– Jag har nästan alltid funderat på om det här är jag, eller om det är spår från min barndom. Ibland måste jag kolla med kompisar om det är okej att reagera med så mycket ilska som jag gör eller om jag överreagerar.
Elaine Eksvärd har gett ut flera böcker om retorik och fått stor synlighet i Sverige. För några år sedan gav hon ut boken Medan han ännu lever där hon berättade om de sexuella övergrepp som hennes pappa utsatte henne för när hon var barn. I höst har hon gett ut Överlevare – Att bli hel efter en trasig barndom som handlar om hur hon som vuxen bearbetat de spår som övergreppen lämnat. Hon har valt att berätta öppet om det hon varit med om och hur det påverkat henne.
– Jag hoppas att jag kan hjälpa några stycken att slippa vara med om allt det jag varit med om. Det känns dessutom inte som om jag berättar om mig själv, utan utan om konsekvenser av sexuella övergrepp och hur de påverkade mitt liv.
Ett fyrverkeri åt alla håll
Elaine Eksvärd har haft nära till sin ilska ända sedan hon i tonåren förstod att det som pappan utsatt henne för var fel.
– Jag är inte konflikträdd, jag tycker det är ganska skönt att bråka. Det blir kanske så när man varit så snäll i barndomen och bara gjort som alla säger.
Ilskan förstörde många relationer för henne. Hon blev kategorisk och kunde reagera kraftigt, till exempel i situationer där hon upplevde att den andra personen inte tog hennes parti tillräckligt kraftigt.
– Jag kunde ha rätt i sak men fel i uttryck. – Det är lite som en drog, jag kan njuta av ruset av att sätta någon på plats, även om jag intellektuellt förstår att det inte är rätt. Det kittlar direkt när vi börjar prata om det. Men numera sparar jag min ilska till dem som faktiskt förtjänar den, förut var den som ett fyrverkeri som gick åt alla håll.
Ilskan ledde till att hon sade upp kontakten med flera av sina vänner, och svårigheten att hantera lugna gråskalor i relationer gjorde också att hon separerade från sin man under mer än ett års tid. Småningom insåg hon att hon tar konflikter i turboväxel och hennes terapeut hjälpte henne att hitta och använda andra lägen i ilskans växellåda.
Hur växlade du ner ilskan i praktiken?
– När andra räknar till tio kanske jag behöver räkna till femhundra. Om jag inte kan vara trevlig går jag därifrån, tar kanske en promenad.
– Men ibland är det helt okej att bli arg. Till exempel när jag ser att någon trycker ner någon annan, när jag kan bidra med civilkurage eller reagera på att barn behandlas illa. Men jag har lärt mig att inte sätta mig själv i fara, och att prata i stället för att skrika.
Lära barn om integritet
Hennes egen barndom hade kunnat se annorlunda ut om vuxna omkring henne varit mer uppmärksamma.
Elaine Eksvärd önskar att vuxna sett vad som hände när hon var barn. FOTO:Privat
– I skolorna borde man prata om barns integritet och om att barn får säga: Stopp, min kropp! Men vi måste också lära vuxna att respektera barns integritet.
När hon föreläste för rektorer om sexuella övergrepp undrade alla: Hur ser man att ett barn utsatts för övergrepp?
– Jag sa: Det är inget man ser. Försök inte leta efter tecken, det är bättre att du tar till dig siffrorna: Statistiskt sett är det sex barn i varje klass som utsatts eller kommer att bli utsatta för sexuellt utnyttjande. 90 procent av dem kommer att bli utnyttjade av en nära anhörig.
Vi måste förebygga – informera barn om deras rättigheter och lära dem att de har rätt att sätta gränser.
– Vi lär barn att säga tack och att de inte ska slåss. Men vi lär dem inte att privata delar är privata, vilket är väldigt märkligt. Vi behöver lägga till några självklara moment i det vi lär barn, så att pedofilerna inte får försprång.
– Jag stoppar vuxna som säger ”Krama Elaine!” till sina barn, säger att det behöver man inte göra om man inte vill.
Uppmana inte att förlåta
Åren i terapi ledde till att hon började höra av sig till vänner som hon i ilskan sagt upp kontakten med. Hon bad dem om förlåtelse och förklarade vad som låg bakom ilskan.
– Har man ett uns av mitt temperament är det på sin plats att gå på en liten förlåt-turné och förklara varför ett utbrott kan ta sådana proportioner och varför man kan bli så kategorisk och känslokall helt plötsligt.
Hon tycker att vi borde fundera mer över vem vi själva borde be om förlåtelse av i ställer för att uppmana andra att förlåta. Den som blivit utsatt för övergrepp behöver fokusera på att gå vidare och pussla ihop sitt liv i stället för att fokusera ännu mer på pedofilen.
– Det är så enkelt för en som inte sett en pedofil på nära håll och blivit utsatt för det de gör att prata om förlåtelse. Det verkar som om de tror att vi är förgiftade av vår ilska, men egentligen är ilskan en gräns som vi behöver. Vi överlevare har ju förlåtit våra förövare hela vår barndom. Vi behöver en tid av att sätta gränser och vara förbannade.
"Det var lättare för Jesus att förlåta, hans pappa var ju Gud."
Vreden och gränssättningen behöver få sin tid och sitt utrymme – också i kyrkan.
– Till och med Jesus var förbannad. Och jag tänker att det var lättare för Jesus att förlåta, hans pappa var ju Gud. Kan vi inte bli lite arga först innan vi börjar med halleluja?
– Folk som inte blivit sexuellt utnyttjade måste vakta sin tunga lite och inte säga: du kommer att bli fri när du förlåtit den här personen. Den personen kommer att bli fri när han ber om förlåtelse av Gud.
Men det är inte bara i kyrkan som den som utsatts för sexuella övergrepp kan mötas av frågan: Har du förlåtit din förövare?
– Man frågar inte en vuxen kvinna som blivit våldtagen om hon förlåtit sin våldtäktsman. Men den frågan kan man ställa till den som blivit utsatt för övergrepp som barn. Vi kräver så oerhört mycket av barn.
