Hela hösten, vintern och våren väntar de. Ibland sitter de i fönstret och följer längtansfullt med hur talgoxarna flyger av och an i syrenbuskarna. Snart är det dags. Människornas semester börjar snart och det betyder också semester och miljöombyte för familjens två katter.
Hemma i Nordsjö finns det alltför många faror som lurar bakom knuten, så våra två bondkattherrar får nöja sig med uteliv endast på sommaren då vi åker till vårt sommarparadis.
Visst finns det faror i sommarparadiset också. Rävar, rovfåglar, mårdhundar och till och med lodjur. Varje sommar när vi åker iväg med vår fullastade båt fladdrar det en massa fjärilar i min mage. Är bandet mellan mig och mina katter så starkt att de även den här sommaren ska hålla sig nära mig och inte sticka iväg och aldrig komma tillbaka?
Har jag hittills kunnat erbjuda dem det allra bästa så att de ska välja att komma tillbaka till mig, trots sin nyvunna frihet? Visserligen har våra kära familjemedlemmar redan fått gå fritt ute på ön i tio somrar och inget har hänt dem hittills, men man vet ju aldrig.
Båten närmar sig sakta bryggan och katterna tittar nyfiket ut genom det lilla gallret i buren. Det tar lite tid att förtöja och lasta ur båten. Den ena katten krafsar otåligt på luckan. Jag öppnar luckan och katterna, på helspänn, liksom smyger ut från buren och beger sig iväg på en första inspektionsrunda.
På något sätt föreställer jag mig att det är så här vår Himmelska Far ser på oss. Helst skulle Gud vilja hålla sina människor nära sig men Han vet att vi behöver vår frihet. Friheten är en del av att vara människa. Så Han hoppas och tror att dopet ska vara ett tillräckligt starkt band mellan oss och Honom. Ett band så starkt att även om vi villar bort oss i något skede av livet, ska vi ändå förr eller senare välja att återvända till Hans trygga famn.
Katterna har inspekterat sommarstugan och närområdet och verkar nöjda. Den ena sätter sig på trappan i solen och börjar omsorgsfullt tvätta sig. Den andra kontrollerar innehållet i matskålen. Som innekatt från storstan är man ju ändå van vid en viss nivå på servicen.
Daniela Hildén jobbar som familjearbetare.
