Kaj Löfvik berättar att han är född i Vasa, men bor numera tillsammans med hustrun Paula och familjen i Veikars. Hans odlingar finns vid fruns barndomshem i Staversby.
– Vi bor på ena sidan av Kyro älv och odlar på den andra. Fågelvägen är avståndet kort, men med bil blir det en lite längre bit, säger han.
Han berättar att hans intresse för natur och odling kom sig av att hans föräldrar då han var omkring ett år gammal köpte en sommarstuga i Södra Vallgrund.
– Mamma är mycket intresserad av odling så vid stugan försökte vi anlägga trädgårdsland mellan stenar och stubbar, berättar han och tillägger att han lärde sig hur viktig god odlingsjord är.
– Vi komposterade tång och grävde ut utdöda myrstackar och använde oss av det. Hela uppväxten tillbringade jag helger och lov ute vid stugan.
Intresset blev ett yrke
Småningom utbildade han sig inom sitt intresseområde, först till trädgårdsmästare och sedan till hortonom, och blev också yrkeslärare.
– Jag har bland annat jobbat som församlingsträdgårdsmästare åt Korsholms svenska församling i åtta år. Jag jobbade också som lärare på trädgårdsskolan i Gamla Vasa, men upplevde att utbildningen hotades av nedläggning och att jag fick arbeta motströms, vilket höll på att bränna ut mig.
Han längtade efter att få arbeta på heltid med odlingarna vid gården i Staversby och valde att säga upp sig.
– Det har varit jättefina år och jag har aldrig ångrat mig. Jag har inte så stort socialt behov av kollegor utan trivs bra med att jobba självständigt, men eftersom arbetet inte ger så mycket pengar brukar jag också ta emot ströjobb i olika omfattning och har bland annat arbetat som morris- och eftisledare i Veikars. Just nu jobbar jag som handledare vid Optima.
Med odling närmast hjärtat
Kaj beskriver det som att det är odling hans hjärta brinner för.
– Ibland har jag funderat på att utvidga verksamheten på gården, men inser hur mycket arbete det medför att odla större mängder exempelvis för försäljning. Jag vill odla i liten skala och arbeta för hand. Så jag odlar mest för husbehov.
Kaj trivs med att ha en konkret fysisk kontakt med naturen och odlingsjorden.
– Då jag odlar känner jag särskilt starkt att jag är en del av Skapelsen, säger han. Jag njuter av årstidernas växlingar, skiftningarna i väderleken, dofterna. Att odla är en multidimensionell upplevelse och jag känner hur jag blir en del av platsen. Som stadsbo kunde jag uppleva mig som rotlös, men odlingen rotar mig i Staversby.
Han erkänner att själva skörden inte alltid är målet med odlingen.
– Jag kan njuta av en sådan sak att jorden blir allt lättare att bearbeta för varje år. Det är en stor glädje. Jag strävar efter att på alla sätt jag kan öka den biologiska mångfalden. Vi människor har ett stort ansvar för livet på jorden och jag vill bidra till det. Jag har restaurerat gamla betesmarker där jag låter några får gå och beta, jag håller dem öppna, jag höbärgar ängarna och sysslar samtidigt med landskapsvård.
foto: privat / Kaj Löfvik
Också en miljöaspekt
Han berättar också om sitt intresse för olika odlingssätt och -metoder och att han tänker på miljön till exempel genom att öka humushalten i jorden, vilket gör den bördigare. Att köra ner organiskt material i jorden, regenerativ odling, gör odlingsjorden till en kolsänka, vilket bidrar till att minska växthuseffekten. Det ser han som en stor potential i jordbruket.
– Jag tillverkar också egen träkol som jag laddar med näring exempelvis i utedasset och sedan använder i jorden. Jag har provat på kompostering och använt komposten som växt-
underlag till exempel för squash. Täckodling är en intressant odlingsmetod där jorden hålls fuktig under odlingssäsongen och man kan använda gräsklipp och annat organiskt material.
Han tänker sig också att maten är en stor del av familjens konsumtion och att odling av en del av maten känns som en miljövinst.
– Maten produceras nära hemmet och behöver inte transporteras långa vägar. Det känns bra att äta mat man själv har odlat, kanske kan man säga att sådan mat är ännu mera välgörande. Man vet hur den är odlad och har ett sorts förhållande till växterna.
På tröskeln till odlingssäsongen
Just nu har odlingssäsongen inte riktigt tagit fart ännu.
– Vi har sått tomatplantor, förkultiverar olika kålsorter och förgror potatis. Det första gröna som sticker upp är alltid lika roligt att se.
Potatisen är den viktigaste grödan. foto: privat / Kaj Löfvik
– Det ger mycket då man odlar potatis. Den ger god skörd, mättar så mycket mera än exempelvis sallad och utgör stommen i maten. Målet är att vara helt självförsörjande på potatis och kunna äta egen potatis året om.
Han berättar att han också har bärbuskar och äppelträd och sår ettåriga sommarblommor både för ögonfröjd och för att de lockar till sig fjärilar och andra insekter.
– Jag tror nog också på att det estetiska i en trädgård är välgörande. Samtidigt är till exempel solrosor och kryddväxter som mynta också bra växter att odla för fjärilarnas skull. Jag odlar utan bekämpningsmedel och då är det bra med så stor biologisk mångfald som möjligt eftersom många insekter och fåglar hjälper till att minska antalet skadegörare i odlingarna.
Naturens helande krafter
Senaste år var på alla sätt tungt då äldsta sonen drunknade under en utlandsresa.
– Jag visste inte hur jag skulle orka med odlingarna. Men så tänkte jag på att han också tyckte om att odla och ofta var med mig och hjälpte till, planterade äppelträd och så vidare. Och så tänkte jag att han knappast skulle vilja att jag skulle ge upp och sluta odla. Att fortsätta odla var på sätt och vis ett sätt att få vara nära min son.
Kaj berättar att han småningom märkte hur arbetet med odlingarna fungerade som en terapi som gav honom nya krafter och tröst i den svåra situationen.
– Det var välgörande att sätta fokus på något utanför ens egna tankar och att se resultat av ens arbete. Allt är fyllt av liv – också om man själv inte känner sig sådan just då.
Han funderar att det nog kunde vara bra för nutidsmänniskan att jorda sig konkret genom odling.
– Då man odlar befinner man sig i en särskild rytm eller ett naturligt tempo. Förhållandena som råder styr rytmen, som biologiskt sett passar oss människor bättre än det uppskruvade tempo vi ofta lever vårt liv i. Då det regnar, regnar det och det är bara så det är. Då får man vänta tills det slutar.
Han beskriver sig som högkänslig och blir trött när det är mycket ljud omkring honom.
– För mig är det en lugnande och återhämtande miljö att vara nära naturen. Naturen har verkligen en helande och hälsofrämjande inverkan på oss människor.
