Ida-Maria Pekkarinen längtar inte tillbaka till frisörsalongen.

"Det är ett av de galnaste exemplen på hur Gud har lett mig"

profilen.

Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes.

1.10.2020 kl. 17:04

Flytten till Helsingfors var inget Ida-Maria Pekkarinen hade planerat. Hösten 2016 var hon påväg till Norge på en bibelskola med lovsång som inriktning. Men något satte käppar i hjulen för resan. Hon fick aldrig bekräftelsen från organisationen.

– Jag skickade säkert tio mejl. Datumet när den skulle börja kom bara närmare och jag ville hinna packa ihop mitt liv.

Till slut fick hon ett kort svar: ”Hej, tack för din ansökan, vi har tyvärr inte plats för dig på den här kursen.”

Plötsligt befann hon sig i ett vakuum, redan på väg bort men utan någonstans att ta vägen.

Hennes ungdomsledare sträckte fram ett halmstrå, ett tips om en lärjungaskola som Petrus församling skulle ordna.

Senare, när hon berättade hela historien om hur hon hamnade där för sina kurskamrater, började ledaren Benjamin Sandell skratta: han hade bett att en lovsångsledare skulle anmäla sig till skolan.

– Det är nog ett av de galnaste exemplen på hur Gud har lett mig. Jag skulle aldrig själv ha valt att stanna i Finland. Tänk att Gud kunde vända min situation till ett bönesvar för någon annan.

Att välja ledarrollen

När året gått fick Ida-Maria Pekkarinen frågan om hon ville bli kvar, och hjälpa till att leda nästa grupp. Hon blev nu ledare för människor som var hennes jämnåriga och kompisar. Det blev också en stor identitetsfråga.

– Det tog ett tag att välja att stiga in i rollen. Det handlade kanske mer om hur jag såg på mig själv än hur andra såg på mig. Jag tyckte inte att jag hade den kunskap som krävdes.

Till slut förstod hon hur Gud kunde använda henne.

– Jag har ändå levt ett liv med Jesus. När jag talar eller berättar kommer det från en plats av: det här har jag upptäckt tillsammans med Jesus, så här har det sett ut i min vardag.

I Transform ställer de två frågor: Vad säger Gud? Vad har du tänkt göra åt det? För Ida-Maria handlar lärjungaskap om att göra ett aktivt val att följa Jesus exempel.

– Det är utmanande och ibland svårt och frustrerande. Men det är också jättespännande.

Hon säger att det kan ta en till märkliga människomöten och platser man inte annars skulle välja. Förväntningarna på att Gud ska följa den plan man ritat upp för sig själv får man oftast skrota.

– Jag tror att Gud har en miljon olika sätt för oss att utvecklas som människor. Men det har nog sällan blivit som jag tänkt.

Varje år har hon fått se en grupp väldigt olika människor lära sig leva tillsammans och älska varandras olikheter. Hon minns att hon själv sa till sina kompisar hemma i Karleby: Helt mänskligt sett finns här alla ingredienser till en katastrof. Men till slut blev olika tankesätt och behov en styrka.

– Det kan komma dagar när alla känner: jag vet inte vad jag håller på med. Men man kommer igenom det också.

Från och med den här hösten kan Ida-Maria också titulera sig teologie studerande.

Innan hon kom till Helsingfors jobbade hon som frisör. Hon tyckte om de goda samtalen, att bygga en relation med sina kunder och vara med dem under stora händelser i livet.

– Jag älskar att få gå med människor och se dem nå nya höjder och inse nya saker. Det är kanske inte de sakerna som sker på en frisörsalong.

Åren i Petrus visade henne vilken styrka som finns i församling och gemenskap. Hon insåg att teologin var en väg för att hon ska kunna fortsätta med det hon gör.

– Nu har det ju egentligen bara varit nåd från Petrus sida att de valt att anställa en frisör för att leda ett gäng unga vuxna, skrattar hon.

"Jag håller på att lära mig ett system jag som praktisk människa inte överhuvudtaget kan förstå mig på."

PROFILEN Ida-Maria Pekkarinen

Kallas Iitu. ”Jag brukar säga att det är det namnet jag reagerar bäst på.” 29 år. Från Karleby, bor i Helsingfors. Jobbar i Petrus församling med lärjungaskolan Transform, har börjat studera teologi i höst.

”Vår nisch är Jesus”

– Jag börjar förstå varför människor säger att det är roligt och mysigt att studera.

Det är också en stor utmaning. Steget från yrkesskola via arbetslivet till akademiska studier är enormt.

– Jag håller på att lära mig ett system jag som praktisk människa inte överhuvudtaget kan förstå mig på. Att jag vet varför jag vill göra det här tror jag kommer hjälpa mig igenom studietiden. Annars skulle jag nog ha lagt av redan.

I lärjungaskolan funderar de på: Vad betyder det här livet med Gud i praktiken för mig? I hennes första kurs i kyrkohistoria talar de om vilka tvister som ledde fram till att vissa läror i kyrkan ser ut som de gör idag.

– Det matar inte ens personliga tro och det är inte poängen med studierna. Det är bara kunskap, det är fakta och forskning.

Hon tycker ändå det är fascinerande att efter några veckors studier se nya kopplingar till kyrkohistoria när hon läser Bibeln.

Var hon kommer vara när studierna är klara vet hon inte. Att bli präst finns inte i planerna nu.

– Jag är kanske en av de där konstiga människorna som har tro på vår kyrka. Det känns som att det finns så mycket gott och så mycket oanvänd potential.

Hon syftar inte på institutionen eller organisationen. Att ha fokuset på lärjungaskap formar också synen på vad kyrka är.

– Om vi väljer att satsa på människorna får vi automatiskt kyrka.

Hon tänker att det inte handlar om hur många som kommer, utan vad det gör med deras liv – vad det är kyrkan kan erbjuda alla människor som söker mening, som ingen annan har.

– Vår nisch är väl just Jesus?

På sommarens konfirmandläger fascinerades hon av ungdomarnas sökande efter äkthet och av de stora frågor de ställer. Kontexten är annorlunda än i Österbotten, där kyrkan ännu är så etablerad i kulturen och traditionen, unga har färre färdigt formade uppfattningar.

– De är uppriktiga: Va, tänker du verkligen sådär? Det här är ju ett märkligt sätt att leva sitt liv på. Då måste jag verkligen veta: vad är det ens jag tror på. Jag kan inte bara ha en massa fina carpe diem-svar.

Emelie Wikblad



En kombination av lokal och global spiritualitet, kallas för glokal. Man utgår från sin egen tradition och öppnar sig för andra verklighetsuppfattningar. – Här finns nyckeln till fred i världen, tror emeritus professor Antoon Geels. 12.3.2014 kl. 14:55

Visst får journalister ha en tro. 12.3.2014 kl. 13:20

Å. Den teologiska utbildningen vid Åbo Akademi uppgår i en gemensam fakultet med psykologer, humaniora och religionsvetare. Inbesparingarna sköts genom pensioneringar. Prefekt Antti Laato är nöjd. 10.3.2014 kl. 14:03

Livets ord. Vid söndagens gudstjänst på Livets Ord i Sverige berättade rörelsens grundare pastor Ulf Ekman att han och hans hustru Birgitta under våren kommer att upptas i den Katolska kyrkan. 10.3.2014 kl. 13:59

påven. Registrerat partnerskap inte omöjligt i katolska kyrkan Påven Franciskus har i en intervju låtit förstå att katolska kyrkan kan komma att erkänna någon form av registrerat partnerskap i framtiden, skriver Dagen. 7.3.2014 kl. 14:46

Han är författare, programledare, bloggande fotbollsfantast och känd kristen krönikör i Sverige. – För att få in min första krönika om tro i Expressen krävdes det en hel del övertalning, berättar Marcus Birro. Nu har han gett ut ett eget evangelium. 6.3.2014 kl. 09:00

Patrik Hagman. Mia Bäck och Patrik Hagman ger i ett långt diskussionsinlägg fram sina tankar kring kyrkans framtid. Varje kris är också möjlighet, konstaterar de. 5.3.2014 kl. 09:05

sexuella minoriteter. Nytt nätverk för förföljda Ett interreligiöst nätverk för personer av olika kön, sexuella inriktningar, identiteter och uttrycksformer grundades i Sydafrika i januari (GIN-SSOGIE). 5.3.2014 kl. 08:59

Ukraina. I lördags vädjade kyrkorna i Ukraina om hjälp och reaktioner på Rysslands inblandning i krisen i landet. 3.3.2014 kl. 15:16

Karleby. I en skrivelse riktad till både det svenska församlingsrådet i Karleby och till domkapitlet i Borgå, uttrycker dryga 150 församlingsbor sitt djupa missnöje över valprocessen inför kyrkoherdevalet i Karleby. 3.3.2014 kl. 15:00

björn vikström. Både staten och kyrkan inser att det börjar vara dags att frångå det gamla systemet, där kyrkan ersätts med den andel ur samfundsskatten. Så kommenterar Björn Vikström ekonomin kring de uppgifter kyrkan sköter åt samhället. 28.2.2014 kl. 12:25

slef. Sedan 2007 har de finska Esboförsamlingarna inte beviljat budgetmedel åt Svenska lutherska evangeliföreningen (Slef) och dess finska motsvarighet, på grund av organisationernas bibelsyn. Nu föreslår Esbo samfällighets gemensamma kyrkoråd, med rösterna 7–6, att bidragen ska återinföras. 28.2.2014 kl. 10:51

dialekt. Våra svenska dialekter kan vara många saker: ett modersmål, ett uttryck för komik eller varför inte ett känslospråk i kyrkan? 28.2.2014 kl. 10:24

idrott. I framtiden ska John Vikström-priset årligen delas ut. Det är kyrkans delegation för motion och idrott som tagit initiativ till priset, som ska tilldelas personer och organisationer som verkat för samarbete mellan kyrka och idrott. 27.2.2014 kl. 10:49

romeo kabwe. För Romeo Kabwe är varje kund en medmänniska som ska bemötas med respekt och kärlek. Tolv år gammal tvingades han fly undan kriget, ensam och utan sin familj. Det var ett extremt hårt sätt att lära sig värdesätta de människor vi har omkring oss. 27.2.2014 kl. 00:00

LEVA. Livet har ljusnat för Ulrika Mylius. Men vägen dit har varit lång och slingrig. Hon berättar om självskadebeteende och självmordsförsök, men också om orubblig vänskap och om hur den där viljan att leva kan återvända. 3.3.2022 kl. 00:00

Svenska kyrkan. Klimatförändringarna kommer att påverka oss alla globalt och de kommer att väcka existentiella frågor. Ska vi då skicka in våra unga i en sådan tid utan att ge dem redskap? Det tycker jag är ett svek, säger Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén. 2.3.2022 kl. 15:43

domkapitlet. Pastor Dennis Svenfelt avstängs fortsättningsvis från prästämbetet fram till den sista april, beslöt domkapitlet idag. Kyrkoherdetjänsten i Tammerfors ledigförklaras på nytt. 1.3.2022 kl. 16:15

ryssland. – Jag är rädd för min kyrkas säkerhet och ärligt talat är jag trött på att vara rädd för min egen säkerhet. Jag kan inte säga att jag inte är rädd för Putin – han skrämmer ju hela världen. 1.3.2022 kl. 12:06

krig. – I svåra situationer, när man inte kan se någon framtid, knäpper man sina händer och suckar uppåt även om man inte skulle vara så troende, säger kyrkoherde Kim Rantala, som varit präst inom de fredsbevarande styrkorna i Libanon och Bosnien. 1.3.2022 kl. 08:51