Kerstin Vikström har haft varierande uppgifter som lärare, missionär, mamma till fyra och värdinna i biskopsgården.

"Kärnan har jag aldrig mist"

Borgå.

Kerstin Vikström slutar aldrig att förundras över hur tron bär de människor som lever i svårigheter. Frivilligarbete har alltid varit en livsstil för henne.

3.3.2021 kl. 00:00

Kerstin Vikström befinner sig i fritidsbostaden i Kronoby när hon blir uppringd för en intervju.

– Det är så härligt! Vi har en lägenhet här och är omgivna av skog på alla sidor, säger hon.

Tron fick hon med modersmjölken, och att engagera sig som frivillig i församlingen föll sig väldigt naturligt.

– Det var en väckelse bland ungdomar här i Österbotten på 1950-talet. De gav stort ansvar i Kronoby församling när jag var ung. Jag fick genast uppgifter och ledde olika barngrupper till exempel. Jag upplever att det fortsättningsvis är likadant: vart du än kommer och vill göra frivilligarbete så får du ansvar.

Just nu leder hon en missionskrets i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

– Vi håller andakter, sjunger psalmer, tar del av missionärernas rundbrev och samtalar. Det uppstår väldigt fina och djupa diskussioner! Vi har också samlat in över hundra euro per gång till missionen, trots att vi inte är så många. Det är väldigt generösa människor.

Som lärare och missionär har hennes hjärta alltid funnits främst hos kvinnor och barn. Som värdinna i biskopsgården lärde hon sig en viktig sak.

– Att vara värdinna i biskopsgården i 24 år och ha familj och jobb samtidigt var inte helt lätt alla gånger. Då lärde jag mig att man måste planera!

Vad skulle Jesus ha gjort?

Hon beskriver sin tro som väldigt Jesuscentrerad.

– Det har den varit genom alla år. Jag funderar alltid på vad Jesus skulle ha gjort.

Om han satt där i samma rum som du nu, hurdan tror du han hade varit?

– Kärleksfull och god, sådan ser jag honom framför mig. Och att jag får komma till honom i alla situationer sådan som jag är, ledsen, glad, sjuk eller eländig.

Som missionärer i Tanzania fick Kerstin och maken Erik Vikström se också livets skuggsidor. Hennes tro har ibland naggats i kanterna när hon sett lidande på nära håll.

– Men kärnan har jag aldrig mist.

– Det jag tagit med mig är hur människor orkar leva vidare i fattigdom och svårigheter, hur tron bär dem vidare. Tänk om vi här kunde ha samma starka tro, och inse hur bra vi har det som får leva i ett land utan krig och svält.

Hon har en devis som hon försöker leva enligt.

– En medmänniska som ber mycket sa till mig en gång: ”Du ska nämna och lämna, lita på att Herren sköter det.” Det är inte så lätt, men man måste försöka.


KERSTIN VIKSTRÖM

  • Har jobbat som lågstadielärare och missionär.
  • Familj: Gift med Erik Vikström, fyra barn, åtta barnbarn och tre barnbarnsbarn.
  • Längtar efter: Ett slut på coronan så hon får krama om alla barn och barnbarn.
Ulrika Hansson


den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12