Vanda svenska församling har sin utrymmen i nya Dickursby kyrka.

Monica Cleve för Vandas kyrkoherdeval vidare till domstol

kyrkoherdeval.

I mitten av april valde församlingsrådet i Vanda Kristian Willis till kyrkoherde trots att Monica Cleve enligt beredningen var mer meriterad. Cleve kommer nu att föra frågan vidare till förvaltningsdomstol.

19.5.2021 kl. 14:20

Monica Cleve kom först med ett rättelseyrkande till församlingsrådet, som förkastade yrkandet med rösterna 9–2 vid sitt möte på tisdag kväll.

Efter att Cleve fått besked om församlingsrådets beslut meddelade hon att hon för ärendet vidare.

– Jag kommer att föra frågan vidare till förvaltningsdomstolen, säger hon, men vill inte i det här skedet kommentera frågan mer än så.

I mitten av april valde församlingsrådet i Vanda svenska församling Kristian Willis till ny kyrkoherde i församlingen. Inför valet konstaterade både domkapitlet i sitt utlåtande och kyrkoherde Kim Rantala från Tammerfors, som beredde ärendet, att Cleve ”i skicklighet och kunnande är mera meriterad”.

Vanda svenska församlings kyrkoherde Martin Fagerudd säger att det att församlingsrådet valde Kristian Willis framför Monica Cleve baserar sig på motiveringar som nu är offentliga och nedtecknade i protokollet från tisdagens möte. Han tycker att domkapitlets utlåtande, som alltså förespråkar Monica Cleve, är ”ganska magert”.

– Jag tycker inte att domkapitlet har gjort ett bra arbete där, jag har en känsla av att deras intervju främst går ut på att säkerställa att båda kandidaterna kan samarbeta med både kvinnor och män. Domkapitlet har inte ställt frågor som skulle djuploda vad det betyder att vara kyrkoherde och vad det ansvaret innebär. Att vara kyrkoherde är att berätta för medarbetarna vart man tycker att församlingen ska vara på väg, säger Fagerudd.

I protokollet motiverar församlingsrådet valet av Willis med att Willis gav längre och mer övertygande svar på intervjugruppens frågor.

”Innehållet i Willis svar omfattade de stora linjerna i kyrkoherdens uppgift och återspeglar en visionär helhetssyn. Denna inskränker sig inte till den enskilda församlingen utan omfattar folkkyrkan och en framtidssyn för den. Willis ser på kyrkoherdens uppgift utifrån helheten av hela kyrkans perspektiv som också skall bli verklighet i den enskilda församlingen. Ur detta perspektiv följer att Willis sätter församlingsmedlemmarna i centrum, eftersom han vill aktivera de frivilliga och ge dem meningsfulla uppgifter”, står det i protokollet.

– Församlingsrådet måste kunna motivera sitt beslut, framför allt om man väljer en mindre meriterad kandidat framför en mer meriterad. Det måste vara så avgörande synpunkter att de nästan är odiskutabla, säger Martin Fagerudd och menar att Kristian Willis vision för församlingen var en sådan, avgörande faktor.

I sitt rättelseyrkande tar Monica Cleve upp bland annat det faktum att man inte verkställt psykologtest av kandidaterna, och inte heller ordnat en virtuell paneldebatt, som vanliga församlingsmedlemmar skulle ha fått ta del av. ”Alla dessa omständigheter tyder på att man inte har planerat ett förrätta ett verkligt val, utan man har haft sin kandidat färdigspikade redan på förhand”, skriver Cleve i rättelseyrkandet.

I sitt rättelsetyrkande hänvisar Cleve också till själva intervjusituationen. Den räckte för hennes del enbart i 25 minuter och intervjufrågorna hölls på ett mycket allmän nivå, utan att alls gå in på den ifrågavarande tjänsten och hennes åsikter och planer för jobbet, skriver hon.

Monica Cleve har cirka nio års erfarenhet som präst, varav sammanlagt 1 år och 4 månader som tf. kyrkoherde i Sjundeå svenska, Siuntion suomalainen och Tenala och Bromarvs församlingar. Cleve har före sin prästvigning gjort karriär inom diplomati och äldrevård och hon innehar förtroendeuppdrag inom Borgå stift, i Kyrkans central för det svenska arbetet och i flera kyrkligt relaterade föreningar.

Kristian Willis å sin sida har cirka 4,5 års erfarenhet som präst, varav tre år i Karis-Pojo församling och 1,5 år för det engelska arbetet i Helsingfors kyrkliga samfällighet.

Nyheten har den 20.5 kl. 9.40 kompletterats med uppgiften att Monica Cleve för frågan vidare till förvaltningsdomtolen.

Sofia Torvalds


Samhälle. Religion är ett utmanande nyhetsämne som ofta hamnar i skymundan. 18.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den 16.7.1944 uppmanade presidenthustrun Gerda Ryti det finska folket att be för sitt land i krig. 16.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Helsingfors. Målet är en avkastningen på samfällighetens tomter på tre procent, i stället för fem procent som befarats. 15.5.2017 kl. 10:53

Kyrkomötet. Situationen vid kyrkomötet förra veckan, när Leif Nummela avbröts av ordförande Kari Mäkinen i sitt anförande, har väckt diskussion. Nu har Kari Mäkinen kommenterat det som hände. 12.5.2017 kl. 09:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28