Jenni Broo är ny barnledare i Malax församling.

"Det måste finnas någon som lyssnar"

malax.

Jenni Broo vill stå på de svagas sida. Nu jobbar hon med barn och trivs med att få berätta om Jesus. Hennes egen tro har förändrats med åren, att få svar på bön har gett den stadga.

2.9.2020 kl. 09:19

Jenni Broo är ny barnledare i Malax församling. Till utbildningen är hon socionom och har jobbat med både barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.

– Jag står på de svagas sida. Jag vill hjälpa andra att ha ett bra liv.

Exakt vad hon ska bli när hon blir stor vet hon vid 37 års ålder inte riktigt ännu – men att hon trivs med att jobba med människor är helt klart.

Senast jobbade Jenni Broo i Närpes församling, där hon ansvarade för barnverksamheten. Nu har hon lite närmare till jobbet: från hemmet i Övermalax där hon bor med sin man och två barn – och två hundar, en katt och två kaniner – är det bara några kilometer till församlingshemmet och dagklubben.

Dagklubben betyder lekar, sång, rörelse och pyssel. Församlingens barnverksamhet kretsar ändå kring det som är församlingens grund, det kristna budskapet.

– Jag tycker om att få berätta om Jesus och vad som står i Bibeln.

Hon tycker också det varit roligt att få åka ut till skolor och daghem för att hålla morgonsamlingar och andakter – att få träffa de barn som inte är aktiva i församlingen.

Hon är döpt, uppväxt och konfirmerad i den lutherska kyrkan, men har inte alltid känt sig så hemma här. Ibland kan hon tycka att budskapet som förmedlats utåt är att bara vissa får vara med – något som står stick i stäv med hennes övertygelse.

– Min kristna tro är sådan att alla är välkomna, alla är värda Guds kärlek, ingen ska motas bort i dörren.

Hon kan också se att hennes tro förändrats med åren.

– Innan jag blev konfirmerad, i tretton-fjorton-årsåldern – som är en känslig ålder annars – funderade jag mycket på vad jag tror på, finns Gud?

Hon minns att hon ofta pratade med sin mamma, frågade vad hon tror. Det blev fina samtal.

Många planer för barnverksamheten

– Jag har ofta bett och fått svar. Så det måste ju finnas någon som lyssnar! Det tycker jag är häftigt.

Innan Jenni Broo började jobba i Närpes hade hon blivit klar socionom och varit hemma med sonen. Sedan började hon söka jobb; många ansökningar senare var det enda resultatet en enstaka jobbintervju.

– Jag började känna att ingen vill ha mig.

Hon insåg att hon behövde ta en paus, ta ett steg tillbaka och lita på att det ordnar sig. Då såg hon av en slump, via en vän på Facebook, att de sökte någon till barnverksamheten i Närpes.

– Det var meningen. Och jag har nog växt i min tro i Närpes också.

Att jobba i församling var något nytt. Hon tyckte det var skönt att vara med människor som delar något och är tacksam för många bra samtal med kollegorna. När vikariatet närmade sig slutet kikade stressen fram igen – men det löste sig den här gången också.

När hon funderar på vad församlingen kunde få vara är det gemenskapen, det Jesus sa om att samlas, äta tillsammans, som stiger fram.

Jenni Broo tror att det finns rum för församlingens verksamhet att utvecklas.

– Det vi har idag kanske inte finns om tio år, eller finns i annan form. Men grunden ska vara kvar.

När vi talar håller hon på och gör upp planerna för höstens barnverksamheten i församlingen. Till en början startar dagklubben, medan övrig verksamhet avvaktar på grund av coronarestriktionerna. Tanken är att starta upp familjeklubb, och miniorklubb både i Övermalax och Yttermalax. Kompisskolan hör också till församlingens barnverksamhet.

– Jag har många planer, ler Jenni Broo. Man måste bara ta en dag i taget och vänta på nya direktiv.

När hon inte är på jobbet eller med familjen går en hel del tid åt till föreningsaktivitet. Hon är ordförande i Malax Mittemellan Marthaförening och i föräldraföreningen för daghemmet Solhagen.

Emelie Wikblad



sibbo. Sibbo svenska församling har fyra manliga medarbetare, och alla är duktiga sångare. De bildar kvartetten Vaneo, och nu övar de inför julkonserter i Sibbo gamla kyrka. 15.11.2023 kl. 16:08

RELIGIÖST TRAUMA. Hon har vuxit upp i en religiös miljö, där hon utvecklade en posttraumatisk stress. Men trots att hon försökt har Jennifer Granqvist inte förlorat sin tro. Tvärtom – tron har blivit starkare. 15.11.2023 kl. 15:17

KYRKOMÖTET. Den 6 till 10 november har kyrkomötet sammanstrålat i Åbo. Rolf Steffansson är ett av de ombud som varit på plats under sittande kyrkomötets sista plenum. 10.11.2023 kl. 12:04

ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

Personligt. Hon är präst och hon är gift med Norges ambassadör. Under åren av utlandskommenderingar har Cecilie Jørgensen Strømmen tackat för varje plats där de fått bo. Hon är nyfiken på allt. – Kan du förklara för mig varför finländare är en kvart tidiga när de kommer till en bjudning? 20.11.2024 kl. 13:34

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet i Borgå stift har beslutat om förändringar som påverkar församlingarna i stiftet. 20.11.2024 kl. 13:07

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54