både anställda och förtroendevalda, och sedan ska strategin skrivas ihop och användas i verksamhetsplaneringen.

Också i kyrkans övergripande strategi finns många goda tankar att ta till sig, konstaterar hon.

– Framför allt det att man ser att lekmannaaktiviteten behövs. Men det är lättare sagt än gjort att verkställa konsekvent.

Mikaela Björklund

Är stadsdirektör i Närpes.

Familj: maken Per-Erik, fyra döttrar i åldrarna 11 till 23.

Intressen: läsning, körsång. Förtroendevald i församlingen, ordförande för FDUV.

Hurdan ledare vill du vara? Eftertänksam och stödjande. Jag vill medvetet lyfta fram och fostra in nya generationer i samhällsbygget.

Pian Wistbacka


Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04