Camilla Sundqvist sade tidigare att hon ska bli kristen när hon blir gammal.
– Jag tror jag har varit en sökare hela livet, men i samband med att jag blev diagnostiserad med MS år 2004 började jag söka rent konkret, säger hon.
Hon började med chi gong för rörelsernas skull. Då sökte hon inte andlighet utan personlig utveckling.
– När jag började chi gong fick jag frågan vad jag ville uppnå med det. Jag svarade att jag ville hitta den inre friden. Hade jag funnit andlighet där hade jag slutat med en gång.
Fast det ingick mycket lugn och eftertanke i chi gong fann hon inte det hon sökte. Tomheten fanns kvar.
Hösten 2005 gick hon igenom en skilsmässa. Då åkte hon ensam ut till sommarstugan på en holme i Eugmo i Larsmo skärgård.
– Jag hade glömt ficklampan så jag var mestadels i mörker. Det var givande dagar, jag läste mycket och analyserade barndomen. Jag förlät också barndomens snedtramp. Jag insåg att vad som än gick fel då så var det inte meningen.
Hon växte upp i en laestadianfamilj. Pappan och några syskon steg av rörelsen i ett tidigt skede. Mamman och ett av syskonen hölls kvar.
– När jag var tio–tolv år gammal ville jag inte längre vara med för jag upplevde att allt jag tyckte var roligt var förbjudet. Som att se på film eller teve.
Men hon behöll sin barnatro.
– Nu i efterhand vet jag också att mamma bett för mig. Det är jag nu tacksam för.
En av de böcker hon läste på sommarstugan handlade om helaren John of God, eller João de Deus som han kallas på portugisiska, i Brasilien.
– Jag läste den en kväll och bara visste att jag skulle resa dit. Nästa dag beställde jag en resa till Brasilien. Jag tilltalades av att han sades ha helat miljontals människor från hela världen.
Under tre år gjorde hon årliga resor till Abadiânia, en kommun med mindre än 20 000 invånare en dryg timmes bilväg från huvudstaden Brasilia.
– Jag såg många sjuka där, men jag såg ingen som blev helad. Men jag tyckte om fridfullheten i dalen där han verkade.
John of God tillbad både Gud och andarna.
– På grund av de spiritistiska inslagen godkändes inte hans behandling i de katolska länderna, trots att han var katolik.
Inte heller Camilla Sundqvist blev helad, snarare tvärtom. Efter andra resan gick hon på fyra penicillinkurer.
– Jag misstänker att det kom från hundarna. Jag kan ju inte låta dem vara. Under de tre åren jag var där såg jag inte en enda hund som var där året innan.
Där fanns också inslag som hon inte tyckte om.
– I en av behandlingarna skulle man sitta i ett rum medan man blev dåsig. Sedan skulle man vila ett dygn efteråt. Det dygnet sov man. Nu undrar jag om det fanns något i luften som gjorde en trött.
Slutligen insåg hon att det handlade om pengar.
– Det sades att helandet var gratis men de ville ju sälja piller och salvor som var välsignade av Gud. Jag insåg också att jag inte behöver betala flera tusen euro för att finna friden. Den finner jag också på holmen i Eugmo.
Hon ser ändå inte resorna som helt bortkastade, för hon lärde sig att be där.
– Jag kom över tröskeln att själv våga be och våga godkänna att jag ville be.
Senare har John of God, blivit fängslad. Myndigheterna har beslagtagit miljoner som han hade på sitt konto. Han blev också anklagad för sexuella övergrepp.
– Jag for till Brasilien i hopp om att bli helad. I första hand från min MS men också som människa. Kristna här hemma sade att man inte behöver fara till Brasilien för att bli helad, men jag slog dövörat till.
Efter att hon kommit hem från den sista resan föreslog hennes dotter att hon skulle anmäla sig till en Alphakurs. Dottern hade själv gått en i Vasa.
– Jag tvekade men beslöt gå med i alla fall för att höra vad de har att säga.
Kursen blev en vändpunkt.
– Före Alpha hade jag upplevt en tomhet inom mig som jag sökte fylla. Efter kursen upplevde jag inte längre tomheten och jag kom in i en kristen gemenskap. Det var guld värt.
Sedan dess har hon fortsatt som kursledare och fått många nya vänner.
– Jag har blivit helad som människa, men fortfarande har jag MS. Flera gånger har jag gett upp hoppet att bli helad, men så återkommer Bibelns ord: be så ska du få. Och då fortsätter jag be.
För tillfället tar hon bara epilepsimedicin för MS, men också den håller hon på att trappa ner. Bromsmedicinen för MS togs bort för den hade ingen effekt.
– Ibland är jag besviken på Gud när han inte helar mig eller då han inte svarar. Men det kan ju hända att jag inte hör hans svar. Det finns ju de som blivit helade från svåra sjukdomar, stigit upp från rullstolen, blinda som fått sin syn och döva som börjat höra. Många har fått vänta i många år på att helade.
Hon litar i alla fall på att Gud bär henne.
– Ibland blir jag arg när jag inte lyckas få upp något så enkelt som ett ostpaket. Men då jag ber Gud om hjälp kan det lyckas. Det kan ju ha lyckats ändå, det går ju inte att bevisa.
Och böckerna om personlig utveckling – dem har hon kastat bort.
– Jag försökte läste dem på nytt senare, men de gav mig inget.
