Den kristna påsken handlar om hur Jesus korsfästs, dör och sedan uppstår från det döda. Men varför behövde Jesus dö, och vad har det att göra med oss i dag?
– Våra handlingar leder till både goda och onda konsekvenser och det verkar historiskt som om de dåliga konsekvenserna dominerar. Trots att de flesta av oss har goda intentioner samverkar det här till att göra saker orättvisare, våldsammare och svårare och till att vi utnyttjar jordens resurser på ett kortsiktigt sätt, säger Patrik Hagman, teolog och författare.
Enligt kristendomen valde Gud att bli människa för att göra något åt den här situationen. Jesus utsätts för många olika typer av onda handlingar – till exempel av det romerska imperiets maktapparat, av religiöst hyckleri och av mänsklig feghet.
– Allt detta drabbar Jesus med full kraft, men när Jesus uppstår efter döden byts den onda kedjan av konsekvenser ut mot en god kedja. Balansen mellan de onda och de goda konsekvenserna förändras och verkligheten och skapelsen börjar mycket långsamt helas. Konsekvensen av det är att vi människor får ett val – vill vi vara del av de onda händelsekedjorna som håller på att försvagas, eller vill vi vara del av den nya rörelse som Jesus uppståndelse har introducerat, vara med om att upprätta verkligheten?
»När Jesus uppstår efter döden byts den onda kedjan av konsekvenser ut mot en god kedja.«
Men hade människor inte möjlighet att välja också före Jesus kom in i världen?
– Klart att människor kunde göra gott eller ont, men människan var bunden vid ett öde som Jesus frigör oss från. När kristendomen talar om att Jesus befriar oss från döden syftar man inte på döden i biologisk mening utan på att vi befriats från kraften som leder till att världen blir mera våldsam.
I stället är vi människor inbjudna att ta del i processen att vända världen i en bättre riktning.
– Det verkar som om Gud tycker att det bästa sättet att visa sin kärlek till oss är att inkludera oss i det här arbetet. Skulle allt bara ske över våra huvuden och inte inkludera oss skulle våra liv vara rätt meningslösa.
Kan det inte bli något som ytterligare driver på vår prestationshets?
– Det knepiga är att svaret på vår känsla av att vi har för mycket krav på oss inte är att vi inte ska ha några krav på oss alls. Gud erbjuder oss en möjlighet att ingå i något som är större än oss själva där det inte är vi som har huvudansvaret.
»Det här är en annan sak än att försöka rädda världen på egen hand.«
I sin plan för att rädda världen har Gud räknat med att vi inte kommer att lyckas med alla våra försök, men våra försök har ändå en betydelse i den stora planen.
– Det här är en annan sak än att försöka rädda världen på egen hand. Men skillnaden är svår för oss att förstå eftersom vi lever i en tid som är så individualistisk. Vi tänker att det bara är mitt liv som spelar roll.
– Att jag gör en liten sak som att hålla upp dörren för någon kan genom den så kallade fjärilseffekten leda till att någon kan komma på lösningen på klimatkrisen. Den sortens samband finns men vi har inte möjlighet att ha koll på dem – men det är väl det vi tror att Gud har.
– Det man som kristen får tro är att mina små insatser spelar in i något större även om jag inte kan se det.
Foton: Pixabay. Collage: Malin Aho.
Men om Jesus tagit på sig mänsklighetens synder och dött för dem, spelar det då någon roll om jag försöker välja det goda? Allt är ju ändå förlåtet?
– Orsaken till att jag ska göra något är att Gud bryr sig om sin skapelse i helhet och förhåller sig till den som om varje liten mygga skulle vara en del av honom själv. Det betyder att även sådant jag inte ser en nytta med är värdefullt, till exempel det som är vackert och trevligt.
Vi kopplar ofta värdet av våra handlingar till hur de kommer att få andra människor att uppfatta oss.
– Vi tänker att om jag går ner i vikt eller blir lite effektivare kommer andra människor att tycka om mig. Se på dig själv med Guds blick i stället! Det här låter som en löjlig kliché för att det är så enkelt, men om man tittar på vad det verkligen betyder kommer vi tillbaka till det här med att Gud har skapat sådant som han vill ha och att vi har ett värde i oss själva.
– Vårt värde är inte knutet till vår prestation, men det är helt klart att vår känsla av att vårt liv har innehåll, riktning och syfte är kopplad till våra ansträngningar.
Att sträva mot något är enligt Hagman det som ger vårt liv verkligt innehåll. Men samtidigt: Att jag ibland misslyckas i mina strävanden gör inte att mitt värde sjunker.
– Det är lätt att säga, men inte alltid så lätt att efterleva. Men man får inte komma med billig nåd och säga: du behöver inte försöka, du är bra som du är. Det är att underskatta människor, för jag tror att vi alla vet att en dag när jag åstadkommit något vettigt känns bättre än en dag när jag bara tittat på Netflix.
– Det är helt klart att min upplevelse av mitt livs kvalitet är kopplad till att jag odlar relationer eller försöker åstadkomma något relevant. Det är inte ett hjärnspöke som talar till mig. Hjärnspöket är däremot det som säger: du lyckades inte med det du försökte, alltså är du värdelös.
Hagman påminner också om att det är viktigt att tanken om de goda gärningarna inte får bli svartvit åt vare sig det ena eller det andra hållet.
– Min grundhållning är att kristendomen och teologin hjälper oss att se allt nyanserat. Det är klart att vi i viss mån behöver praktiker som tar fram det goda i oss och det ingår också i detta att vara människa att vi kan överträffa oss själva och göra det som inte gjorts förut, både som individer och som kultur. Människan har den här potentialen till något fantastiskt och den gör oss till de vi är.
Patrik Hagman
- Teolog och författare.
- Gift med Emma Audas.
- Favoritmat under påsken: Nästan vad som helst som innehåller choklad.
- Gör på långfredagen: Går i så många gudstjänster som möjligt, lever ett stillsamt liv.
- Favoritbibelställe relaterat till påsken: ”Varför söker ni den levande här bland de döda?” (Luk 23:5)
